Idag hittade jag mej själv på Ica. Eller nja. Det hade ju varit elegant att säga att jag hittat mej själv, snarare att jag fann mej själv ståendes där. Hur länge? Högst oklart. Inte alltför länge hoppas jag.
Varför blir det så? Kanske händer oftare än vad jag egentligen vet, hemma blir det ju inte lika påtagligt. Hu.
Kanske går att utläsa, men idag är ingen bra dag. Gaaah. Har varit bra så länge nu att jag nästan byggt upp en tilltro. Men sådär ja. Idag blev det highfive in the face igen. Mina barn har varit hemma hela dagen och det har nog varit en fin dag med pulkaåkning och div. bestyr. Vet inte riktigt, jag gick på autopilot. Däremot när barnen blev hämtade vid 17, då stängde auto ner. Det var då jag insåg att jag behövde handla och visst det genomfördes men som sagt hur det gjordes har man sämre koll på. Jaja, jag är ju hemma nu, får vara glad för det. Dessutom funderar jag en aning över om det jag skriver nu öht borde publiceras. Och det som stör mej ALLRA mest är att jag ens funderar på det. Fick återigen i helgen till mej att jag är alldeles för öppen. Att jag stör och irriterar, provocerar. Något som brukar tagga mej att nästintill överdriva bara för att jävlas ännu mer. Idag är ju dock ingen sådan dag.
Men å andra sidan så gör jag det ju ändå. Skriver ut det, just nu.
Just nu blandar jag och ger med illamående och ledsamhet. Bara ta tag i skiten och låta det passera, även om det inte på ngt sätt är enkelt. Funderar på saker som ingen alls har svar på, så borde egentligen bara lägga ner. Känner inte alls igen mej själv som person avseende detta. Brukar inte ta åt mej så värst. Brukar köra på, mitt eget race. Alltid tvärsäker på att allt mitt handlade är grundade på logiska tankar. Fast om man som nu, börjar vrida och vända på saker, och ta in lite andra perspektiv från annat håll. Ja... Det är då man inser att någon annans sätt att se på saken kan kanske vara ännu mer logiskt, utifrån en annan synvinkel. Åh sucka. Min mage vill inte alls sitta med dessa analyser, fast det spelar ingen roll, för nu är jag där iaf.
Ja. Jag vet att detta låter som ren rappakalja för de flesta. Eller iaf väldigt sinnesförvirrat. (Jag?!..Skulle aldrig ;)) Nu är detta återigen en bearbetningstext och jättetråkigt om du inte begriper ett skit, verkligen. Läs ironi. Finns ett par stycken som vet vad jag säger, och det räcker så.
Mannen framför mej i kön på Ica trampade takten till musiken jag spelade i lurarna. Som det såg ut iaf, han kan ju hört något eget oxå, vad vet jag. Det som spelades var (igen...) Mange Hellberg med träffsäkra texter. Det är ju inte alltid musiken lyfter upp humöret, och det gjorde det inte denna gång. Men texten speglar till stor del lite läget just nu. Om du lyssnar får du inte ta det ordagrant naturligtvis. Isf får jag väl skriva mej ngt eget, vilket kanske vore bästa medicinen just nu.
Just nu tänker jag på allt annat och i princip alla andra runt mej. Istället för mej själv. Kanske skulle gjort så lite tidigare. Det får vara så ett tag. Inget man knäpper med fingrarna och trollar bort. Att jag sedan blir bottenlåg och inte simmar så värst bra... tja det är så det blir.
Och bara kort till "vännen" som gång på gång baktalar. Ge upp? Orkar inte ens bli förbannad, orkar inte lägga någon vidare energi på det alls. Du är så ovärd någon liten del av min energi öht, blir bara illamående. Att jag som sagt ens bryr mej, fan så äckligt.
Skönt, nu blev jag lite arg trots allt. Ni ser, ja rert. Hur skulle det annars gå?
Have it King u all!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar