"Hej vännen, du betyder mycket för mej. Kram!"

Ibland behöver man små påminnelser om hur saker och ting bör vara för att man ska ändra sina tankegångar en aning. För mej kan det vara att få små ord av omtankar från en vän. Ord som tex: "Det du sa/gjorde betydde mycket för mej" eller "Glöm inte att du är bra" eller "Det gör mej glad, att du är glad." Jag kan bli väldigt varm ända in i hjärtat när jag hör sådana här ord. Naturligtvis spelar det stor roll från vem orden kommer och ibland även varför och av vilken anledning de sägs. Det man måste ta i beaktning är att alla är vi olika "bra" på att uttrycka denna sort av... ja komplimanger.
Vissa har väldigt svårt för att i ord uttrycka sådana här tankar. Jag själv har blivit bättre på det. Kanske inte bra, men bättre. Har fortfarande mycket lättare för att skriva om eller till en person än att säga det personligen. Har upptäckt att det går att träna sej i det, bara man ger sej fasen på det ;)
Egentligen är det ju "bara" att vända på det. Om det betyder mycket för mej, betyder det troligen mycket för någon annan att få dessa ord till sej. En liten detalj bara. Det får inte vara bara ord. De måste naturligtvis menas genuint. Och jag tror det är där jag har stupat lite tidigare. Inte att jag inte menar det. Men att jag varit rädd för att mina ord ska låta tomma. För att ge någon omtanke i ord, verbal form och inte mena det du säger...Är långt värre än att inte säga något alls.

Jag försöker bry mej så mycket jag kan och orkar om "de mina". Dvs de som är lite extra viktiga att ha omkring mej. Vissa har tyvärr fått mindre tid å de senaste, men är för den sakens skull inte bortglömda, hoppas ni vet med er det. Härja lite på mej om jag "försvinner", jag kan ta det ;)

Det finns flera att bekymra sej över. Eller, det är säkerligen inte rätt ord, men det är så jag känner. Jag har någon speciell i åtanke här, och jag kan ju inte mer än att säga att jag finns här, när DU har tid. Du är orolig över mej, och jag är orolig för dej. Och hur mycket denna människa än bedyrar att allt "bara är bra" så släpper jag det inte ändå. En person som har betytt mycket och fortfarande gör, tänker jag inte bara släppa iväg hur som ;) Och jo. Jag litar på dej när du säger det är bra. Men jag hör vad du säger, jag ser vad du gör och jag läser dina ord. Men jag kan inte mer än att skicka en kram här över och säga återigen, precis som du sagt till mej: "Jag finns här."
Gah, nu fick jag liten tår i ögat. Jag tror jag råkat bli lite känslosam sista tiden ;)

Anledningen till att jag just idag kom att fundera över det här var kanske egentligen något annat. Men lite åt samma håll. Om vi nu kan knyta ihop det med första raden och "små påminnelser".
 Jag tycker att alla dessa texter som florerar på fejjan och Instagram ibland bara blir för mycket. Men så rätt var det är....så dyker det upp något som är så träffande så att jag tänker:
"Fan, jag kunde inte sagt det bättre själv" ;)

Varenda ord här nedan kan jag relatera till och tar till mej detta helt och hållet. Jag har kämpat med alla nedanstående punkter under en tid, vissa jobbar jag med fortfarande, och kanske alltid kommer göra.

Tanken för ikväll: Komihåg att du har inget att förlora på att bry dej om dina vänner. Låt dem få veta att du bryr dej om dem. Ett sms tar ett par sekunder att skicka. Skjut inte upp något som är så enkelt att utföra. Och vem skulle inte bli glad för en "sms-kram" bara sådär utan anledning? Egentligen? Vännen behöver ju faktiskt inte må dåligt eller ha bekymmer omkring sej för att vara värd en kram?

 

Have it King u all!

"Dom är ju inte kloka....."

