"Du är min stolthet, du är mitt viktigaste, du är mitt allt, det förstår du väl?"

Du är min största förebild. Den jag ser upp till. Alla dina fina sidor, många av dessa finns även hos mej - tack vare dej. Alltid stöttande, klok och vis på alla sätt. Närvarande på ditt egna lilla sätt, både då och nu.

Alla samtal. Många och långa. Givande, för det mesta. Åsikter om allt. Mothugg och medhåll. Diskussioner om ALLT. Allt gås igenom och vänds och vrids på. Så många svar.
Så mycket humor, så mycket dumheter. Ett snett leende. Ett leende som smittar, jag tror att vi ler lite lika dessutom.

Galna påhitt och upptåg. För visst måste lite bus till för att livet ska bli lite "kuligt?"
Skoj som byts mot allvar på nolltid. En tanke kanske passerar dej och du försvinner bort en stund, och jag vet precis den känslan, även det har jag fått av dej.

Visioner och målsättningar - "ge aldrig upp", ditt motto.
Varma kramar och puss på kinden.
"Du är min stolthet, du är mitt viktigaste, du är mitt allt, det förstår du väl?"

Ödmjuk, men stark.
Alltid omtänksam, aningens överbeskyddande.
Aldrig gjort en fluga förnär, skulle aldrig göra någon orätt.
Laglydig som få.
Alltid hjälpsam, alla måste må bra runt omkring.

Alla dessa uttryck, jag hör mej själv idag, jag låter som du.
Alla små egenheter som att vicka lite med ena benet som av rastlöshet (eller nervositet?), jo, jag fick den med mej även den.
Din gång - rak i ryggen och korta snabba steg. Vi har alltid hållt jämna steg du och jag.

Din känsla för omsorg och omhändertagande.
Dina värderingar, sunda och för alltid orubbade.
Sällan en sorgsen min, humöret på topp med slagord som "Det rer sä!"

Min älskade fina pappa.
Varför känns det så orättvist att du var tvungen att lämna mej?
Jag behöver faktiskt dej, just nu mer än någonsin.

Hade behövt ha ett av våra långa samtal, hade behövt ha en kram. Behöver få höra att jag är din stolthet, ditt viktigaste, ditt allt. Och ja, jag skulle tro dej.

2008-08-04. Jag avskyr de siffrorna, i den följden. Du somnade hemma på soffan, jag hoppas inte du hade ont någonstans, utan att du bara somnade. Tänkte du på mej sista stunden ifall du var vaken?
Ditt hjärta orkade inte pumpa runt blodet i din trötta kropp. Det tog stopp någon gång under eftermiddagen, ingen vet riktigt när. Dina födelsesiffror intygar att du faktiskt bara var 62, men ditt leverne gjorde kroppen gammal och jag hade ju länge vetat att det var en tidsfråga.

Vet du pappa? De två sista åren försökte jag förbereda mej mentalt på din bortgång. Jag kommer ihåg att jag tänkte hur mycket jag kommer gråta. Jag kommer ihåg att jag tänkte: "Jag kommer önska vi träffades oftare". Detta tänkte jag utan att göra någonting åt situationen. Jag förbannar mej själv, men inser att det finns inger ångerrätt på dessa tankar och känslor.

Pappa är det ok att jag är arg på dej? För att det känns orättvist. Det borde varit så många år kvar.
Allt jag skrev ovan är fina saker som satt spår i mej. Jag är så glad för det.
Men det finns även ställen jag inte går till längre.
Det finns platser jag tar omvägar förbi för att slippa passera.
Nej, jag ska inte skuldbelägga dej för det, det handlar väl troligen om att det är dags att ta tag i det.
Och förresten vet du? Jag har inte gråtit speciellt mycket. Jag grät på din begravning tills jag skakade.
Jag minns att jag grät en gång i bilen då jag lyssnade på "Dunkla rum" av Winnerbäck. Den vill jag inte höra längre, den texten är för mycket du.
Men idag. Idag är gång nummer tre som jag gråter över dej. Saknar och sörjer dej något vansinnigt.

Jag har inte orkat gå till minneslunden mer än vid två tillfällen.
Det verkar som det är dags nu. Jag har tydligen kommit till en punkt där det inte går att förskjuta detta längre. Jag måste alltså tvingas till att vara ledsen, jag trodde jag kunde fly. Tji fick jag.

Att stänga inne gråten kommer aldrig att gå

Men jag vill minnas glädjen, det smärtar mindre då ‘

Du lämnar mig i tomhet och insikten är svår

Kan aldrig helt begripa men jag gör vad jag förmår

Timmar blir till dagar och augusti blir till höst

Alla vackra minnen är det som ger mig tröst    

 



Texten är från "Solen bryter fram" som jag skrev till Lina då hennes bror gått bort. Tar mej friheten att låna min egen text för att beskriva hur det känns just nu.

Alla Helgon stundar och denna synen på torgen var upprinnelsen till alla tankar

 

Har var vårt sista samtal. Några dagar senare var du borta. Bänken står kvar.
Jag går oftast omvägar förbi denna för att slippa se, slippa tänka.
Det gör ont.
Snart, ska jag ta mej dit igen. Sätta mej en stund och bara känna.

