Empty tankard och tom i huvet o.O

Så satans ont just nu. Träsmak i röven, bara sitter och sitter... Spränghuvudvärk, ska jag behöva peta i mej panodil?! Sne i ryggen eftersom jag spenderat ett par dagar sittandes klippt skevt vid köksbordet. Ergonomi är a och o har jag hört.
Men värst just nu alltså: Huvet. Fryser gör jag oxå. Gör mej lite irriterad. Eller just ja. Blir sällan LITE irriterad, så nu kan ni ju gissa läget för kvällen. Jag har INTE tid att bli sjuk. Vik hädan på dirr sa ja.
Borde just nu sitta och skriva om genusperspektiv utifrån barns referenser och preferenser. Funderar allvarligt på att lägga fram en teori om att vi ska kalla alla barn i förskolan för hen, så kanske vi har lösningen? Naaae. Men ibland så orkar bara inte hjärnan mer. Det kanske är därför denna dynghuvudvärk infunnit sej? Överabetat och nu kortslutet. Ja jag trort.

Saknar allt vad socialt umgänge heter, tur att jag åker och jobbar några timmar. Jag hade troligen blivit en enstöring utan dess like i annat fall och detta mår jag inte bra av alls. Gah. Å än är det inte slut, hela nästa vecka verkar se likadan ut som denna.
En snabb chat med Lucka förrut, då vi drömde oss bort till SRF en kort stund.... Snart? Please?
Hittade btw en SRF-playlist på Spot som går varm nu. Sjukt bra. Mest spelad just nu:

 (Empty) Tankard) - Tankard

 

Min telefon förresten.. Vet inte vad som hänt men den fylls obönhörligen på med klippt TRÄLIGA bilder. Titt på't:

 

Vet att ja e tjatig nu.
Men denna hemska stirrar på mej heeela tiden.
Inget stressande alls.

Å den här!
Riktigt dyngträligt.
Bespara mej eländet sa ja.

Nä nu ska jag väl sluta klaga på allt och alla. Men inte är man så jäkla munter dessa dagar.

Borde gå och sova, men det finns inte på kartan än på ett par tims. Fan ta den som ger sej. Den skaran kommer jag aldrig joina. Lagom envis om du frågar mej. Troligen lite väl om du frågar nån annan.

 

Nu jävlar ska ge genus, hen, honom och henne en ny innebörd. Elle nåt.

 

 

Fröken munter framför datorn..

Provar studietekniken "Jagblängerpådejdatorjäveltillsdugördetduska"
(Har inte funkat alls än så länge..?)

 

Have it King u all!

Ja är inte här. Dä va inte ja....

Nae. Som de flest kanske sett på fejjan eller hört på annat sätt så är jag begravd i plugg, plugg och åter plugg. Jag har inte tid att vara här, eller på fejjan heller för den delen. Hävdar dock bestämt att fb har jag öppet endast för att kunna bolla lite tankar med Maria, min pluggkompanjon. (I övrigt så handlar det nog om till liten del, att även få behålla verklighetsförankringen(?) en aning. Eller ja, en form av socialisering för att inte bli precis galen...!)
Trevligt med små glada tillrop på Fb dock, lycka till, du fixart, du rer't, du är bäst osv. I like, och behövert... För satan vilka uppgifter. Nu har jag suttit mellan 13.30 och 01 igår med delprov 1. Den skriftliga delen blev klar. Idag gjorde jag en sammanställning på kladden jag gjort av den muntliga delen, och gjorde en elegant ljudupptagning alldeles nyss. (Skaplig öschötska, som ska försöka vara tydlig och eländet låter bara värr?! Hahaha, det kanske inte var jag? ;))
Gött, klart så långt.
Nästa uppgift: Komponera musik digitalt. Totalt failure att Fredrik tycker att det är lägligt att åka utomlands precis nu. Hade behövt lite handledning där kan kännas. Men har hört att det finns internet även nere i Asien, så det ska nog REEE sej ;)

Nu har jag varit så jäkla dutti ett tag så nu blir belöningen lunch på stan och säga trevlig resa till den där Asien-fararen!

Blogger och bilder alltså.
Men ok, så suddig som denna är...
Ungefär så suddig börjar jag bli i hjärnan oxå.

 

Så, nu vet ni att jag lever, även om det är knappt. Tjo,, vad det är livat!

 

Have it King u all!

Oviktigt kan tyckas, men värt sin vikt i guld.

Oj vad dåligt jag bloggar märker jag... Har inte riktigt någon skrivinspiration, vet inte varför heller. Lagom dåligt tajmat förresten då pluggperiod La Grande drar igång vilken dag som helst. Hade varit King att vara skrivsugen då kan jag känna. Sånt brukar iofs re sej.
Vad händer då om dagarna här... Ja inte fasen är det så mycket som är spännande att delge er. Haft en rolig och bra helg på alla vis, med undantag för en dip med ruskigt dåligt humör på em idag.
Fredag: God middag och filmtittande hos Fredrik. Trevlig kväll som vanligt i hans sällskap.
Lördag: Tjejmiddag på Vetet. Tyvärr kunde inte hela gänget vara med, men Emma, Karin och Gunilla dök iaf upp. Vi gjorde mat och drack lite vin och hade mysigt ett par timmar. De drog sej hemåt vid 21.30 och då kunde jag ju inte bara sätta mej i soffan och glo. Måste ju alltid hända något. Skakade liv i Lucka som hade slappkväll hemma. Det fick han sluta med naturligtvis, så en stund senare kom han och hans privatchaufför hit och hämtade upp mej och vi kollade till Mörners en sväng. Sofie slöt upp och lite senare Fredrik oxå. Mycket trevlig kväll som vi avslutade på L'orient, då vi inte hade ngn lust alls att besök trälstället Harrys.