Påskhelgen någonstans i slutet av 80-talet.

Köksbordet är grönt. En ganska gäll grön färg möter den besökare som eventuellt skulle kliva in i det gamla köket. Vid bordet finns tre stycken stolar. Alla med olika dynor och med olika slitage. Vid bordets kortsida står bara en stol fastän att två skulle få plats. Anledningen är farmors rullstol och därmed har farmor fått sin givna plats vid bordet. Till höger står kökssoffan som fick nytt tyg långt innan jag ens var född. Här sätter man sej även om man klippt gräset eller rensat ogräs i trädgårdslandet alldeles nyss. Låt oss säga att soffan är rätt sliten. Längst in vid fönstret där soffan möter vägg, där är mitt hörn. På en hög med kuddar sitter jag, oftast med benen uppdragna under hakan. Och stortrivs. Full koll på köket. Full koll på gården ut genom fönstret. Bra överblick över allting. Och just där sitter jag uppflugen även denna dag, lyssnar. Får vara med när de vuxna pratar, diskuterar, härjar och skojar. Omvartannat.
Detta innebär verkligen att "vara med på ett hörn". Jag säger sällan något. Inte för att jag inte får lov, utan för att jag tar in. Lyssnar och lär. Kanske inte så mycket faktamässigt eller på grund av att det är givande diskussioner. Men jag lyssnar till min pappa, till min farbror och till min farmor hur de kastar sej mellan dessa nästintill olika sinnestillstånd. Ena stunden är de rent av osams. Tre sjukt envisa individer. De är släkt, de älskar varandra. Osams med inslag av kärlek. En oslagbar humor. Mycket ironi. Ge och ta. Återkopplingar. Något som någon sa för en timme sedan kastas tillbaka i luften som en projektil full med ironi, rakt i ansiktet på någon annan. Det är ett samspel som pågår. Fullt av liv och på en ganska hög nivå. Du måste vara ganska snabb i tanken för att klara ut vad som åsyftas eller menas ibland. Jag är någonstans mellan 8 och 10 år när just det minne inträffar som jag ska berätta om. I den här åldern inser jag naturligtvis inte att det är detta som jag nu beskrivit som jag tar in och lär mej om. Just då tycker jag bara att det är "kul" att lyssna på dem.

"Christer!" utbrister min farmor.
"Mhm. Va äre?"
Farmor böjer sej fram, lite närmare fönstret. Hon kisar så näsan blir alldeles skrynklig. Glasögonen skjuts upp en aning.
"Di dära röda blommerna. Di har inte ja satt där."
Pappa sträcker sej fram, tittar ut genom fönstret. Vänder sej om till farmor, skakar på huvudet. Han tittar ut igen. Han vänder sej mot mej, flinar till och blinkar med ena ögat, skakar på huvudet igen. Sedan vänder han sej mot farmor. Ler ett snett leende och säger sakligt.
"För helvete morsan. Det är ju vattenslangen." Sedan bryter han ihop i ett asgarv. "Morsan, ser du så illa?"
"Gerilla?" säger farmor. "Soldater menar du?"
Vid det här laget kippar min far efter luft för han skrattar så pass. "Han försöker få fram orden "vattenslang" och "ser illa".
Jag hjälper honom med det och berättar för farmor vad hon sett och inte sett ute i trädgården. Då skrattar även min farmor så hon nästan trillar ur rullstolen.
"Ja tammefasen. Jag hoppades väl att jag inte hade glömt att jag planterat nåra röda blommer som hette som di där gerillasoldaterna." säger farmor.
"Förresten Christer. Nu måste jag pissa, nu får du rulla ut mä till dass. Då kan jag ju passa på att titta på den dära vattenslangen också" bestämmer farmor.
De lämnar köket och jag böjer mej fram en aning för at se min far skjuta sin mor i rullstolen över den ojämna gräsmattan, slutmål: Dasset.
Jag hör hur de skrattar och pekar på vattenslangen. Hör hur min far driver med farmor och hon skrattar. Jag ler ett snett leende för mej själv och tänker att...
"Dom är ju inte kloka."