 

"Om jag fick en sista stund, jag skulle vårda var sekund"
Du fattas mej, förstår du det?
Och pappa...
Jag är stolt över dej, du är oerhört viktig för mej, du var och är mitt allt,
det förstår du väl?
Och ja. Jag ska följa ditt motto. Jag ska ALDRIG ge upp.
Och visst fasen kommer det att "re sä".

Aggresivt provokativt? Hoppas det!

Idag kl blablablaaa gick jag ut. Sen gick jag in. Efter det åkte jag hitochdit. Spenderade ett par timmar därådär. Sen var jag lite varstans och efter det kände jag att nu var det dax att fixa med lite dittådatt.

Fan så intressant. Jag anser att de mest ointressanta bloggar att läsa är de som följer mönstret ovan. Och ja, jag vet. Jag gör det också ibland. Återger dagen med var jag varit eller vad jag gjort. Kan ju naturligtvis inte döma ut det helt, för om man inte har en blogg i ett visst syfte, tex yrkesrelaterat, blir det ju lätt som ovan. Det som är så fruktansvärt intetsägande är när det händer vid v_a_r_j_e inlägg. Ofta följer vi ju till stor del samma mönster. Man har sina rutiner, vi jobbar äter sover. Men vet du, det gör i princip alla. Med risk för att låta fruktansvärt anti måste jag bara få skriva ur mej det här. Och nu tänker säkert ett par stycken: Men läs då för fan inte, om det är så ointressant! Och nej, egentligen borde jag gett upp vissa för länge sen. Men någonstans vill jag känna att hoppet finns där. Denna människa kanske har gjort något spännande idag, det KAN ju komma något extraordinärt :)
Dessutom vill jag inte tappa tilltron på människans utveckling. Kanske kan en förändring ske, helt plötsligt kanske det kommer ett inlägg om en tanke eller fundering, något som kan leda till att en annan människa får fundera litegrann? Eller en aning provokativt för att leda till diskussion? Nej hu, törs man det?
Åh jag vet att jag och mina åsikter irriterar ibland. Men, tack gode gud för det. För mycket, mycket hellre det än att vara en slätstruken människa som följer massan och aldrig törs sticka ut någonsin.
Jag är också medveten om att alla människor är olika, har olika behov. Men jag kan inte för mitt liv förstå vad meningen med bloggande är om man vid varje inlägg skriver... ja om samma saker som igår. Möjligen kan jag köpa ett syfte som har betydelsen "dagboksfunktion". Fast knappt, för om det ändå står samma, kan man ju lika gärna kopiera mån-sön för att sedan välja klistra in där det står "nytt inlägg".
Oj vad anti jag blev. Men det finns vissa, kanske triviala, saker som triggar.
Man behöver inte lägga ut hela sitt livs historia. Man behöver inte ständigt ha en massa åsikter. Man behöver inte glänsa med nya upptåg hit och dit.
Men for hell. Variation. På allvar ska jag nog ge upp ett par bloggar jag följt, pga bristande intresse.
Karin, en av min närmsta vänner, följer så många bloggar att hon slutat räkna. (Hon har dessutom aldrig erkänt, eller berättat hur många vi faktiskt talar om...!) Jag vet att hon vid flera tillfällen svarat: "Nej den läser jag inte längre, alldeles för tråkig", då jag frågat om en speciell blogg.
Det jag beskrivit ovan är vad JAG anser är anledning till att inte orka fortsätta läsa. Måste fråga K om hennes anledning(ar). Har DU som läser här, kanske övrig input att komma med? Jag är rätt nyfiken av mej på det här. VAD anses givande att läsa om? Varför fortsätter man läsa, alt. sluta läsa?

Och vad som nu faller mej in är, undrar hur många av mina vänner som tänker: "Jaha, det är min blogg hon menar." På det skulle jag svara troligen inte, men kanske.
Känner du dej provocerad? Påhoppad? Fint. Då har det skapat en tanke.
Blev du förbannad beredd att gå i försvar? Ännu bättre.
För ge mej gärna en reaktion, det händer tyvärr alldeles för sällan.
Eller jo, saker framkommer bakvägen, som tidigare nämnt. Men vill inte den eller de diskutera saken så var det troligen inte så viktigt för mej att veta. Verkar som det var av större vikt för den eller de som kände ett behov att uttrycka det. Fast till någon annan.
(Den faktiska upprinnelsen till denna tankegång är faktiskt en chat med Bill, där vi diskuterade....Hm, unika männsikor kan vi väl säga.)

Och nu mina vänner och övrigt löst folk ska jag berätta om min dag ;) Men det handlar endast om extraordinära händelser så naturligtvis är det helt ok :P (Men lovar att beskriva kort, för inte fasen är det så intressant, men det var ju det där med dagbokssyfte, remember?)

Morgon: Hämta Emmie för besök på ögonkliniken. Förbättrad syn, men inte så pass som önskat. Blir lapp för ögat 4 tim varje dag fram till januari. Stackars kickan, hon vill inte :/

Fm: Mys med dottern, sams i flera timmar. (JO, det är extraordinärt!)