Emma och jag dateade Per och Jacob ;)

Fina Lucka på Mörners =)

Två godingar på samma bild ;)
Här på L'orient.

Söndag: JÄTTETRÖTT. Konstigt det där? Var och hämtade min dotter på kalas och skjutsade henne till nästa kalas, då hennes faster fyllde år. Hem, sova soffa. Blev hungrig, försökte äta....Nae. Gick inte.
Lite senare blev jag iaf hungrig på riktigt...
La en undran på fb om ngn kunde komma med pizza. Och naturligtvis, en av de bästa kom hit ngn timme senare. Bääääästa Lucka, tusen tack du är en ängel. Det blev ett par timmar vid köksbordet där vi diskuterade allt som är viktigt och oviktigt och väldigt mycket annat ;) Guldstund verkligen, puss påre!
På eftermiddagen idag fick jag en redig humörsdip som sagt och det var ett par småsaker som bakades ihop till en enda röra och jag blev halvt knäpp där ett tag. Återigen det där med att vara lite lagom, failure där alltså. Pratade dock med T i tfn, det lättade upp. Och att få besök av Lucka på kvällen var även det bra för humöret. Har jag inte sagt att vänner is tha shit!!? Alltid.
Ja Tanya ja, inte mycket omnämd i det här inlägget. Hon har varit i Stockholm hela helgen och firat sin mors födelsedag, så nu har vi inte setts sen i fredags. Ytterst märkligt kan jag lova. Ja jag vet, vi är lite speciella, men vi hänger ihop ganska tight då, om det inte har framgått alltså. Så nu har jag T-abstinens. Får åka dit imorrn efter kvällsmötet på jobbet gissar jag. Vi har visst en bokhylla att demontera. För nu är flytten nära. Ah, ska passa på att förtydliga:

NEJ. Det är inte JAG som ska flytta. Det är TANYA. Herregud vad frågor jag fått om det. Varje gång har jag iofs svarat: Jo, fast det är ju ungefär samma sak. Som att det vore jag som ska flytta. Det packas och städas och grejas. Men snart äre klart. Tillåmed att när vi pratar om det så säger vi "nu flyttar vi snart". Herregud... Haha. Men så äre! Vänner is tha shit!

Tack alla vänner som varit inblandade i den här helgen på ett eller annat sätt, ni är guld värda allihop!

Bonusbild ;)
FYRA godingar på samma bild!
Fia, Gjutis, Tank och Lucka.
Tanklucka..tanklock...haha!
Nu fick jag sådär trälig humor igen hahaha, flåt ;)

 Imorrn är jag ledig! Eller nja, jag jobbar kvällen mellan 17.30 och 20.30. Passar mej perfa. Tänk att få jobba på lite olika tider sådär. Det är en dröm, ni ska se att ja rer't en dag ;)

Have it King u all!

Ont det gör ont....

Konstaterad fakta. Innan min lilla krasch i somras upplevde jag mej ha "normalt" register av känslor. Att jag reagerade "lagom" inför saker, vare sej det var med glädje, sorg eller när jag blev arg.
Nu inser jag alldeles glasklart att så var inte fallet. Man kanske kan jämföra det med att tidigare var allt lite "gråzon". Allt var som sagt, lite lagom.

Nuläge: Sprudlande glad. Blixtrande arg. Hämningslöst ledsen.
Inget lagom nånstans. Kan inte stava till småsur, halvirriterad eller smått glad. (Jo stava kunde jag visst, men vet inte hur man utför det.)

Jag vet inte om det är bättre eller sämre att vara "lagom" eller väldigt konkret i sina känslor. Det beror säkert på läge och situation. Ibland kan det säkert vara bra att vara "lagom". Onödigt att brusa upp för småsaker. Det kan jag väldigt lätt göra. Det kan ju räcka att markera utan att bli tvärförbannad. Faktiskt.

Anledningen till att jag funderar över detta just ikväll är att det gör så fruktansvärt ont att se en av mina närmsta fara illa, inte må bra. Det gör ont i magen, ont i huvudet men främst någonstans mitt på kroppen där inne...Jag tror man hittar hjärtat ungefär där.
Hade detta hänt för ett år sedan hade jag stöttat, sagt bra saker vid rätt tillfällen, varit förstående och önskat lycka till.
Nu... känns det som att jag inte gör någonting (fast det är troligen inte helt sant, inte upp till mej att avgöra) jag säger inte "rätt saker" på bra ställen, självklart önskar jag all lycka som finns att få tag i, men något avgörande är förändrat.
Mitt synsätt, mina tankegångar och mina insikter. Empatin. Insikten om. Känslan på det.
Ja. Jag kan relatera till det själv, vissa tankar i det här har jag själv gått igenom. Det här är med andra ord ett sådant läge där man får säga "jag förstår". (För det får man endast göra om man verkligen gör det och inte ur endast en empatisk tycka-synd-om-situation.) Jag förstår, jag har gått igenom samma skit, iaf vissa delar av det.
Men det tar så jäkla hårt. Jag blir så ledsen. Så ikväll blev det till att gråta en skvätt eller kanske två. Våndas över att veta vilka tankar vännen har. Och ja. Jag kan berätta att det kan liknas vid inre oro, nästan i närheten av panikkänsla. Nu har jag inte just den känslan om detta, men de påminner lite för väl om varandra och jag är inte alls tillfreds med att känna såhär.
Det gör så sjukt ont.