Men kloka var just vad de var. Och de är troligen anledningen till att jag blev som jag blev när jag inte redit blev som jag skulle ;)
Men vad gör väl det, så länge ett sådant här minne kan få mej att le så är jag nöjd.
Och vad som är ännu bättre... Jag har så många på lager!

 

Have it King u all!

Nyfiken?

Är du som jag ganska nyfiken? Härligt. Det tycker jag man ska vara. För visst finns det så mycket att ta del av, eller få lov att bli delaktig i?
Nyfiken för mej är ett positivt laddat ord. För mej personligen innebär det att vara nyfiken "på". Få veta mer. Lära sej och utvecklas är ord jag kommer att tänka på. Jag är oftast nyfiken på människor i min omgivning. Tycker om att lära känna nya människor. Få ta del av en livshistoria. Kanske utbyta tankar om ämnen som jag tidigare vet något om men långt ifrån allt. Som sagt. Nyfikenhet är underbart, nästan alltid.
Det finns en liten sämre del av nyfiken också. Där nyfikenheten går till överdrift och kanske mer övergår i något slags kontrollbegär och i vissa fall nästintill förföljelsemani. Eller förresten. Nu heter det inte nyfiken längre. Nu kan vi nog kalla det.... ja jag vette fasen. Men någonstans mellan nyfiken och besatt kanske?
Jag skulle aldrig ha en allmän blogg om det inte var menat att folk skulle läsa den. Jag vill kunna skriva exakt vad som faller mej in och uttrycka mej relativt fritt. Det har jag inte kunnat göra sista tiden. För här läser tydligen ett gäng personer som endast har i syfte att se vad mina olika vänner har för sej. Personer jag inte känner och som inte känner mej öht. Detta har i dagsläget hamnat på någon slags fjortisnivå utan dess like där flera av mna vänner fått elände för saker jag skrivit här. Mycket märkligt kan jag tycka. För för det första har jag inte utelämnat något som inte varit ok för vederbörande som varit omnämnd. För det andra blir jag på ren svenska så jävla förbannad när jag hör mina egna ord komma åter till mina vänner i sarkastiska former, precis som om någon gjort något fel.
Jag har vid ett fleral gånger påtalat att om du stör dej på mej eller har åsikter om något jag skriver, hör gärna av dej på ett eller annat sätt. Alternativt läs inte. Detta gäller naturligtvis dessa överdrivet nyfikna "vännerna" till mina vänner också. Men. Det gör mej mer än lovligt förbannad när jag får höra att personer omnämnda här får skit för att de gjort si eller så. Sagt ditt eller datt. Vad är det här för jäkla trams? Egentligen? Sluta. Läs gärna här. Lämna gärna åsikt. Men gör det till mej, för det jag skriver här är mina ord, mina reflektioner och tankar och inte någon annans. Och kan du helt enkelt inte ge faan i att bli bitter över det du läser...Ja då är det nog dags att sluta läsa?
Herregud att man ens ska behöva bry sej i detta, men sista tiden har det helt enkelt varit för mycket.
Och du. Känner du dej träffad nu? En utmaning till dej: "Knip." Du lär inte göra dej själv någon tjänst genom att påtala att du läst detta och känt dej träffad om vi säger så. Hoppas inte jag behöver vidareutveckla för att du ska förstå.
Så. Nu har jag varit arg färdigt.