Em: Fick hjälp av Danne att åka till tippen med ett lass bröte, åkte sen och köpte ny tv.

Kväll: Lastade in gamla tv:n i D's V70 för transport till Tanya. Tv-fan välter och hela bakrutan går åt helvete. Tv-n höll. Tanya blev nöjd, Danne fly förbannad och jag känner mej osäker i mitt ställningstagande här.... ? Ogillar som påtalat osäkerhet och ska fundera vidare över om jag på samma gång klarar att:
1) Vara skitnöjd med min nya tv.
2) Glädjas med T som slapp lägga pengar på ny Tv och fick ärva min.
3) Känna förtvivlan och vara klippt arg över bakrutan.

Knivigt det där ;)

Angående blogg-direktiv, eller vad jag nu skrivit om idag. Bilder sägs vara ett måste, annars orkar ingen läsa. Jag lägger mina sist, jag hoppas det känns ok? Svara dååååå! ;)

Världens finaste prickiga pojke

Blivande säljare på Elgiganten?

 

Den ungen. Går alltid sin egen väg.
Får tänka att man har bidragit med något positivt?! ;)

 

Nya tellie! :)

Rutans skillade piffning. Otacksam som jag är eldar jag upp den.

Ger fasen i att köra ett tack-race ikväll. Kan ju inte göra bort mej nu och upprepa samma sak kväll efter kväll ;)
Istället vill jag skicka över några speciella hälsningar till Karin & Patrik samt Samuel & Anna som i dagarna fått barn. Hoppas vi ses snart och massa många grattis från Vete =)




Jajajajajaaaaaaa. Jag är oxå tjatig. Men tycker att det är så kul. Med solbrillebilder. Här kommer en från Spanjacko!

 

Have it King u all!

 



Aeee. Det är ju döträlit juh. Kan ja känna asså....

Riktigt döträlit kan ja känna. Rent spontant sådär. På riktit.
Jag som för det mesta är en språkpolis, har hamnat i träsket. Ja nu menar jag språkträsket.
Det har spårat ur något så fullständigt och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mej ur det här.
Har många gånger tidigare här beskrivit hur duktig jag är på hangups. Här är den senaste bland ord-hangups och inte är det vackert: "Trälit" Gärna med ett "döh" efter. Det är så illa att jag i princip avslutar varje mening med att uttrycka: Naaaaae. Dä ä ju döträlit, döh. Eller Skitträlit.
Hela Spanjacko-veckan var detta naturligtvis ett stående skämt men nu har det blivit allvar och det är....ja döträlit. Jag har liksom tappat alla synonymer?! Mina synonymer är: Dö - Skit - As - Jätte... men efterföljs av trälit. Började som en kul grej, och ja det är ff kul i visa sammanhang. (Tsm med lika skadade människor ;)
Men börjar känna viss oro för att åka till jobbet tex. Eller att vistas i andra sociala sammanhang där det inte riktigt kanske passar in att prata som en bonde som kämpar med kreaturen ute i glesbygden?!
Eller som en hantverkare kanske, ingen nämnd och ingen glömd, puss påt ;)
Aeeeeee........ Got to stop it. Jag känner nog som så här: Om jag lägger ner att prata ett par dagar och endast interagerar genom text kan jag kanske klara mej ur. För att skriva dessa ord som jag ovan gjorde kommer inte riktigt lika lätt per automatik som det gör genom ett verbalt språk.
Så nu gör vi såhär. Ring inte mej. Prata inte med mej ifall vi skulle ses. Jag svarar endast på mail, sms samt chat. Kan det funka...? Ja trort. Fnnnn. Jag tror det.
Nejvars, låter ganska osocialt. Jag tycker om att Irl:a människor och har ett stort socialt behov.
Däremot utesluter inte det ena det andra. Varje kväll är jag datornörd. Älskar min fb, har flera givande chattar varje kväll. Skulle inte kunna klara många kvällar utan det. (I Spanien låstes min utomlandssurf på torsdagen. Lätt panik, jaaaaao.)
Sedan hör ju till saken att jag skriver ju väldigt gärna. Men det kanske märks här och var. Och i mitt stilla sinne undrar jag faktiskt varför jag inte börjat blogga tidigare. Inte för att jag tycker så synd om min omgivning som ev har gått miste om mina skillade förvillade inlägg...utan för min egen skull. Mår riktigt bra av att strömma ord och nu drar vi i bromsen, för har du orkat läsa ända hit orkar du kanske inte så många rader till ;) (Förresten ska jag slänga iväg ett tack till Tobbe, för det var faktiskt han som påtalade det hela om blogg från början. Han har troligen ändrat sej nu, men han får faktiskt skylla sej själv. Kram påre!)

Vi tar några bilder från idag istället!

Mina två sjuklingar dansar loss framför tv:n

 

 

Oj vad bra jag har det. Ett snällt och hjälpsamt X
ska man naturligtvis vara rädd om :)
Tack snälla Daniel för hjälpen idag!!