Och jag kan ingenting annat göra än att "finnas här". Satan så klyschigt, men det är ju ändock sanningen.

Jag kan inte ta dej ur situationen. Jag kan inte trolla bort tunga stunder. Jag kan inte göra allt bra. Jag kan inte säga en massa fina ord vid rätt tillfälle. Jag kan inte heller göra saker ogjorda eller vrida klockan tillbaka.

Men jag kan finnas här. Jag kan känna det du känner och jag kan ta in dina tankar. Jag förstår.

 

Du är inte ensam på resan, jag följer ju alltid med dej, det vet du väl?

Nu är det min tur att få stå upp för dej, såsom du gjort för mej.

Och med värk i hjärtat som envist molande tandvärk... Har jag sällan känt mej stoltare än att få göra det här för dej. Och med dej. För du ska se att vi RER'T. Som alltid, right?

Jag älskar dej.

 

 

Nu ska jag runda av det här inlägget. Det här hamnar i samma kategori som de jag har skrivit om min älskade far. Lika tufft och lika jobbigt. Det trillade några(!) tårar under tiden här. Det gör så ont, så sjukt ont.

Ja. Jag har blivit väldigt mycket mer känslosam sista tiden. Bara att inse. Men det kan nog vara nyttigt. Tror jag. Inget King idag. Jag klyschar till det med: Ta hand om varandra, vänner är bland det viktigaste vi har.

 



Med dej vid min sida....

...det sjöng Sarah Dawn Finer nyss i Idrottsgalan. Det fick mej att tänka på vad, vilka, vem som  finns vid min sida. Jag bestämde mej under tiden då jag inte var helt pigg att jag orkar inte ödsla onödig energi. Eller rättare sagt, jag lade ingen energi någonstans alls, inte på något eller någon. Viktiga personer i ens liv finns kvar ändå, bara man förklarar läget. Det har jag gjort för många. Nära vänner, kanske något ytligare vänner, på jobbet, den lilla familj jag har. Nästan alla har försökt förstå på ett eller annat sätt. Jag har på detta knappt förlorat någonting, snarare vunnit.
Jag har aldrig haft en sådan mångfald av vänner omkring mej. Jag har det senaste halvåret funnit ett flertal nya vänner, vilket först kan tyckas märkligt. Jag har aldrig varit så nere och off som under den här tiden. Men samtidigt öppen och troligen mej själv. Eller ja, på väg mot det iaf. Jag känner hur klyschigt det låter, men det är faktiskt så. Vissa dagar känner jag mej nästan bortskämd med att ha så många fina runt mej. Vad hade jag gjort utan er? Jag hoppas kunna finnas där för er såsom ni finns här för mej.
Det är värt sin vikt i guld att få umgås med dessa godingar. T träffar jag dagligen. F lite då och då, och snart igen. På lördag har jag bjudit hem Gunilla, Karin, och Emma, resten av tjejerna kunde tyvärr inte :/

Det kommer bli en underbar vecka med många möten med människor jag tycker om. Det gör mej glad och ännu lite starkare. Upp och fram och jag lär inte vika en tum. Barri så ni vet.
Ta hand om er, HEJ PÅ'T!!
(som för övrigt min bonusdotter Molly lärt sej säga ruggigt klockrent. Di är så lärorika barnen ;)

 

Have it King u all!

Nystart!

Jag såg på fejjan att en vän firade nyårsafton igår efter att ha gjort en nystart, blivit av med allt elände som släpat efter henne under 2012. Jag tror jag kan vara beredd att hänga på där.
Nu jäklar. Lite så känns det. Efter att ha varit på det sista mötet igår kände jag mej mer uppåt än någonsin. Ska inte säga att allt är tip top, det vore väl kanske att ta i. Men att jag är mer på G än på väldigt länge, ja..jo så är det!
Ser fram mot jobb, en del förändringar på gång. Nya arbetskamrater, omstruktureringar i verksamheten och divv! annan input gör att jag känner mej rejält pepp inför jobb nu.
Plugg har varit ganska stiltje ett tag, en liten gruppredovisning i nästa vecka. Känner att det gärna får dra igång på allvar snart oxå. Jo, det är lite så. Bring it oooooon, jag har helt plötsligt så mycket energi och ork och vilja utan dess like. Kanske ska dämpa mej något, jag lär väl få att göra så jag tiger....!
Igår var en väldigt bra dag. Möte, hämta och MYSA med mina barn (en liten stund innan de blev hämtade av fadern) iväg till Fia för lite hårklipp och sedan middag och lite vin hos Fredrik på kvällen.
Vi satt och babblade rätt länge och det blev ganska sent nnan jag knatade hem. Nästa gång får vi ses en fredag så man inte behöver styras av klockan och att det är jobb dagen efter :)

Något annat som kändes...aja vet inte riktigt. Lite som ett "avslut" och på något sätt lite nystart var det mina ögon föll på när jag gick genom T-fors hem igår eftermiddag. Jag har visat ett flertal bilder på samma eländiga bänk, jag vet. Men nu så. Bänken är utbytt mot en ny fräsch där troligen ännu ingen suttit. Och därmed sätter jag punkt för bänkhistorien och ser det som just... ja avslut.