Förresten. Nu kom jag att fundera lite till på det här med att vara nyfiken på. Och nu återgår jag till den positiva sorten ;)
Jag kan lite känna att det här med att vara nyfiken kan vara en av nycklarna till personlig framgång. Och nu är detta högst personligt =) För jag tänker lite som så.... att den dagen du slutar vara nyfiken på saker och ting, eller människor i din omgivning, känns det inte ganska hopplöst då? Kan känna att nyfiken går att koppla samman med tex. längtan eller se fram emot på ett visst sätt. Och icke att förglömma bästa ordet: INPUT!! : )
Jag är nyfiken på:
Hur nästa termin med studier kommer gå/se ut?
Om halvplanerad resa till Oslo blir av?
Om ngt mer(?) planerad resa till Berlin blir av?
Om vi kommer ro iland stundande flytt?
När det blir varmare ute?!
När det känns ok att jobba fullt igen?
När jag ska orka skriva lite andra texter än detta?
Om den där plastbiten som lossnade under bilen i förra veckan verkligen är till min bil och..
Om den är det, var fn ska den sitta och vilken funktion har den?
När jag ska få sova ordentligt igen.

Och ja...en massa massa mer.

Sluta för guds skull inte vara nyfiken. Men nyfikenhetens huvudsakliga syfte ska alltid vara att det ska gynna dej själv. Dej personligen, inte inkluderat smutskastning av någon annan. Eller har jag fel där?

Have it King u all!

En annan dag.

Bra dag rakt över. Måste bara få säga det. Nej fn, nu ljög jag, fast bara ytterst lite ;)
Starten på dagen kunde varit bättre. Hade ju i ett svagt ögonblick lovat att åka till Biltema och inhandla batteri till T's bilaber. Varför gör jag såhär mot mej själv? Finns det något affär, som jag verkligen hatar, så är det Biltema. Gah. Men vad gör man inte liksom. Jorrå. Jag tog mej dit. Jag reddet. Tog en stund gjorde det. Blev tvungen att fråga lite oxå. Det finns faktiskt två bra saker med Biltema förresten. Det är övervägande karlar på det där stället, kanske var därför jag hittade lite dåligt. Tittade mest på annat än bilbatteri. Jaoo, och den andra bra saken...Kanske gick lite under samma kategori, kände jag nu. Frågade två halvtrötta pojkar om hjälp. Fick till svar: "Öhhh. Batteri? Nä. Ska ringa till killen som jobbar där borta."
Och det tackar vi för. Killen där borta var jättetrevlig och nu såhär i efterhand är jag rätt glad att jag hittade dåligt. Han smålog lite. Högst troligt att det berodde på att jag inte hade järnkoll vilket jäkla batteri en Volvo V70 årsmodell 00 ska ha. Eller för att jag inte hittade efter att ha läst på i pärmen heller. "Du ska ha ett 80-2556." Visst ska jag det. Tar två, har ni rea såhär på annandagen?... sa jag inte, men kunde gjort. Haha, nog om det.

Just på denna hylla tänkte jag att den mest logiska
placeringen för silvertejp borde varit.
Vi tänker lite olika Biltema och jag.

Hem till Taikons för att re detta med byte av batteri. Och som vi redde't. Ja, eller T redde't. Jag hejade mest på. Köpte eländet gjorde jag iaf =)

Fixat bruks. då.
"Till en S80, vaf det är ju Volvo iaf"
Jorrå.

Äh. Onödigt att läsa på.
Kasta och körde på känn, hur svårt kan det va?

Olja på händer.
Olja på jackan.
Men vad säger man? Jo:
"Dä ä Rock n Roll!!"

Älska silvertejp!

Batteri på plats utan bekymmer. Synd dock att jag missade ta kort på den sjukt snygga backspegeln. DEN blev vacker med både silvertejp och eltejp. Och som den där jäkla pricken över i. Eller en hög med grädde på pulvermos: Nya torkare. Bara det är ju kungligt.
Oj, vad vi rer't.
Lunchstop på Donken innan vi intog Ikket. Lite shopping och humöret blev på topp :)

Helt slut efter denna dag kraschade jag framför min dator. I ca 40 minuter. Sedan låste jag Vetet och gick över till Fredrik på kvällsfika. Bra mycket bättre än att sitta hemma och glo en hel kväll. Efter ett par goa skratt om en jäkla get bland annat var jag inte alls trött längre. Tänk vad lite (halvtaskig) humor kan ordna till!