....även om det innebar totalt badrumshaveri ;)

 

Why maaaaan, whyyyyyyy...köpte jag denna?
Den far omkring i hela lägenheten som ett torrt skinn.
Barnen är livrädda och jag kan bara hålla med.
Den ser ut att ha varit död jättelänge. Faktiskt.

Kaffemaskinen blinkar rött och är lite bråkig.
Han vill ha en avkalkning, men jag har förklarat att
det är inte alltid man får som man vill.
Jag tror vi kommer bli väldigt osams inom kort.
Huga.

Mammas fina tjej blev väldigt glad över de presenter jag köpt till henne
i Spanjacko. (Om vi bortser från det skräckinjagande odjuret en bit upp
bland bilderna.)

Åsså kvällen tack ;)
Underbart samtal med Phalén, tack för du tog dej tid att lyssna!
Härlig chat med Bill, humor - humor och åter humor. Tack för att du får mej att skratta!
Återigen tack till Daniel som är så hjälpsam och dessutom, alldeles på riktigt, den bästa pappan våra barn kan ha. (De Facto? ;))
Tanya. Alltid <3
Och sist men inte minst till Oscar för värmande sms-kramar :)

Nu ni. Behöver jag städa mitt badrum, ifall det inte framgått alltså ;)

Have it King u all!

They say life is a battlefield.

"Förståsejpåare" finns det gott om. Jag är också en. Tycker och tror att jag kan och vet (alldeles) för mycket ibland. Så visst, i och med detta inlägg ger jag en känga även till mej själv.
Jag är riktigt urbota urless på folk som förstår. Lägger huvet på sned och förstår. Kastar ur sej att de förstår. "Jag kan förstå det"
Kan du? Tänker du på vad du säger när du yttrar dessa ord? Kan du verkligen helt och fullt förstå hur det känns, för mej? Hur jag mår? Hur jag agerar utifrån hur jag mår?
Nej. Det kan du inte. Inte om du inte varit där själv. DÅ kan du förstå. Då kan du sätta ord på känslan. Då kan du känna känslan utan att inneha den just nu. MISSförstå mej rätt när jag säger att visst, det är säkerligen av omtanke du säger att du förstår. Men jag orkar inte höra skiten. Inte en enda gång till.
Säg hellre att du INTE förstår. Det är så mycket enklare att ta. Miljoner gånger värr är att du lurar mej och säger att du förstår för att sedan få skiten kastat i ansiktet. All den skit jag hela tiden kämpar med att hålla ifrån mej, men som hela tiden jagar. All den skit som ibland vill äta upp en inifrån, det kommer flygande som en projektil genom luften och slår till rakt i ansiktet och i det läget klarar jag inte överhuvudtaget att värja mej. Stått stark så många gånger. Slagit bort, slagit ifrån, vägrat ta emot. Men se på fan. Även jag ska ha mer. They say life is a battlefield. I say bring it on. För om det ändå ska fortsätta regna skit kan vi lika gärna låta det strömma elände ett tag så blir det bättre sen?
Nä. Jag vet inte redit. Och om inte JAG vet, hur kan du då veta? Lustigt det där. Iofs kanske man ska se det som en tillgång och fördel.... DU vet vad som är bäst och vad jag ska göra. Jättebra. Fin-fint verkligen.
Avdelning lagom jäkla bitter. Men det kan man kanske få vara ibland?

 

Jag är så glad över mina vänner. Sådana vänner som du skulle kunna ringa kl 3 på natten ifall du skulle behöva. Jag har några stycken. Och visst är det fascinerande hur det fungerar med nära vänner... Ibland kan det gå en evighet innan man hörs eller ses, men ändå, ja ni vet. Och är det inte lite extra fascinerande hur vissa vänner känner på sej när de behövs lite extra utan att man ens uttryckt det? För mej är det stort. Och min eftermiddagskaffe tillsammans med Figge var så otroligt välkommen. Tack vännen för att du är du. Det betyder mycket.

Igår kväll blev en härligt social kväll. Äntligen träffade jag min fina Malin igen och dessutom goa Josef :) Vi åt pizza, drack lite vin och spelade MIG. (Ungefär som TP) De två är riktigt dåliga förlorare och klarar INTE av just.. att förlora. Och jag, jag är inte så dålig förlorare. Jag bara vinner jämt. Nejvars, jag driver lite ;) Men, igår var jag så ubersmart, så jag tyckte nääästan lite synd om dem. Mohahaha ;) King! Spela snart igen? :D
Tog efter det en sväng till Phalén för att se hur han mådde, han var jättetrött. Mötte upp Tanya på stan, gick ett varv. Träffade på Oscar som köat till Harrys i en timme, eller var det två?! Herregud. Nepp, den hoppade vi över, inte värt. T åkte mot EKH och jag hem till Vete och lite nattkaffe, i väntan på bland annat ställa om klockan..... Det gjordes och några tims senare sov jag stenhårt. Hade ju faktiskt påbörjat resan hem från Spanjacko ett dygn tidigare och inte sovit jättemycket.