Ny bänk. Nytt tänk. Simple as that ;)

Men som sagt. Bra dag igår. Det lär komma fler. Mycket att se fram emot under våren! Lite såhär kände jag mej igår: (Eller ja, det inträffar då och då ;))

 

En lugn helg tillsammans med mina barn väntar. Skönt ska det bli. Bara en sån sak!

 

Have it King u all!

Ångrar mej!

Finns säkert mycket dumt jag gjort, som jag borde ångra mej över.
(Tilläggas bör att detta även är ett internskämt igen, just "ångrar mej", men nej, ska inte berätta om det!)
Men just nu ångrar jag bitter gårdagens rubrik på mitt inlägg. "Käkat taggtråd?"
Be careful what u wish for, lite så känns det nu. Inte för att det var en önskan och inte för att jag är arg som att jag skulle käkat taggtråd, MEN.
För en stund sedan värmde jag gårdagens mat till lunch. Fisk och potatis, inget fancy alls. Det hela blev dock rätt intressant när det liksom började blixtra inne i micron. Vad är det första jag gör? Nej, inte stänger av... Jag räddar kameran som ligger uppepå micron inför eventuell explosion. Bra där, bra.
Sedan kommer jag på att stänga av micron. Hej mental närvaro.
Men hungrig är man, och äta bör man. Potatis lite bränd i kanten kan ju petas bort liksom.
Börjar äta och inser ganska omgående att hjärnan återigen har haft ett litet haveri. För det är just då, efter första tuggan som jag lägger ihop ett och ett. Ngt fick micron att starta fyrverkeri. Metall av ngn form kanske. Jag är övertygad vid det här laget för efter första tuggan har jag spänningar i hela tänderna som att jag tuggat metall. Tilläggas bör att jag har "kronisk ;) tandställning", dvs en metalltråd bakom tänderna. Det som hänt är att jag alltså får en metallreaktion i munnen. Överspänning kanske? :) Underbart. Inte ger det sej heller. Det var liksom en timme sedan.
Vågar inte titta spegeln heller. Troligen ser jag ut som killen med metalltänderna i Bond-filmerna.

Gissa om jag ångrar mej?

 

Have it King u all! 

Käkat taggtråd?

Igår på jobbet hade vi studiedag. Förmiddagen var vikt åt teambildning och eftermiddagen var avsatt till egen planering med arbetslaget. Nu jobbar jag endast deltid och hade bara två timmar att förfoga över alternativt delge de andra av, hur man nu vill se på det ;)
Vi ansåg att teambildningen var viktigast, så min två timmars långa arbetsdag fick gå till att närvara en stund vid detta spektakulära event.
För några år sedan hade vi hjälp av Handledningsteamet - Lkpgs kommun på den arbetsplatsen jag då arbetade på. Jag kommer ihåg att vi efter de första 3-4 gångerna var väldigt pessimistiska till det hela, vi påverkade säkert varandra också till att tycka så. (Över tid ändrade vi uppfattning och teambildningen var det som faktiskt fick vårt arbetslag framåt.)

Denna gång visste jag alltså lite på förhand vad som skulle komma att hända, för jo, tillvägagångssättet var detsamma. På golvet läggs ett ganska stort antal bilder ut. Varje medlem i gruppen ska välja ett, kanske två kort, som beskriver dej själv som person. På ett eller annat sätt. Ja, något du kan relatera till.

Och det är väl bara så. Det första du ser är det som är "rätt". Tittade runt en stund till, kunde ju kanske finnas något annat som jag kände att jag kunde relatera till. Fick ge mej. Det du ser först är det som talar för sej. Och dej.... Tog kortet. La det på bordet. Hämtade kaffet och tänkte: Va fan.

Utifrån våra kort skulle nu alla beskriva vilka vi var, varför vi valt kortet. Hur det kommer sej att vi valt att arbeta med barn. Vilka egenskaper vi har? Vilket förhållningssätt? Hur kommer det sej att vi agerar/tänker/fungerar som vi gör.
Jag känner att jag är på väg att hoppa av stolen. Ja, jag älskar ju det här. Jag har skrivit om det här tidigare. Men att börja förklara där och då för alla hur jag ser på att det hela går till när vi formas, utvecklas och förhåller oss till våra egna liv....Nej.
När turen kom till mej svarade jag därför ganska kort och koncist. Allt du möter, vare sej det är positivt eller negativt, formar den du är.

Jag förstod helt och fullt vad vår teambildare sökte. Hon hade velat ha konkreta händelser i stort och smått som går att sätta fingret på: "DET var det som avgjorde det hela för mej"
Ja naturligtvis. En kollega har kämpat med sjukdom. Efter en sådan kamp förändras livssynen, absolut. Men så fungerar det inte för mej, inte riktigt så "enkelt". (Missförstå mej rätt nu!)