Just nu sitter jag och lurar på om eller hur jag skulle kunna lyckas styra upp barnvakt på fredag. Skulle så sjukt gärna vilja åka på Lovisa Neggas releaseparty, Slakthuset.... Gah. Varför ska såna här saker hamna på "fel" helg. Får se hur det blir med den saken.

Så detta var vad som hände en annan dag. På annandagen. Lider så med alla som far ikring på släktmiddagar hit och dit. Det är så skönt att slippa eländet. Eller ja... Biltema vs. släktmiddag, hm.
Tar Biltema döh!

Have it King u all!

Bus och godis : )

Ojoj vilka dagar. Mycket trevligheter. Den ena storslagna planen efter den andra. Och allt hela tiden svårslaget, för att tjata vidare på den linjen...
Fredagskvällen bjöd på filmkväll hos Fredrik. Mycket bra kväll, god mat och lite gott vin mixat med gott sällskap och kvällen var hur bra som helst. Jag kan nog faktiskt tänka mej att se mer film nån gång, tycker att jag redde't rätt bra :) Tack F!
Så kom lördag och under dagen hände inte värst mycket. Kvällen kollade vi till Harrys en sväng. Ingen höjdare ska sägas. Jo alltså sällskapet och de goingar vi sprang på var det inget fel på alls, men Harrys alltså... Överskattat ställe. Kanske är förklaringen till varför man inte hängt där så värst mycket. Alltid mycket trevligare på Mörners, men men. Vi stuffade lite, träffade lite kändisar och fick som vanligt skjuts av bästa Lucka hem. Han e la för go!
Söndag. Skulle ha gått på stan. Var alldeles för trött för att gå på stan. Hade oxå en halv tanke om att gå på glöggfrukost hos Phalén och Jossi, menattteeee. Var ju i princip hemma bara några timmar innan den började, så den planen lades ner. Blev hemma hela dagen i mysbrallor och hängde mest i soffan. På eftermiddagen kom mina två små troll hem, lagom förväntansfulla inför stundande julafton...

Julaftons morgon startade kl 6, och lyckan var total då dottern insåg att tomten varit på besök under natten. Totalt virrvarr av papper och leksaker i hela v-rummet, men det är väl så det ska vara :)
Mormorn kom på fm och vi fixade mat som inga barn åt. Inte ens köttbullar, tacksamt det där....
Vid 17 skjutsades barnen till sin far och jag styrde Ådi mot kärleken i Ekh för att spendera kvällen där. Otippat att T strax lagt upp lite andra planer och framåt kvällningen hamnade vi hemma hos Helena och Tim i Haninge. Väldigt trevligt! Kvällen innehöll en hel del skratt, dans och divv bus :)
Klart minnesvärd julafton!!
Idag har jag varit lite trött i ögat och har mest legat på Ts soffa och lurat. Hennes hög med ungar kom hem och det blev såklart pusskalas med Mollan, godisungen :)

Ah detta var dagarna i snabba drag. Har väl hänt ett och annat utöver detta oxå. Men att eeee. Det kan vi behålla lite för oss själva :) Slänger in ett gäng bilder som fastnat i fånen de senaste dagarna.

Snälla barn ska ha många klappar :)

Snyggaste!

 

Lördagkväll.
Precision är a och o.

Miljöbild från Mörners

 

Söndag kväll.
Glass ä gött.

Julaftonsmorgon.
Killen som knappt är vaken....

Men snart förvandlas två trötta till rockstjärnor <3

Gjorde flera framträdanden...

 

Julaftons kväll.
Jorrå.

T tar det här med packningen på allvar.



Helena, Tim och Tanya

Tanya och Kristoffer.