Fina Josef och Malin, tack för en kul kväll!! <3

Jag är varken bäst, störst eller vackrast. Jag är inte speciellt smidig eller lätt att ha att göra med alla gånger. Jag är fruktansvärt envis, ibland troligen ganska jobbig och aningens obstinat.
Jag har ett jäkla humör då och då. Jag kan bete mej dumt, vara orättvis och agera fel.

Men någonstans i allt det där så finns också en hoper med bra och faktiskt riktigt fina egenskaper. Tilläggas bör att jag även just nu inte är den starkaste männsikan på jorden som gått i ett par skor. Jag är medveten.
Men snälla. Låt bli att trampa på mej. Jag behöver inte det alls. Döm, tyck och anse att du vet. Fine with me. Men att berätta för mej hur dålig jag är kommer inte förbättra situationen alls. Och det stör mej något fruktansvärt att jag ens bryr mej och att det faktiskt tar som det gör.

Men jag vette fan. Jag kanske är mänsklig.

Olla! Hej påre.

Kanske kan begripa varför jag nojjade över vattenkoppor? Varför jag längtade till måndag och bara ville att helgen skulle gå? För att flyget gick mot Barca såklart!! Å vikken jäkla resa. Ae. Kommer inte gå att återge, men jag ska ge det ett tappert försök. Häääääng på till Barca!

Vart ska jag börja? Damp in på Skavet aka Skavsta ganska uppe i varv. Tog plats i baren efter att ha gjort ett försök till incheckning. Tvärnit. "Ni är ju jättetidiga." Hehe. Jao.
Checka in en stund senare, efter att ha stuvat om, skillat värre att bagaget väger för mkt på nervägen... Intog planet. Jag som filbunke, tycker takeoff är jättefränt. Tyckte inte Tank då. Nu vet ja hur killarna känner det när de sitter bredvid sina kvinns som föder barn. Sönderkramad hand då :) Ah. Fick Tanka Tanken lite. Jag var ytterst sympatisk och fick stöd-skåla hela nervägen. Dyr resa faktiskt. På planet ner la vi mest pengar under hela resan, skillers.

Ner kom vi. Bussen. Var fn är bussen? Tog ett par varv på Barca airport, kände att vi hade lite otur här. Ringde möjligen ett par samtal till transferföretaget. (Här framkommer även att det tydligen är JAG som sköter snacket, för Tanks englesiska är ju klippt bedrövlig.) Men här är det aningens luddigt och ingen vet egentligen hur det blev, så jag tycker vi lämnart ;)
Vikom iaf fram till Ankart (Hotel Ancla) och blev varse att All Inclusive är inte alltid som man tänkt sej. På Ankart innebar detta:
Patientband om armen
Galon i sängarna
Loppfilt till täcke
Öl i provör
Pommes med majonäs, till frukost, lunch OCH middag.
Trälig personal som ska olla ALLT.
Skotvång i restaurangen
En pinnsmal spanjack som hette Eduardo som trampa hiss.
Städpersonal som inte fatter.

Apropå städ. Upp flyger dörren. Tanten skriker: "Olla!"
"Later" svarar Tanya.
Städtant ler och nickar, börjar bädda.
"Fnnnn, ho fatter ju inte!"
Fick ta till skenbenet och dra ett ankrace genom korridor'n. För OM vi hade varit kvar när hon fick syn på vår balkong, då hade vi legat risigt till. Där hade nämligen Tanya obehavat nåt vansinnigt. Vippat ut askkoppen, hällt ut kaffe (nä ok DET var jag) dessutom stod det 8 drinkglas sedan kvällen innan. Så, som sagt. Ropade Olla till tanten. Tog tag i skenbenet och sprang. Trälit när det blir sådär :P

Efter ett tag upptäckte vi var de hade lagt sina psetas. I spa-avdelningen! Fin-fint. Lite för varmt i bastun barre. Kollade till hållbarheten på inredningen, klättrade lite bland vattenfallen. Det fick man inte. Man fick inte heller ta med sej dricka in i spa't. Men fatter inte di språket, så gör inte vi ;)
Man fick faktiskt inte heller ta upp dricka på rummet.
En eftermiddag skulle Tank hämta lite proviant från baren. Kom tillbax till patientrum 510 helt uppjagad. Och det var just så. Balanserandes två provrörs-öl förbi förbutiken hör en röst:
"Hallååå!! Ollaaaaa!!" Klart man måste sätta fart på skenbenet och jobba in ett ankrace då. Samt spela klippt oförstående - igen. Läste senare på lilla tilldelade lappen:
It's not allowed to take food or drinks to the room. Fattar fortfarande iiiiingenting.

