Ge och ta.

"Man ger och ger å aldrig får man nånting tillbaks"

En textrad av Mange Hellberg som envist maler om och om igen.

Ibland tar det bara stopp. Eller nja, man orkar jo oftast en bit till, även om det inte känns så. Pratade nyss med F och den stackarn fick lyssna på mej som lyssnat på alla andra en tid nu. Jag blev tvungen att häva ur mej en hög bitterhet, inget riktat mot honom, men på mycket annat runt omkring. Det har en tid varit mycket stötta och peppa människor runt omkring och efter ett tag drar jag på mej skiten själv, eller iaf dras med till viss del. Då blir jag rätt bitter. Och trött. 

Nu ikväll har jag huvudvärk och är så mentalt slut att jag behöver sova. Många timmar. Jag märker att jag inte klarar att finnas där till 100 för människor runt omkring, i samma utsträckning som tidigare. Jag går liksom i mental strejk och tappar all ork om jag tar in för mycket av andras bekymmer. Ja gillart inte. Kan inte sluta bry mej, det vill jag ju inte. Men jag måste helt klart hålla igen lite, om jag ska stå pall själv....

Lagom är bäst. Vissa kommer jag alltid finnas för, som sagt så orkar man ju det hur man än mår.

Ikväll är det läge för ett bad. Det säger en del. Bada, blunda och bara vara. 

Det bara är en sån kväll ikväll. 

Ta hand om varandra, men glöm inte bort dej själv.

Imorgon ska jag vara på lysande humör. Jag ska vara sådär ettrigt glad. Dyngträlit, störande glad. Brukar funka på jobbet. 

Det eller helt tvärtom. Som en go kollega sa idag: "snäääälla Carro, du kan väl ta striden?" (Vi hade ett litet bryderi att re ut)

Jag behövde aldrig spela ut hela registret, men lite strid blev det. DET får mej att må bra. Nej inte helt normalt kanske, men galet tillfredsställande. Sällan konflikträdd, ibland nästan sökande...

Kanske beror på omständigheterna. 

Have it King u all!

Shoppa och handla.

Idag har jag både shoppat och handlat. För det hoppas jag samtliga inser, att det är en avsevärd skillnad på dessa två? 

Bara prova att säga högt: "Nu ska jag åka och handla." Prova sen: "Nu ska jag åka och shoppa."

Vilket lät bäst? Bra, nu är alla med. Det är det senare av dessa två man vill göra. 

Tyvärr är det väl så att det är det första som är ett måste. Det senare är ett nöje och sällan ett faktiskt behov. (Märkligt att måsten så återkommande är DÖträliga.)

Jag försöker dock intala både mej själv och min omgivning att "shopping är terapi". (Jag är förvisso inte så svårövertalad...) Jag kan länge och väl propagera för att shopping är livsviktigt och något jag har stort behov av att göra.

Det behöver inte vara dyrt, inte heller så mycket. Men lite shoppa är bra. Right? :)

Dagens shopping innebar ett par camobrallor. Jaja. Jag har ett par sedan innan. Men.... De här var inte likadana, naturligtvis :D

Efter shopping var det handla som gällde. Gah. Boooooring! Förstöra pengar liksom ;) Men mammahjärtat smälter ju lite när jag har två goa hjälpredor. När de körde rally i affären längs gångarna kunde jag bara le. Och det är inte illa det :)

Jaja, det hade säkert räckt med en bild på handlandet. Men jag blir lite glad över de här bilderna, ni skulle sett vilka nöjda ungar! ❤️

Sedan for vi vidare till EKH till dotterns dans. Jomenvisst. Emmie har börjat på Funky Kidz. Jag var med henne in första gången. Hon är som sin mor, begåvad med två vänsterfötter. Underbart.... Stackars barn. Det kanske går att träna upp? Nja. Jag litar på att hon på sikt blir Lkpgs främsta dambowlare. Där borde ju inte gå att misslyckas. Gener från två håll liksom. Men dansa på ett tag till lilla hjärtat. Så ska du se att det räcker med att ta fyra steg senare. Ja ansatsen i bowling alltså ;) Masterplan.... Haha! Nej jag skojar, hon ska få göra vad hon vill. Charlie däremot. Ujuj... Kommer bli kunglig bowlare av honom.

Medan syrran styrde runt vänsterfötterna tog vi en helikoptertur. Nöjders grabb!

Imorgon börjar arbetslivet igen. Var en vecka sedan. Ska bli riktigt roligt att träffa alla knäppa kollegor och fina ungar igen.

Vi gör en bra vecka, tycker ni inte det?

Have it King u all!

...wake me up...

Igår kväll hade jag så tråkit svårt att somna. Det kan troligen berott på den lilla powernapen jag tog på dagen på ca 1½ h... Men på dagarna är jag vansinnigt trött. Dels är jag fortfarande tagen av denna mycket envisa lunginlammation, dels har man ju två små som tycker att natt är otroligt onödigt att använda till att sova. Hur som. Igår kväll hade jag svårt att somna. Min gissning är att jag lyckades drömma iväg någonstans innan midnatt.
Förresten. En annan anledning till svåra insomningsproblem kan berott på att radion stod på i köket. För nu jäklar ska allt testas. Allt som möjligen kan få lilleman att låta bli att vakna. Att det inte blir tyst kan vara ett knep. Hur det gick? Sådär tycker jag.