KK och Tim tar i hand på något som KK redan verkar ångra?!
Gjutis håller koll påt.

Är jättetrötta på fotografen ;)

 

Ehum. Någon gång under desssa dagar har
även detta hänt...

Gjutis hade ingen nyckel hem, men redde't.
Att byxorna fick men för livet...
Är väl sånt man får ta ;)
 

Jodå. Det har varit ett par händelserika dagar. Som alltid när vi hittar på.. En del bus. En del godis. Och förresten, det sa min dotter på julaftons morgon: "Mamma! Det är julafton! Bus eller godis?!"
Inte lätt det här med alla högtider hit och dit.
För min egen del kan jag känna att det är vansinnigt skönt att denna högtiden nu passerat. Är inget fan alls av julen. Bara massa stress, förväntningar och måsten. Kan vara utan det. Imorgon ska jag hitta på nåt kul, har jag bestämt mej för. Ja, jo jag har ju en skitrolig plan på dagen... Åka och inhandla bilbatteri till Tanyas bilaber som bestämt sej för att sluta starta. Någon som känner att de har lust att byta batt? Ska nog hitta nån stackare som fixart. Annars får vi väl re även deeee.
Ah, VI RERT! Right darling ;)

Nu ska jag dra filten upp till hakan, ligga i soffan och äta after eight. Det är ju ändå juldagen :)

 

Have it King u all!

Svårslaget?

Hade en riktigt rolig kväll igår. Undrar just varför dessa spontana hitte-på oftast blir så himla lyckade? Inga förväntningar troligen. Torsdagens morgon startade med en liten tur till Ekh för att skjutsa David till skolan, efter det stannade vi (ja jag och T naturligtvis) till på Signalen. Och vad/vem har parkerat där om inte vår stalker, Uffe. Bildbevis såklart!

Pratade lite med Uffes ägare inne i affären.
Eller ägarinna.
Skulle köpa tomtegröt till alla anställda, undra hur det fick plats,
Uffe är inte största bilen i stan :)

Efter detta ställdes som sagt stora planer in. Återkommer till det en annan gång ;) Ist fick vi för oss att ta en liten roadtrip till några kändisar ute på glesbygden.

Här jobbar världens trevligaste butikspersonal. Eller ja det finns visst nån liten butik till där de är rätt trevliga oxå, utåt Grebo nånstans.Men i just den här är Mallan butikschef och tillika mycket god vän. Butiksägaren är oxå en rätt trevlig figur ;) som vi tyvärr missade just vid detta besöket. Han skulle tydligen titta förbi senare, men inte kunde vi stanna ute i Skeda hela dagen. Som anställd hittar vi min mor. Oxå ganska trevlig. Idag var hon dock rätt ettrig i humöret och jag känner inte alls igen mej själv i henne. Kan inte vara släkt öht. Äh. Vi åkte hem igen.

Inte helt vanlig syn.
T spelar Tvspel...
Måste ju testa julklappar till barnen innan de slås in ;)

Och det var så sjukt mkt julklappar.
Bortskämda ungar.... ;)
T tog brytet, orkade inte se en enda klapp till.
Har mina kvar att slå in, kommer du hit imorrn hjärtat? :)

Och jorrå. Efter att ha vaknat från brytet mådde inte hjärtat helt bra.
Blev bekymrad en stund.

Men snart att känna igen..
som tur var :)

Pratade med Ph en stund som tyckte vi kunde komma in till stan och prata strunt en stund. Och sånt är vi jättebra på faktiskt. Så sagt och gjort samlade vi ihop oss och mötte upp två jätteglada killar....