 

Vid ett tillfälle stod vi och väntade på att Eduardo skulle trampa upp hissen. Ut från ett rum kliver två ganska så överviktiga ungdomar. Hissdörren öppnas och de kliver in. I hissen befann sej redan en farbror med trälig ölbuk. Då gick larmet. Hissen tvärtjuter och T och C får bita sej i tungan. De två större modellerna tar nästa hiss och vi...asgarvar. Pound the alarm har myntats och blir ett stående skämt i hissen. Bara lite små-trälit när jag glömmer bort att engelska fattar alla. Vid ett annat tillfälle befinner vi oss i hissen. Två gubbs vill kliva på. Jag säger då:
"Nä. Kommer aldrig gå. Blir pound alarm på den vettu." Hissen skriker. En gubbe får kliva ur. Den andra ler lite, drar in magen. ler lite till och jag dog just där och då. Smart. Verkligen.
Ja fasen vad vi har råkat ut för konstigheter, kan inte begripa.
En förmiddag tar Tank knatet ner till baren för att hämta öl.
"Nooooo. Nono. 11 o'clock."
Klippt nekad. Totalt te'sagd. Har aldrig sett en sån gamnacke på Eriksson. Inte så ofta hon blir tillrättvisad och måste foga sej heller. Det händer trälit sällan faktiskt.
Jag skratta så tårarna spröt.
"Excuse me. Yesterday u forgot a sweater at the bar." Ett par engelsmän är hjälpsamma med komihåget. De menade att kvinnan i baren tagit hand om tröjan. (Som T!! glömt. MIN tröja. Märklit.)
Men när vi frågar kvinnan får hon svåra språkproblem och skyller allt på receptionen. Vi gissar på att hon var grymt underbetald. Tröjan kan vi alltså anse bortsupen, men det var oxå det enda och vi anser ändå rätt nöjda =)
Nattlivet var klippt dött. Provade en kväll. Fick vägbeskrivning förbi en rund båt? Oj vi letade.
Vi hittade aldrig den. Men ljuset gick upp när vi passerade "a roundabout". En jäkla skillnad skulle jag säga ;)
Näste hittepå: Gaddning!!
Tank ska alltid vara värst och drog två. Men tillsammans fick vi till'et och drog ankart över foten. Minne, men har naturligtvis fler betydelser :)

 

Nu kör vi bildbomb på resten av alla dumheter vi gjorde under veckan! Nejdå, inte alls..... Lugnt å fint gick det till!

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag bara oooorkar inte skriva mer omet! Ett 100-tal bilder till finnes. Kanske kommer en komplettering med mer bild och txt en annan dag, eller så anser vi oss nöjda. Alla galenskaper ska kanske inte delges ;)

Nu lördag kväll. Ska piffa till solbrännan och åka till J-lo på pizza och vin. Det blir la trevlans!

 

 

Have it KING u all!

(Notera plastfoten dåh ;)



 

Uppbokad och självupptagen.

Ett kort inlägg ikväll. Har varken tid, ork eller lust.
Dagens höjdpunkt var fika hos fam Jonsson/Karlsson. Bilder från det:

Fika-kaos. 4 hyper-ungar och 3 trött-föräldrar :)

Charlie bara älskar Patrik. När vi skulle gå vinkar ungen hejdå till sin mamma och går till P. Vad har du gjort med min son Putte?!

Har noterat att kommande veckas kalender är planerad i minsta detalj. Klippt fullbokad. Dessutom har Helle, Lina, Mallan och Ph hört av sej och vill hitta på nåt under veckan. Aee vet ni, det kommer inte funka...tyvärr. Kommer ha en ego-vecka med massa må-bra-event inplanerade. Vi får boka in ngt längre fram ni fina, för tiden räcker inte till. Låter ruggigt självupptagen nu märker jag :S
And so might be it. Vad jag har så fullt upp med? Nah. Det kommer nog här under veckan...kanske.

En chat med Gustav och jag fick veta något kul!
"Jag är i Grebo för första ggn, ska hämta upp en person. Ska spela ihop ikväll."
"Kul!"
En stund senare:
"Willy hälsar!"
Haha så himla roligt, Willy var länge sen man såg! Om nu någon Grebo-bo läser här måste ni hälsa till Willy från mej, för mitt hälsa-tillbaka-mess gick tydligen inte fram.

Socialiserandet via nätet fortsätter och ett par chattar lyfte kvällen igen. Och ja, i princip samma personer igen, ska inte tjata om det. Men det betyder mkt. Tack finingar!

Nu ska jag strax krascha i säng, måste upp tidigt imorrn. Och vet ni. Ääääntligen måndag! Ja jo, inte helt wätt å wikti' kanske, men det kom inte idag serrni ;)

Och med tanke på hur självupptagen jag tänker vara, så kanske det inte kommer hända så speciellt mycket här på bloggen under veckan. Vi får se. Till vi hörs igen......

 

Have it King u all!

Var dag. Vardag. Vardagslördag.

