They say life is a battlefield.

"Förståsejpåare" finns det gott om. Jag är också en. Tycker och tror att jag kan och vet (alldeles) för mycket ibland. Så visst, i och med detta inlägg ger jag en känga även till mej själv.
Jag är riktigt urbota urless på folk som förstår. Lägger huvet på sned och förstår. Kastar ur sej att de förstår. "Jag kan förstå det"
Kan du? Tänker du på vad du säger när du yttrar dessa ord? Kan du verkligen helt och fullt förstå hur det känns, för mej? Hur jag mår? Hur jag agerar utifrån hur jag mår?
Nej. Det kan du inte. Inte om du inte varit där själv. DÅ kan du förstå. Då kan du sätta ord på känslan. Då kan du känna känslan utan att inneha den just nu. MISSförstå mej rätt när jag säger att visst, det är säkerligen av omtanke du säger att du förstår. Men jag orkar inte höra skiten. Inte en enda gång till.
Säg hellre att du INTE förstår. Det är så mycket enklare att ta. Miljoner gånger värr är att du lurar mej och säger att du förstår för att sedan få skiten kastat i ansiktet. All den skit jag hela tiden kämpar med att hålla ifrån mej, men som hela tiden jagar. All den skit som ibland vill äta upp en inifrån, det kommer flygande som en projektil genom luften och slår till rakt i ansiktet och i det läget klarar jag inte överhuvudtaget att värja mej. Stått stark så många gånger. Slagit bort, slagit ifrån, vägrat ta emot. Men se på fan. Även jag ska ha mer. They say life is a battlefield. I say bring it on. För om det ändå ska fortsätta regna skit kan vi lika gärna låta det strömma elände ett tag så blir det bättre sen?
Nä. Jag vet inte redit. Och om inte JAG vet, hur kan du då veta? Lustigt det där. Iofs kanske man ska se det som en tillgång och fördel.... DU vet vad som är bäst och vad jag ska göra. Jättebra. Fin-fint verkligen.
Avdelning lagom jäkla bitter. Men det kan man kanske få vara ibland?

 

Jag är så glad över mina vänner. Sådana vänner som du skulle kunna ringa kl 3 på natten ifall du skulle behöva. Jag har några stycken. Och visst är det fascinerande hur det fungerar med nära vänner... Ibland kan det gå en evighet innan man hörs eller ses, men ändå, ja ni vet. Och är det inte lite extra fascinerande hur vissa vänner känner på sej när de behövs lite extra utan att man ens uttryckt det? För mej är det stort. Och min eftermiddagskaffe tillsammans med Figge var så otroligt välkommen. Tack vännen för att du är du. Det betyder mycket.

Igår kväll blev en härligt social kväll. Äntligen träffade jag min fina Malin igen och dessutom goa Josef :) Vi åt pizza, drack lite vin och spelade MIG. (Ungefär som TP) De två är riktigt dåliga förlorare och klarar INTE av just.. att förlora. Och jag, jag är inte så dålig förlorare. Jag bara vinner jämt. Nejvars, jag driver lite ;) Men, igår var jag så ubersmart, så jag tyckte nääästan lite synd om dem. Mohahaha ;) King! Spela snart igen? :D
Tog efter det en sväng till Phalén för att se hur han mådde, han var jättetrött. Mötte upp Tanya på stan, gick ett varv. Träffade på Oscar som köat till Harrys i en timme, eller var det två?! Herregud. Nepp, den hoppade vi över, inte värt. T åkte mot EKH och jag hem till Vete och lite nattkaffe, i väntan på bland annat ställa om klockan..... Det gjordes och några tims senare sov jag stenhårt. Hade ju faktiskt påbörjat resan hem från Spanjacko ett dygn tidigare och inte sovit jättemycket.

Fina Josef och Malin, tack för en kul kväll!! <3

Jag är varken bäst, störst eller vackrast. Jag är inte speciellt smidig eller lätt att ha att göra med alla gånger. Jag är fruktansvärt envis, ibland troligen ganska jobbig och aningens obstinat.
Jag har ett jäkla humör då och då. Jag kan bete mej dumt, vara orättvis och agera fel.

Men någonstans i allt det där så finns också en hoper med bra och faktiskt riktigt fina egenskaper. Tilläggas bör att jag även just nu inte är den starkaste männsikan på jorden som gått i ett par skor. Jag är medveten.
Men snälla. Låt bli att trampa på mej. Jag behöver inte det alls. Döm, tyck och anse att du vet. Fine with me. Men att berätta för mej hur dålig jag är kommer inte förbättra situationen alls. Och det stör mej något fruktansvärt att jag ens bryr mej och att det faktiskt tar som det gör.

Men jag vette fan. Jag kanske är mänsklig.