Hahaha bästa bilden jag tagit på länge :)

Hade en kul kväll med många långa diskussioner. Om allt och inget. Jag avvek skapligt tidigt, det  var ju faktiskt arbetsdag idag. Fast arbetskamraterna tyckte jag lät lite kraxig? Kan inte förstå den alls. Men fika fick jag på jobbet. Det hinns ju alltid med, märkligt det där ;)

Eva tyckte att vi andra 7 var lite långsamma till
fikabordet. Men tro mej, vi hittade dit :)

Nom nom! Tack Pia!

Som sagt bra kväll igår. Blir den svårslagen? Nja. Svårt att jämföra olika upplevelser hit och dit. Ikväll kan komma bli en svårslagen kväll igen om vi ser det så. Något unikt ska komma att ske. Jag ska nämligen till Fredrik en sväng och det ska bli filmkväll. Vad är det egentligen som händer? Sen när ser jag på film liksom? Men detta är en form av övertygelseförsök från Fs sida. Vi får väl se om det finns något bra att se. Fortfarande oerhört tveksam, men måste väl ge det hela en chans. Nej då, jag överdriver naturligtvis en aning. Men har väl kommit fram till att det är fel filmer jag tidigare sett. Ska inte dra film-tugget en gång till, har ju redan gjort klart vad jag tycker. Jag vet att vi hur som haver kommer ha en trevlig kväll =)
Men nu måste jag nog sova en stund om jag ska kunna hålla mej vaken under kvällen. Fasen man är inte 20 längre, inte 30 heller för den delen ;)

Have it King u all!

Storslaget sa ja.

De storslagna planerna för torsdagen blev inställda. Nu har vi naturligtvis gjort nya. Sååå ikväll har jag inte alls tid med bloggeri faktiskt. Tror det blir en kunglig kväll, i vanlig ordning ;)

Have it King u all!

Facelift är ok, men akta pannbenet.

Vakande upp lite halvdäven på en kudde som under natten förvandlat sej till något platt elände som knappt längre existerade. Om jag framöver ska sova hos T måste vi verkligen ha en kuddöverläggning innan läggning. Dax för frukost. Jag är så ledsen att jag missade ta bild på detta. Men ni skulle sett upplägget. Smörkniven i byttan och två styck brödskivor som hoppade ur rosten. Så vackert. Ni får försöka visualisera detta.
Ruskade liv i oss och tog oss ner till stan för att komplettera gårdagens shopping med några små inköp till. Lite egen shopping oxå, inte bara till barnen, så duktiga så ;)
Äntligen fick jag besöka både Kjell och Clas, sjukt bra.

Flottigaste lunchen på länge. Nom nom. Not.

Insåg att gå på stan är förenat med livsfara. Dels är T folkskygg, så bara det är ju ett problem i sej. Men alla dessa "varning för ras-skyltar" är helt otäcka. Nja, inte skyltarna kanske, men det de varnar för. Så efter att ha spanat upp mot ett tak så insåg vi att:  Ja, skenben är jättebra att ha, men är man rädd om pannbenet så ska man gå runt de där skyltarna. Så det gjorde vi. För en istapp i pannbenet tror jag är ruggigt irriterande att få.
Hemåt till Vetet, då jag var tvungen att re ut den där jäkla disken igen på barnens fsk.
Redde't. Såklart. Väl hemma ringde T till Lucka för att se om han hade lust att komma förbi med lite hämtmat. Njae, det hade han inte. Ist hämtade han upp oss och vi åkte och intog middag på Rice and Spice eller Spice and Rice eller i vilken ordning det nu ska vara.....

Lite godare middag än lunch dåååå!

 

 

Efter mat tog vi ett span i skyltfönstren. Mycket märkliga ting..

 

En jäääääättelång....gris?
Det bruna där vet jag inte alls vad jag ska
säga om faktiskt.

"Jomen dessa dockor är mindre, ty de har inga ben.
De passar alldeles utmärkt som barndockor" ?
Jaja. Naturligtvis hysteriskt skrattanfall där skenben nämndes OCH återigen
frågan om åt vilket håll de kan ha gått av åt....

