Vissa har väldigt svårt för att i ord uttrycka sådana här tankar. Jag själv har blivit bättre på det. Kanske inte bra, men bättre. Har fortfarande mycket lättare för att skriva om eller till en person än att säga det personligen. Har upptäckt att det går att träna sej i det, bara man ger sej fasen på det ;)
Egentligen är det ju "bara" att vända på det. Om det betyder mycket för mej, betyder det troligen mycket för någon annan att få dessa ord till sej. En liten detalj bara. Det får inte vara bara ord. De måste naturligtvis menas genuint. Och jag tror det är där jag har stupat lite tidigare. Inte att jag inte menar det. Men att jag varit rädd för att mina ord ska låta tomma. För att ge någon omtanke i ord, verbal form och inte mena det du säger...Är långt värre än att inte säga något alls.
Jag försöker bry mej så mycket jag kan och orkar om "de mina". Dvs de som är lite extra viktiga att ha omkring mej. Vissa har tyvärr fått mindre tid å de senaste, men är för den sakens skull inte bortglömda, hoppas ni vet med er det. Härja lite på mej om jag "försvinner", jag kan ta det ;)
Det finns flera att bekymra sej över. Eller, det är säkerligen inte rätt ord, men det är så jag känner. Jag har någon speciell i åtanke här, och jag kan ju inte mer än att säga att jag finns här, när DU har tid. Du är orolig över mej, och jag är orolig för dej. Och hur mycket denna människa än bedyrar att allt "bara är bra" så släpper jag det inte ändå. En person som har betytt mycket och fortfarande gör, tänker jag inte bara släppa iväg hur som ;) Och jo. Jag litar på dej när du säger det är bra. Men jag hör vad du säger, jag ser vad du gör och jag läser dina ord. Men jag kan inte mer än att skicka en kram här över och säga återigen, precis som du sagt till mej: "Jag finns här."
Gah, nu fick jag liten tår i ögat. Jag tror jag råkat bli lite känslosam sista tiden ;)
Anledningen till att jag just idag kom att fundera över det här var kanske egentligen något annat. Men lite åt samma håll. Om vi nu kan knyta ihop det med första raden och "små påminnelser".
Jag tycker att alla dessa texter som florerar på fejjan och Instagram ibland bara blir för mycket. Men så rätt var det är....så dyker det upp något som är så träffande så att jag tänker:
"Fan, jag kunde inte sagt det bättre själv" ;)
Varenda ord här nedan kan jag relatera till och tar till mej detta helt och hållet. Jag har kämpat med alla nedanstående punkter under en tid, vissa jobbar jag med fortfarande, och kanske alltid kommer göra.
Tanken för ikväll: Komihåg att du har inget att förlora på att bry dej om dina vänner. Låt dem få veta att du bryr dej om dem. Ett sms tar ett par sekunder att skicka. Skjut inte upp något som är så enkelt att utföra. Och vem skulle inte bli glad för en "sms-kram" bara sådär utan anledning? Egentligen? Vännen behöver ju faktiskt inte må dåligt eller ha bekymmer omkring sej för att vara värd en kram?
Have it King u all!