Efter gårdagens pepp-inlägg ska jag väl försöka och shapea upp mej lite.
Inget som görs på beställning dock. Tog under gårdagskvällen och på dagen idag till de knep jag kan, och vad som nu kan tänkas hjälpa upp lite.
Jonte blev något anti min Sabaton-status igår. En stund senare efter en chat, tror jag att han kommer låta mej hålls med det som jag själv behöver just nu. Eller det var nog inte helt sant. Såhär löd hans ordination för en piggare och gladare tillvaro. "Ge fn i att dricka. SOV ordentligt. Motionera mera."
Ouch. Ouch. Och ouch. Svarade jag på det.
Ikväll lyssnar jag på Sabaton igen :) Jag har tagit en shoppingtur. Jag har INTE sovit ordentligt, har naturligtvis vit helg, då jag har barnen hemma. Motion? Det var länge sen :/ Jag tänker på Jontes ord från igår. Han vet.
Funderar över Linas kloka kommentarer och tankar. Hon vet, hon oxå. Med dessa två kan jag ventilera ifall jag vill. En annan härlig människa dök in på chatten igår, nämligen Bill. Han läste förvisso bloggen, men vi diskuterade inte det. Efter en stund sitter jag och ler och faktiskt skrattar högt vid ett tillfälle. DET behövde jag. Underbar humor får man aldrig nog av och mer sånt vore önskvärt. Allt som får tankarna på annat. Tack!
Även Oscar dök förbi på chatten och slängde in lite pepp, tack sötnöt.
Det blev för övrigt ett fasligt chattande igår, hade vid ngt tillf. 7 fönster öppna. Då jag just nu ogillar att vara hemma och vara osocial kändes detta rätt King.
Idag är det lördag. Vardagslördag. Vad gör man för att få dagen att gå? För att njuta av helg..nej, så funkar det inte redit.
Dottern sover hos mormor både igår och idag. Alltså har jag bara lill-skrotet hemma. Han kan han...

....som att dekorera hela v-rummet med musli. Tog ungefär en millisekund att utföra detta haveri.

Tog med mej Charles och mötte upp mormorn och Emmie för en shoppingtur. Naturligtvis fika.



Intog kaffe och muffins på Mokka. Gött. 



Tog oss hemåt och nu är det kväller.
Ae. Jag lyckas inte shapea upp mej i det här inlägget heller. På riktigt, är sjukt opepp just nu, och om det inte finns något att irritera sej på så kommer jag genast på något. Man kan ju alltid skapa problem om man inte har några liksom. Som en sorts rastlöshet. Här kommer ett par bilder på senaste irritationsmomentet. Detta är iofs ngt som jag retar upp mej på ALLA dagar, som tidigare nämnt.



Denna skrev jag. Ja det framgår ju.

Denna fick jag tillbaka. Stackars sate.

Jag vet att jag irriterar mej på udda grejjer. Men på riktigt? Fick du aldrig något namn här i livet?
Och "vi" har simskola? Gruppsim? DOOOOOH. Ska inte dra den här diskussionen igen, har ju redan förklarat hur sjukt störigt jag tycker sånt här är.

Nu ringde min kärlek från Nyköping : ) Det lättar alltid upp! Men nu får du snart komma hem, har ju inte sett dej på flera daaaaaar! Ja asså. Tank är hos sin mamma i Nypan. Oking. Helle är hemma hos sin fam. i Salem. Vad är det här för hemvändarhelg? Ge upp å kom hem säger jag.

En sista tanke för kvällen.
Du vännen med seg-ben...eller kanske stel-ben. Jag är så dålig på vissa saker. Som att fortsätta bjuda in till kaffe. Eller att fortsätta (?) krusa. Det kanske är så att vi ses när vi ses och vi hörs när vi hörs. Ja så har det väl förvisso varit. Men jag vill kunna känna att en person man chattar eller messar med varje dag, är även en person man någon gång vill träffa. Men det kanske inte är planen från din sida. Hade varit king att veta. Jag får väl helt enkelt fråga. Och återigen har jag gjort ett problem av något som inte var det alldeles nyss. Jag är förjävvla säker på det där asså :S

EN Tanke Till!
KUL att så många är nyfikna på vad som skrivs, det synes på statistiken :) En slutsats som går att dra är att inlägg med uttalad Greboanknytning verkar ligga i topp. Dentus-festen ligger i topp av antal visningar. Annars märks att rubriken spelar roll. För nära tvåa kommer "Det finns en kille...."
Så nyfikna ni är då ;) Det inlägget löd: Det finns en kille...som var så sjukt bra på sitt yrke, men inte ville! Sen att jag tycker det är halva nöjet med rubriksättning det har jag ju redan nämnt.

Så. Om detta aber till helg bara vill ta slut nån jäkla gång. Ge mej måndag - PRONTO.

Alla fina där ute...

 

Have it King u all!

Stampat på min tilltro :/

Ibland då stannar tiden, den liksom bara slutar gå.
Kvar blir ett tomrum, ett vakum där inget längre känns.
Det enda som som är noga är att inte längre slå.
Det enda som är viktigt, är att sky elden så den inte bränns.

Det finns en kamp som aldrig avgörs
Det finns en outtalad tanke kvar
Jag möter aldrig kampen, om jag så förgörs
Jag säger aldrig orden, vill inte få ett svar.

När allt omkring har upphört, då vittrar fasader ner
Det händer att allt faller, jag ska inte lyssna mera då
Kanske kommer det en sanning, som inget ego ser
Men att hamna i den stunden, kommer kräva mer än så.

Jag har stampat på min tilltro
Jag har vridit och har vänt
Mitt signum är en vantro
När, hur och var är okänt.

Låter mej ledas in i vånda och och kanske visst förakt
Men orkar inte tvinga mej att välja mellan ont och gott
Jag fortsätter att dansa, följer tid och rum i takt
Snart möter jag en djävul som står och grinar rått.