Jag hade velat svara:
Den gången pappa skrattade så han trillade av stolen...
Den gången min mamma sa några väl valda ord som gjorde så ont att de aldrig går att glömma....
Den kvällen då jag var 6 år och inte kunde sova för det var första gången jag kände en andlig närvaro..
Den där bilresan hem från landet då jag grät nonstop i 4 timmar för att nallen blev kvar...
Den där kvällen och 100 gånger till när jag lyssnat på pappa som beställer taxi, varje gång med olika efternamn, "man vill ju inte bli igenkänd."
Den där soliga eftermiddagen då jag var 14 och bästa vännen Gunilla och jag låg på rygg i gräset och letade molnfigurer.

Men nöjde mej med "allt du möter formar dej." Det MÅSTE inte vara något stort, tungt eller svårt.
Sakerna ovan har kanske alla mött. Men de är ju en del av mej, gjort mej till den jag är.
Istället frågar teambildaren:
"Men hur ser det ut med syskon? Har du syskon, vem är du i syskonskaran?"

Och det är ungefär här det känns så inläst. Om jag inte får de svar jag önskar från deltagarna får jag ta till någon av de färdigskrivna...
"Nej. Är ensambarn du." Får ett hum till svar och detta antecknas. Hur det kändes?
Skitbra. Nu vet ju hon exakt vem jag är, utifrån mallen "vem är du i syskonskaran". Då är väl allt klappat å klart? ;) Nej, jag driver såklart en aning. Jag tror, och hoppas, att hon är kunnigare än så. Vi får väl sätta vår tilltro till uppföljningen på detta.

Igår kväll hade jag och Fredrik en intressant diskussion om det här. Idag hade jag och Tanya en lika intressant diskussion om det. (Vilka goa vänner jag har som har ork och lust att dividera både då och nu, puss på er!!!)
När jag och T pratade om det här ikväll, beskrev jag hur mina kollegor valde vackra naturbilder. Skog och blad, blommor och vattenfall. Solnedgångar och hur mycket tjusigt som helst. De hade även bra förklaringar till sina bilder, så inga fel, nej absolut inte. Diskuterade med T att det kort man ser först är väl det man ska ta först, visst är det lite så? Talade om att jag letat vidare. Att jag inte kunnat släppa min bild.
Tanya. Älskade fina <3 Hon ler ett snett leende bakom kaffekoppen, uppkrupen i soffhörnet. Skakar lite lätt på huvudet och säger:

"Du valde taggtråden, eller hur?"

Och visst gjorde jag det.

Jag tänker inte återge min förklaring här om mitt kort.
Men att vi valt samma...
Hittar inte redigt ens ord på den tanken. Det ni.

Have it King u all!

Barnslig eller barnasinne?

Idag efter jobbet åkte jag till hem till Tanya för att sällskapa med Bella som var ledig från skolan pga studiedag. Bella är en redig tjej med skinn på näsan (tro fasen det med den modern) som skulle klara sej bra själv, men lite sällskap ville hon gärna ha tills mamman kom hem från jobbet.
Vi åt lunch ihop och strax efter det anser Bella att det är dags att måla naglarna.
Mhm..tänkte jag och tittade på mina stackars ganska illa åtgångna naglar efter helgens divv upptåg, bla bowling. Halva naglarna hade ju iaf färg kvar.
T brukar skratta sej halvt fördärvad när jag ska ta bort nagellack. Denna gång fick istället Bella väldigt roligt. Kul att man kan roa. Jag har total fobi för bomull. Hatar dess knak och knarr. Kan knappt ta i eländet. Bomullspads är ju något bättre, då är massan pressad och det ger då naturligtvis inte lika stort utrymme för knak. Men det hjälper föga. Gaaah så hemskt det är, vedervärdigt.
Såatttte, ja. Jag ser säkert jätterolig ut när jag ska tampas med den där jäkla bomullstussen. Hu.
Men, jag fick bort det gamla och ställdes inför nästa problem. Ny färg? Tänkte gå loss på Ts nya svarta men ångrade mej och tänkte att knallrött kan ju vara kul. Sådär tantrött :) Sedan visade det sej att i Eriksson/Lindes nagellackslager fanns en liten pilliduttpensel, som man kan göra små mönster med tex.
"Vad tycker du jag ska göra Bella?"
"Jag vet! Du kan skriva Carro! En bokstav på varje finger, det blir coolt!"
"Ehh asså... Nja?"
"Nähä, du kan göra stjärnor och hjärtan, det blir jättesnyggt!"
"Ehh asså....?" (Varför frågade jag ungen vad jag skulle göra?!)
Men ok. Där satt vi köket över en timme. Kladdade och gjorde om. Bella skulle göra fransk manikyr och tejpade alla fingrar. "Såhär gör mamma förstår du." Kan säga att Bella hade tejp, bomull, aceton och nagellack...lite överallt. Jag fick stränga order att ha tidning under. Försökte sköta mej.

