Aeee. Det är ju döträlit juh. Kan ja känna asså....

Riktigt döträlit kan ja känna. Rent spontant sådär. På riktit.
Jag som för det mesta är en språkpolis, har hamnat i träsket. Ja nu menar jag språkträsket.
Det har spårat ur något så fullständigt och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mej ur det här.
Har många gånger tidigare här beskrivit hur duktig jag är på hangups. Här är den senaste bland ord-hangups och inte är det vackert: "Trälit" Gärna med ett "döh" efter. Det är så illa att jag i princip avslutar varje mening med att uttrycka: Naaaaae. Dä ä ju döträlit, döh. Eller Skitträlit.
Hela Spanjacko-veckan var detta naturligtvis ett stående skämt men nu har det blivit allvar och det är....ja döträlit. Jag har liksom tappat alla synonymer?! Mina synonymer är: Dö - Skit - As - Jätte... men efterföljs av trälit. Började som en kul grej, och ja det är ff kul i visa sammanhang. (Tsm med lika skadade människor ;)
Men börjar känna viss oro för att åka till jobbet tex. Eller att vistas i andra sociala sammanhang där det inte riktigt kanske passar in att prata som en bonde som kämpar med kreaturen ute i glesbygden?!
Eller som en hantverkare kanske, ingen nämnd och ingen glömd, puss påt ;)
Aeeeeee........ Got to stop it. Jag känner nog som så här: Om jag lägger ner att prata ett par dagar och endast interagerar genom text kan jag kanske klara mej ur. För att skriva dessa ord som jag ovan gjorde kommer inte riktigt lika lätt per automatik som det gör genom ett verbalt språk.
Så nu gör vi såhär. Ring inte mej. Prata inte med mej ifall vi skulle ses. Jag svarar endast på mail, sms samt chat. Kan det funka...? Ja trort. Fnnnn. Jag tror det.
Nejvars, låter ganska osocialt. Jag tycker om att Irl:a människor och har ett stort socialt behov.
Däremot utesluter inte det ena det andra. Varje kväll är jag datornörd. Älskar min fb, har flera givande chattar varje kväll. Skulle inte kunna klara många kvällar utan det. (I Spanien låstes min utomlandssurf på torsdagen. Lätt panik, jaaaaao.)
Sedan hör ju till saken att jag skriver ju väldigt gärna. Men det kanske märks här och var. Och i mitt stilla sinne undrar jag faktiskt varför jag inte börjat blogga tidigare. Inte för att jag tycker så synd om min omgivning som ev har gått miste om mina skillade förvillade inlägg...utan för min egen skull. Mår riktigt bra av att strömma ord och nu drar vi i bromsen, för har du orkat läsa ända hit orkar du kanske inte så många rader till ;) (Förresten ska jag slänga iväg ett tack till Tobbe, för det var faktiskt han som påtalade det hela om blogg från början. Han har troligen ändrat sej nu, men han får faktiskt skylla sej själv. Kram påre!)

Vi tar några bilder från idag istället!

Mina två sjuklingar dansar loss framför tv:n

 

 

Oj vad bra jag har det. Ett snällt och hjälpsamt X
ska man naturligtvis vara rädd om :)
Tack snälla Daniel för hjälpen idag!!

....även om det innebar totalt badrumshaveri ;)

 

Why maaaaan, whyyyyyyy...köpte jag denna?
Den far omkring i hela lägenheten som ett torrt skinn.
Barnen är livrädda och jag kan bara hålla med.
Den ser ut att ha varit död jättelänge. Faktiskt.

Kaffemaskinen blinkar rött och är lite bråkig.
Han vill ha en avkalkning, men jag har förklarat att
det är inte alltid man får som man vill.
Jag tror vi kommer bli väldigt osams inom kort.
Huga.

Mammas fina tjej blev väldigt glad över de presenter jag köpt till henne
i Spanjacko. (Om vi bortser från det skräckinjagande odjuret en bit upp
bland bilderna.)

Åsså kvällen tack ;)
Underbart samtal med Phalén, tack för du tog dej tid att lyssna!
Härlig chat med Bill, humor - humor och åter humor. Tack för att du får mej att skratta!
Återigen tack till Daniel som är så hjälpsam och dessutom, alldeles på riktigt, den bästa pappan våra barn kan ha. (De Facto? ;))
Tanya. Alltid <3
Och sist men inte minst till Oscar för värmande sms-kramar :)

Nu ni. Behöver jag städa mitt badrum, ifall det inte framgått alltså ;)

Have it King u all!