Ca. kl. 00 somnar jag äntligen.
00.25 Charlie får en hostattack och behöver vatten.
01.21 Emmie har jobbiga eksem. Illskriker att det kliar.
02.05 Etapp fyrahundrafyrtioelva av tågrälsrenoveringen startar. Även alla tidigare etapper av denna renovering har pågått utanför mitt sovrumsfönster. Det tjuter och skriker och väsnas som f**n.
03.14 Emmie skriker att det är för varmt, tar av henne täcket.
03.55 Charlie hostar. Vill inte ligga kvar i sin säng. När jag bär över honom tittar han upp. Lyssnar. Säger: "Musiiiik mamma?" Svarar att: Ja, det är musik. "Musik?" Ja, det är radion som spelar musik.
Han konsterar: "Musik". Tittar på mej igen frågande: "Musik?" Svarar att "det är för att du ska kunna sova" och inser i samma stund att den där jäkla radion just haft totalt motsatt avsedd effekt. Klarvaken unge som undrar varför radion spelar mitt i natten. Efter en stund verkar han iaf acceptera radion och vi somnar.
05.10 Emmie ropar, troligen i sömnen, "Mamma vad ska vi göööra?" "SOVA!" svarar jag, vi kan säga.... ganska bestämt....
05.30 Charlie snurrar i sängen. Mumlar: "Mojjon?" "Nej!" svarar jag, återigen, vänligen men bestämt.
06.27 Dags för ett tåg att passera. Det plingar intensivt från tågövergången. Charlie sätter sej upp. "Mamma. Mojjon. Yoghurt." Men visst. Rise 'n shine barri. Går ut i köket, stänger av radion. Jag är så trött på den nu. Den har malt samma låtar om och om hela **** natten.
06.45 Emmie vaknar. Staplar upp. Går ut i köket. "Mamma! Det är ju jättetyst här! Varför är inte radion på?!"

Sova är ju då den bästa medicinen när man är sjuk. Tur att jag har mittt penicillin att förlita mej på. Sen om det kan bota sömnbrist det vet jag inte. Men man ju alltid hoppas.
Nu ska jag lägga mej på soffan. Njuta av tystnaden. Läsa lite. Undra hur många sidor jag kommer innan jag somnar?

 

Have it King u all!





Hu I'm SICK!

Upp tidigt för att åka till jobbet vid 6.15. Trött som bara den, men det är ju bara gilla läget. Vid 7.30 blev jag övertalad av en kollega att ringa vårdcentralen för jag såg väl inte helt frisk ut. Värr än vanligt alltså ;) Sagt å gjort, ringde vid 8, fick en tid vid 10. Mitt flås sista tiden. Ruggigt ansträngd. Förklarade hur jag kände för läkaren och han menade att: Det stämmer. "Det stämmer"?! Vad är det som stämmer, inget stämmer skulle jag vilja säga. Han menade att jag hade kraftig infektion och uppstart på lunginflammation. Yeeeey.

Penicillin och beordrad vila. Så nu får jag väl inse att jag måste ge lite vika. För detta. Men inget annat. 

Nu ska jag prova att sova, bästa medicinen sägs det. Hoppas bara barnen tycker att man ska sova på natten oxå.

Have it King u all!

Hide and seek.

Har haft fina dagar sedan jag skrev här sist. Fina, kanske lite tunga dagar. 

Något hänger över mej litegrann och så fort jag har hittat det där något ska jag dra ner det. Och stampa på det. Tills vidare får jag fortsätta leta, för det där något tycker att kurragömma är en kul lek.

Försöker under tiden hitta på bra saker att fylla dagarna med. I torsdags tog vi en tur till Ullared. Mycket bra dag. Lagom med folk och alla julklappar färdigköpta. Skönt!

Kundvagnsparkering....

Ullet i legomodell.

Hemåt efter ett par timmar shopping, nöjda å glada.

Fredag blev en tur på byn med T. Mycket bra kväll. Märktes dock att jag dras med envis förkylning och har nu legat däckad i två dagar. Herregud.

Nu är det väl bara att ladda om för en vecka med jobb och barnen.

Hur och var jag ska hitta styrkan har jag inte riktigt räknat ut. Så länge "något" är en följeslagare blir varje dag en aning tuffare. Men jag har gjort det förr och har inga planer på att ge vika nu heller. Hoppas jag. 

Have it King u all!

De som ställer upp när jag lägger ner.

Vilken tur att jag är så pass lyckligt lottad. Att jag har ett par stycken som verkligen ställer upp även när jag själv inte har så mycket att ge. Ibland blir det bara lite för tufft och det är iaf något jag lärt mej: Om jag inte klarar ut det hela så är det inte fel att säga det. Fast det krävs naturligtvis att jag sväljer en hel del stolthet, det är en träningssak. För vem fn vill anse sej svag, matt, orkeslös och allmänt värdelös?

Men, men. 

Tack snälla D som fixar och trixar med barnen för att jag ska få lugn. Tack underbara Tanya som alltid har dörren öppen och kaffet redo. Vi skulle kunna lösa världsproblem!

Tack älskade F som på distans ser till att jag håller huvudet över ytan. 

Och mina älskade ungar som bitvis driver sin mor till vansinne, men ändock är de finaste i hela världen. Skulle inte klara mej utan dem heller.

Där har vi ungefär det som får saker och ting att snurra just nu. Inte för att det går så fort framåt, mer som steg för steg. Nu ska jag njuta av en natt ostörd sömn, det behövs. Imorrn bitti kommer mina två små änglar hem igen. Och det bästa av allt är att jag saknar dem. Det känns sunt och bra, för nu ska vi hålla fokus på bra saker! 

"Simma eller sjunk, du väljer själv."

Have it King u all!