När jag kom hem och tittade på mina naglar tänkte jag:
"Herregud vad barnslig jag är." Men sen skrattade jag till för mej själv, skakade på huvudet och konstaterade istället: "Nä. Jag har bara en lagom dos av barnasinne kvar."
Om det finns två sätt att se på det, kan man ju faktiskt välja det som låter aningens mer positivt?
Jag vet inte i ärlighetens namn om barnslig och barnasinne är varandras motsatser. Men det är så det känns lite. Barnslig är negativt laddat och barnasinne är positivt? Eller hur tänker du?

Jodå. Naglarna är rätt hemska, inte snygga på något sätt. Spelar det någon roll? Nä, inte ett dugg.

Tack Bella för en mysig eftermiddag. Och tack för att du fick mej att inse att jag inte alls (!) är barnslig, endast lite halvknäpp med barnasinnet i behåll. Tror inte att jag hade pilliduttat dit hjärtan och prickar om jag hade målat hemma nämligen.

 

Have it King u all!

Hellre en GET!

Så har vi tagit oss igenom ännu en helg med allt vad det innebär, och jaaaadå, bra som alltid!
Fredag em hade jag trevligt fikabesök av tre fina brudar som var en stund sedan jag såg. Vi babblade bort ett par timmar, brukar inte vara svårt alls. Tack godingar!

Gunilla :)

Fick skjuts av Karin till Ekh och hoppade av hos Tanya. T och Lucka låg och slöade framför en film och jag blev tvungen att sätta lite fart på dem. Men snart så hittade T silvertejpen. Och är det nåt den människan går igång på så är det ju just silvertejp, det är ju liksom ingen nyhet...

Trasiga byxor skulle fixas..

....och min sjal blev på ngt lustigt vänster
en kjol modell större..?

Fick iallafall ordning på kvällen trots lite spök med förkylningar och elände. Men Ipren är ju gott, så det fick bli ett par styck. Lite senare kom vi fram till den kloka idéen att vi behövde hälsa på Phalén, det var ju ett tag sedan man såg honom. Så söta, fina Lucka kom och hämtade upp oss, skjutsade oss till Ph. Tanya har pratat om GET sedan vi såg Tre o Comp senast på L'orient och det var väl det första som hände när vi kom till Ph. Spela GEEET. Det gjorde han. Och titt på't. Klart det fanns varsin liten skiva på lager. Tack för tacket, nu kan vi spela GET hemma oxå du T! =)

Naturligtvis är det "För en miljon" T menar
med "geten" :)

Fina är de. Di där två där.
En glad och en trött ;)

Efter kort depåstopp hos Ph tog vi litet kliv till Mörners och efter det till New York Legends. Det senare kan ha varit det tråkigaste stället man satt sin fot på. Så jag sa Hej påt, tog min jacka och åkte. Helt sonika. Och det var fredag det.

Lördag inleddes i princip med kaffe och lite mer kaffe. Sedan blev jag hämtat av Lucka och T och vi åkte hem till L på Hässle för att styra upp en middag. After Ski-middag. Bara det att vi aldrig åkte några skidor på dagen, men afterski-fest måste man väl kunna ha ändå? Jorrå, vi rer't!

Kanin-kaffe någon?

Lucka styrde upp middagen. Gööött, tack! Min sjukt underbara humor konstaterar att eftersom Lucka är utbildad kock, borde alltså hans nya nick bli "Foder-Lucka". Nick, förresten haha, den var ju rolig den oxå, högst internt iofs ;) Efter middag tillsammans med Sandra och Ian tog vi taxi till stan för att spela bowling. Eller nåja.. De flesta vet väl vad jag anser om det här med att fyllebowla. Mange, om du läser det här, kommer du ihåg? Haha. "Jag anser att det är att häda att dricka och spela bowling"
Det här är mer som kasta klot och det gjorde vi. Ian, aka Stigge, var nog vassast av oss. Fast jag gjorde helt och hållet enligt instruktioner jag fick från fejjan. Försökte hitta tungt klot. Använda rätt fingrar......Sikta på den där tredje pluppen från höger. Men vet ni...?
Nörden tog ett förhör med ägaren. "Ligger det någon barnkalas-profil eller vad lägger ni för olja?"
"Haha! Vi har inga profiler! Olja? Det la jag i måndas... Hur många fot? 35, hur så?"
Är det inte underbart? Hahaha. Ja ni andra nördar förstår iaf ;)


Laddar!



Vilda diskussioner samt en hel del
psykningar förekom..
Här har även Sofie mött upp =)

Stigge, Tanka och Lucka.

Ja och efter bowlingen var det dax att knata bort till L'orient och lyssan på bland annat Svensk Punk. Bra spelning gjorde de, och det var riktigt bra drag på't!




Sk8-Jöggas frilla var iaf fränast =)

Bra kväll! Kul sällskap, träffade ännu fler trevliga. Skönt att slippa Harrys, detta trökställe. Så mkt roligare på tex L'orient. Det poppar upp små händelser då och då från kvällen som får mej att småle en aning. Som när jag, Sofie och Fredrik stod utanför och tog lite luft och en karl i kilt stannar för att prata med oss. Behöver kanske inte ens...nae, just det. Tack alla inblandade för en rolig fredag/lördag!
Nu dröjer det lääänge innan jag ska ner på stan kvällstid igen. Så äre mät.

Have it King u all!