 

Fick skjutsen hem. Men det blev alldeles omöjligt att gå ur bilen. För naturligtvis var Karlsson ute och gick med sitt j**a snöre. Så där satt vi. En bra stund innan vi kunde gå in. Karlssons hund(?) stretade emot bra och ville inte alls gå in. Seg sak det där. Men som T sa, "klart inte hundskrället vill följa med in..." Och det slutade med att K släpade det stackars lurvet in genom dörren.

 

.....Så Lucka och Tank roade sej med att chatta en stund.
Med varann.
Jorrå, naturligtvis.

Kväll på Vetet. Summerar dagen som lagom knäpp, inga större haverier. Alltså helt ok.

Just ja. Facelift på fånerna. Och namngivning. Här är den första och alldeles unika bilden på Mogge och Stellan. Naturligtvis.

 

Oj så snygga : )

Åh draaake imorrn äre torsdag. Save a litle prayer, jag börjar bli lite halvskakig. Fast det skulle jag aldrig erkänna för T, skulle bara rets då. Å då är hon klippt döträlig.

 

Have it King u all!

Kjell, Clas och Lucköppnar'n med klaff-fel...

Tisdag kom efter måndag. Även denna vecka. Trevlig måndagkväll btw, fika med Fredrik. Stackarn fick stå ut med att lyssna på Sabaton, men han redde ut det rätt ok ;) (Fasen på tiden att jag fick välja musik ;) Lallade iväg till jobbet. Sörplade kaffe och fick iväg några otroligt viktiga mail. För dagen serverades julbord, så det var ju bara att bänka sej. King.
Efter lunch fick det vara NOG så jag hämtade upp Tanya som hade strandat vid Lasses Livs. Trälit det där.... ;)
Mot Tornby och Sagoland. Jag som skulle till Clas.... Och Kjell. Ja Ohlsson och company. Blev inget med det. Shoppade loss en aaaaaaning till barn som tydligen varit snälla. Eller som de sa i kassan: "Handlar ni till ett dagis?"



Aj fan. Däck vare ja.

Stötte på ett litet bekymmer barre. Ådi fick bekänna färg och myyyycket grejjer boosades in baksätet. Blev trångt för vissa i bilen.
 

Blev bara ett litet psykbryt. Igen :)

Något gick snett vid senaste frisörbesöket.
Kan bara inte sätta fingret på exakt vad det är.....
Notera även mannen i bakgrunden.
Undrar om hans ben håller på att gå av?
Och om det är så, är det då åt fel eller rätt håll?! ;)

Mot EKH. Det var dags att ta hand om Taikons strumphög. Legat i en härva i torkskåpet, ja rena, men tråkigt vikta. Jättemånga. Jättemånga som inte hade make oxå. Sjukt irriterande. Sådant här stör mej ngt vansinnigt. Nu kommer jag ha mardrömmar om strumpor. Gah.

Alltså. Det är så mkt som är så oklart.
Varför student?
Varför alla sladdar?
Why maan whyyyy?!

Framåt kvällningen kom han på besök. Lucköppnar'n. Nytt namn har han fått. Han ska aldrig få följa med ut igen. Kul kille, kul. Men han har järnkoll på allt. Och vi hävdar stadigt: "Dä va iiinte ja."
Aja, trevlig är han ändå. Och han heter ju faktiskt Andy. Och ikväll har vi skrattat åt Tanyas bil som tydligen fått fel på en klaff? Eller är det T's hjärta som har klaff-fel? Oklart.

Kaffe och skitsnack kan förgylla en tisdagkväll =)

Nu är det strax läggdax. Leker sambo ikväll igen och stannar över natt hos T. Hoppas på en frukost som går att mäta med standarden de har på hotell. Det skulle verkligen vara en jackpot alltså. Eller ja, en 10-poängare kanske? Ah hur som haver är hon min 10-poängare den där fröken T! ;)

Have it King u all!