Nej det är inte nattsvart på Vete, även om det verkar så.
Men lite grå-dis går nog att utläsa troligen.

Vill bara slänga med xtra stora varma kramar till några som är viktiga, som alltid finns när det behövs. Genuina, varma, omtänksamma och framför allt förstående på ett sätt som många inte klarar.
Lina & Jonte, tack för era ord tidigare ikväll. Ni vet att ni är viktiga, och det ni säger träffar som det sällan annars gör. Tack.
Och naturligtvis till er som jag pratar med dagligen, ni vet ju vilka NI är. <3

Även om det inte riktigt känns som ett glädjetema här ikväll måste jag nog följa mina riktlinjer och säga:

 

Have it King u all!

Like a fuckin highfive in the face! Eller... sjukt bra onsdag :)

Onsdag igen. Vet inte hur det kommer sej, men onsdag har kommit att bli den mest händelserika dagen i veckan. Kanske för att jag är ledig och jag vill hinna med 100 olika saker, som jag inte hinner annars. Men även onsdagskvällen brukar bli inbokad. Börjar undra vad det är för fel på tisdagskvällar? Om man...jag, nu ska ut och "hitte-på" borde ju tisdagen vara smidigare då jag som sagt är ledig onsdag. Men nae. Så rullar vi inte.
Hemma halvdag med sonen som misstänkt började få pricksjuka. Lämnade vid lunch över till farmor, tusen tack för den! :)
Tog turen mot solen, sköööönt....



 

 Efter det mötte jag upp Helle i centrum och naturligtvis blev det kaffe. Härligt samtal hade vi oxå, tack sötnöt <3

Efter ett par tim där gick jag ner för trappen och in i grannhuset. Där bjöds det på kaffe, kärlek och underbart kaos. Jao Helle och Tatank är goda grannar :) Puss påt!

Dax att dra sej hem till tvätten, sate så rolit. Phalén messar och undrar hur planerna för kvällen var. Hade tydligen tidigare under dagen lovat att återkomma i ärendet, men då jag lider av alzheimer light hade jag tappat bort det helt :S

Frågan var om jag skulle hänga på till Yngves och kolla till Old Town's spelning på kvällen.

Ja why not... Kvick dusch och upp på hojen in till Queen street. Hos Ph hade även Linda landat i soffan, sikken go tjej då! Alltid kul med nya bekantskaper :)

PUSS PÅT.....Så jäkla Gööööött! ;)



Detta var mindre gött. 3 olika sorters peppar vräktes på. Behave?!

 

 

Blev dax för rökpaus. Det tar vi på taket då.... Kändes sisådär att klättra upp på en pall, ut genom ett fönster och stå på taket, wätt högt då :S




 

 





Fnn så märkligt att jag hittade Phs solbriller ;)



Syndabock - från Björs. Rabarbervin. Gött!

Sen kom de lokalproducerade grejjerna fram.... Nej inte som det låter!

 Satt och babblade ett tag. Linda bor i Oschlo. (Norskt uttal här!) Så där hade vi lite att gå igenom. Konstaterar att det var 12 år sen jag bodde och jobbade där. Har så länge sagt att jag ska åka tillbax. I vår. Då får det bli, det bestämde vi ikväll. Drar med mej Phalén och hälsar på Linda. Så jäkla göööött. (Kan inte låta bli att dra denna fras, kan inte begripa ;))

Men om de bara står still så.
"Måste du blunda?!"
"Japp, njuter."
Gött.

Suddiga på Yngves

 

Träffade på SkateJögga. Och Ph njuter vidare? ;)

Sen lyssnade vi till Old Town's sköna musik!



Moe släppte loss ordentligt, står här uppe på bordet och lirar =)

Drog hemåt efter ett par timmar. Härlig spelning av Old Town, träffade lite roliga människor jag inte sett på länge. Tummen upp =)
Kom på att jag glömt mina lurar hemma hos Ph, skulle bara hämta dem. Mötte upp Jenny, och....
"Ska du inte ha ett halvt glas vin innan du drar hem?"
"Men asså. Jo."




Goa glada!

Sen susade jag hemåt. Faktiskt jobb ju, torsdag kom ju som på beställning, vare sej man ville eller inte. Väl hemma kommer insikten. Like a Fuckin Highfive In The Face:

TVÄTTSTUGAN.

 

Mådde klippt oking kl 01.30, vikandes tvätt OCH svabbandes golv. För naturligtvis. Kl 8.00 torsdag morron har tanta Karlsson bokat. Hon gör det med flit, tantskrället. Bokar efter mej. För att se att jag städar ur ordentligt. KAN oxå vara inbillning, men troligen inte. Tanten är ganska otäck och jag är aningens rädd. Krävs en tant för att skrämma mej. En wätt trälig insikt.

 

Tack ni fina för en härlig onsdag!

 

Synd det där med att ff ingen uppfunnit alkolås på mobilen. Fnnn. *Igen* So sorry!

 

Torsdag innebar arbete, sova soffa och nu skriva blogg. Så den var inte vidare händelserik. Tur att det finns onsdagar säger vi =)

 

Have it King u all!!