 



Det är nåt med solbrillor alltså.
Det bara blir sådär...Hele tiiiin.

Artikel som triggar...igen.

Som vanligt när jag läser Corren fastnar jag ofta på diverse artiklar eller inlägg gällande pedagogik eller barnomsorgsfrågor. Kan inte förstå det. Alla insändare på ordet fritt om stora barngrupper och för lite resurser i verksamheten känns fruktansvärt tjatiga, även om jag naturligtvis håller med. Det jag fastnar på idag är en artikel under "Åtvidssidorna". Att denna artikel kommer just här under är intressant bara det, då jag tidigare fått med mej att Åtvidabergs förskolor utvecklingsmässigt ligger en bit efter Linköpings kommun. Detta har jag dock inga vidare belägg för, det är endast grundat på mina egna frågor och funderingar jag ställt till personal och rektor (idag förskolechef) då mina barn gick på förskola inom denna kommun. Det jag åsyftar är arbetet mot förskolans samt kommunens satta mål, kvalitativt utvecklingsarbete samt arbetet med pedagogisk dokumentation. Däremot är Åtvidabergs kommun steget före, eller har varit, när det gäller andra delar. Till exempel modernisering genom att kunna utföra tex ändringar i schema osv via nätet. Nåväl, det var inte detta jag skulle fokusera på just nu....ju!
Corren. Idag. En artikel om Långbrott:

 

I dagens tidning går att läsa att "pedagogiken utvecklas". Tyvärr fick jag ingen bra bild på hela artikeln. Men jag måste bara påtala några tankar detta väcker. I inledningen går att läsa vid Långbrotts nya förskola kommer pedagogiken Reggio Emilia tillämpas. Nej förresten, hade det stått så hade det varit ok. Här står istället att förskolan ska ha den särskilda profilen Reggio. Ajaj....

Det krävs oerhört mycket för en förskola att få en så pass specifik profil. I ärlighetens namn vet jag inte hur pass svårt och besvärligt det är. Men väldigt höga krav på utbildning och speciella målsättningar måste efterlevas. Gissningsvis måste både Skolverket och Reggio Emilia-institutet säga sitt innan de skulle bli godkända. Som tur är, så är detta troligtvis en lagom tråkig felskrivning av den som skrivit artikeln då det längre ner i texten går att utläsa att tf barn- och utbildningschefen uttalar att det handlar om inriktning och inte profilering. Larvigt att märka ord tänker ni nu? Kan så vara, men det är väsentlig skillnad och avgörande för hur fsk förhåller sej till pedagogiken. Profilering innebär att pedagogiken efterlevs till punkt och pricka, inriktning...ja då är det ok att plocka godbitarna.

Enligt skolverket finns ingen statisktik på hur många av landets förskolor som inriktar sej mot Reggio. Kritiskt sett skulle man kunna säga att mörkertalet är stort, anser jag. Många lägger till denna inriktning, eller detta förhållningssätt för att det ska låta lite bättre. För visst är Reggio bra?

Ja visst. Men att titta på det idag, vad Reggio står för och vad de arbetar mot är som att slå upp Förskolans läroplan. Det de anser vara viktigt är just det som vi idag, i dagens kommunala, alldeles ordinära barnomsorg arbetar utefter. Reggio var tidigt ute med pedagogisk dokumentation. Det har varit ett omtalat ämne för pedagogiken. Inte dokumentation i sej, utan pedagogisk dokumentation. (Om nu någon vill ha DEN skillnaden kan vi ta det bland kommentarer ;)

Så visst. Reggio var tidiga, de var först ut med ett flertal viktiga arbetssätt och viktiga inslag i verksamheten. Men vad har de idag som vi inte kan hitta i "vanlig" verksamhet?

"Att barnet ses som kompetent, autodidakt och självständigt är typiskt både för reggio och traditionell svensk förskolepedagogik", enligt Tarja Häikiö. (Lektor vid Götebors universitet)

Möjligen detta med att Reggio är förespråkare för att barnen inte ska tillhanda ha "färdigt material" såsom pussel, dockor och andra leksaker som anses ha en förutbestämd tanke eller lek med sej? Ah, jag vet inte om jag köper det heller riktigt, Visst, dessa leksaker finns i vår verksamhet idag, men det finns även HUR mycket "ofärdigt" material som helst. Laborationer med klossar, sand, vatten mm mm. 

Jaja. Nu var det heller inte tänkt att bli ett utlägg/inlägg om Reggio och dess för och nackdelar.

Det jag konstaterar är att Långbrott ska få en Reggio-inspirerad förskola. Här kommer ett urklipp ur artikeln:

 



 

Är det inte fantastiskt? Om jag ska vara aningens elak....(!) börjar jag fundera över om Åtvidabergs kommun anser att de behöver ta till Reggio Emilias pedagogik för att få lärdom om detta?

För det första så finns det en kille som hette Piaget (1896-1980) som påtalade detta. Ytterst beklagligt att det inte nått fram förrens nu. För det andra så är detta något som anses självklart för de flesta av dagens svenska förskolor. Att inte alla förskolor inte klarar att arrangera sin verksamhet fullt ut efter detta är endast en fråga om strategi, planering och omstrukturering. Finns det material som inte är lämpat för små barn pga att det tex är farligt, får istället barngruppen omstruktureras. Material ska finnas framme, miljön får anpassas efter barnen. (Tex småbarns och storbarns avdelningar.)

 

Som avslutningsord vill jag bara säga att jag ser fram emot ett besök på Långbrotts förskola om något år. Jag hoppas att arbetet med inriktningen går bra och att de finner pedagogiken "användbar".

I dagsläget ser det dock ut som att de endast använder sej av pedagogikens namn för att påtala för allmänhet och samhälle att de gjort ett steg framåt i utvecklingen. Tyvärr kan inte en cyniker (?) som jag anse att de i dagsläget kommer att utveckla sitt arbetsätt genom att tro att de inriktar sej mot Reggio. Snarare genom att använda sej av Reggios namn och därmed tro att de inriktar sej.

 

Men vem vet... Jag kan ha fel.

 

Have it King u all!



När 12 blev 13

Då ska vi se om vi kan redogöra litegrann om årets sista dag, kväll och natt :)
Det var en händelserik dag och visst är ni nyfikna nu? Förstår det... Innan jag ens gjort det här inlägget har bloggen 50 sidvisningar idag, sånt kan få mej att le en aning ;) Skulle aldrig skriva det här om jag inte visste att det var ett flertal som faktiskt väntar på det här inlägget, så nu kör vi då!

Efter att ha lämnat kids hos fadern mitt på dagen åkte jag hem till T och inväntade att hennes juveler skulle bli upphämtade. Det blev de en stund senare och vid 15 åkte vi ut mot Grebo för att prata med lite Fredrikar. Först stannade vi till hos Figge och Linda som ville skänka ett gäng kartonger, ytterst vänligt. Figge mötte upp i rosa tomteluva och naturligtvis fick tomten en kram, med orden: "Fan va ful du är i den där mössan..." De skulle iväg och åka skridskor och var lite stressade, så det enda man fick se av nya huset var altanen. Kommer naturligtvis en kaffeinbjudan vilken dag som helst. ;)
Efter det svängde vi in nästa gata för att prata en stund med Fredrik/Bill som när vi tittade förbi stod och tillagade soppa. Kram och gott-nytt hälsning och vi åkte tillbaka mot Linkan. Ganska lagom Grebodos för denna gång ;)
På hemväg mot T stannade vi till och hämtade upp Lucka och kvällens bestyr kunde börja.
T styrde upp en 3-rätters som var magnifik, tänka vad quinnan kan! Pannkakor är inte hennes område men toast skagen, kött å pot.gratäng och pannacotta. Lovely darling, lovely!

Råkade nämna att jag trodde vi bestämt korv med bröd som
nyårsmiddag. Naturligtvis fick jag det, oxå ;)

Glad Lucka :)

Lovar. Ska aldrig, aldrig försöka bjuda på vin igen.
Kräkvarning pågick i någon kvart.

Men vi andra fick rätt så kul :P
Skadeglädje är den sanna glädjen? Hehe...

En och annan öl, några glas vin och allmänt tjatter, fnitter och dumheter. Inte många som kan re det så bra som vi =) Skrattade mej halvt fördärvad. Det spelades sanning eller konka bland annat. Ska inte berätta VEM som gjorde vad, men någon fick: Kyssa en mjukisapa passionerat i 15 sek. Dra av en strumpa med munnen på någon annan. Ja, och dessutom svara på halvjobbiga frågor. Men tyvärr framkom inga nyheter.

Två skål i vin och en i öl då.

Vid 23 gick taxi mot stan och in till Borggården för att titta på fyrverkeri. Vi mötte upp några kändisar som sällan är på dåligt humör. Snabbt stopp på Hamlet innan Borggården förresten. Depåstopp så att säga.

"Vaf var hitta du den där hatten?"
"Jag har ingen aning du..."

Problem med korköppningen...

Efter kollat pang pang och smällare gick vi till Harrys en sväng. Galet mycket folk. Trodde jag inte det skulle vara, men det var full rulle. Lite dans och lite stim och stoj... Sedan biddde liten efterfest, sedan bidde det sova. Fast då hade klockan blivit morgon för länge sen, och jadååååå, som vi rer't!! ;)

Idag... Jättetrött faktiskt. Sovit ikapp lite. Nyanställt en Rut. Eller vikarie iaf. Mat fixade hon åt mej oxå, från Stånkan. Bra där Rut, kind of löööv ya.

Hon heter Tanya-Rut.

Men det lär bli löneavdrag om hon ska hålla på såhär.
Totalt granhaveri. Tanya-Rut tyckte dock det var
jätteroligt och bröt ihop i ett asgarv. Jorrå.
Jag oxå ;)

Låt gran va, sa ja. Har numer en multifunktionell gran.
Kan användas till midsommarstång, så nu får den
stå kvar. Midsommar är ju snart elle hur?

 Vilka dagar det blev. Ikväll sover min kärlek över här, men ska åka och jobba imorrn. Jag är ledig, men ska jobba ett par tim på tors och fre. Kan känna att ledigt imorrn tackar inte kroppen nej till.
Draaaake. Ja e schleten. Men klart man rer't, som vi säger.
Tack alla för ett kul nyår. Och nu är det 2013. Kommer bli bästa året på länge. Det bara vet jag.

<3

Have it King u all!