December då.

December. Advent och jul. Snö och kallt. Kan inte påstå att jag jublar.
Imorgon är det första advent och det ska iofs bli lite mysigt då barnen är hemma. Men i övrigt. Nja. Jul medför massa "måsten". Det ska fixas och styras, planeras och dessutom funka. Och det ska vara så jäkla myyyyyysigt. Med varning utfärdad för att låta aningens bitter så är ju dock jul en familjehögtid. Mhm. Fast nu finns det inte så mkt familj. Det är naturligtvis mina barn, och sen har jag mamma. Annars.... nae. Julafton är uppstyrd och planerad, barnen hos mej på dagen och hos sin pappa på em och kväll. Det är vad jag tror blir bäst för dem, fast hur ska man egentligen veta.
Kvällen tänker jag spendera med Tanya, det är familj för mej.
Ännu en anledning till att jag skarpt ogillar december är precis innan julafton kommer ett datum som är värre än alltihop. 23/12. Kan vi totalt hoppa över den? Tar hellre 10 julaftnar på raken än den dagen. Nu blir det lite tjat igen kanske men måste ändå skriva ur mej, igen.

Pappa och jag hade inte den kontakten vi borde haft. Men den 23/12 var helig. Så länge jag kan komma ihåg har det varit vår dag. Jag vet att den dagen var lika viktig för honom som den var för mej. Om jag i oktober nämnde något om den 23:e och "glöm inte lägga in semester" kunde han nästan fnysa åt att jag ens kunde säga något så dumt. "Den dagen är ju våran, hur skulle jag kunna glömma det?" Den dagen handlades julklappar till släkten som fanns då. Kusiner som numer bor på håll och lilla farmor som inte heller längre finns kvar här. Listan på vad som skulle handlas skrevs på ett fik, där vi alltid startade dagen. Listan följdes planenligt och dagen avslutades alltid med lunch på Hamlet. (Detta är ett av dessa ställen jag tidigare nämnt att jag aldrig mer besöker.)
Jag minns den sista gången vi gjorde denna dagen. 2007. Oj, det känns som en evighet.... Jag minns att jag tyckte det var jobbigt. Pappa var inte den han tidigare varit. 2 ganska snabba stroke inpå varandra hade satt spår. Det gjorde honom glömsk och inte alls lika kvick och rapp i sina kommentarer som jag var van vid. Han blev frustrerad över att inte riktigt hantera situtionen, skämdes över att han inte riktigt hittade längre. Skämdes för att han råkade gå emot människor i julruschen då stroken även tagit en del av hans syn. Smärtsamt att se. Det här var troligen anledningen till att vi inte träffades så ofta sista tiden. Han skämdes över den han blivit och jag klarade inte heller se förändringen. Kanske egoistiskt av mej. Men det var ju inte de minnen av honom jag ville ha med mej. Nu har jag det ändå. Men jag har ju de fina också, alla de år då han var den jag främst kommer ihåg.

Exakt såhär ser han ut min pappa.
I mina minnen och inre bilder.



Denna bild är tagen ca 8 år efter den bilden ovan.
Ofattbart hur ett förfall kan gå så fort.
Men det gjorde det.
62 år fick han. Men kroppen var så mycket äldre än så.
 

Jag vet att jag skrivit om detta fram och tillbaka ett par gånger om. Skillnaden kanske kan vara att varje gång kommer det lite till. Och jag skiter högaktningsfullt i om det känns som att "det har jag redan läst". För troligen kommer det komma fler och det beror endast på att jag behöver det.
Så slutsats. Den 23/12 i år ska jag inte gömma mej bakom jobb, jag tänker ta ledigt. Jag tänker gå på stan och trängs bland folk. Om jag ska göra det själv eller tillsammans med någon vet jag inte än, det måste jag grunna på ett tag. För i år ska den jävla dagen kännas, jag måste bearbeta det så. Nog.


December som sagt. Mitt december verkar vara full rulle på. Tenta på tisdag, hu. På torsdag är det julfest med jobbet, middag på Gula Huset. 7:e blir det tjejkväll. 8:e är ju kvällen jag ska klona mej för att lyssna på ett flertal bra artister/band. Ungarna har studiedag den 10:e, då är de nog hos mej. (Förresten. 3:e studiedagen denna terminen, heja dessa kooperativ, de gör som de vill minsann. Jag blir bittrare och bittrare ;) 12:e är det konsertdax, Sabaton minsann. Sedan ska ni höra..är planen att jag ska börja jobba den 17:e. på deltid och väldigt lugnt men ändå. Ser fram mot det, med skräckblandad förtjusning. Den 21:e damp det in en AW-inbjudan.
Och sedan har vi snart kommit till den där 23:e.....
24:e kallas även julafton, och jag ser fram mot min och T's pizzakväll ;)

Äh. Det får helt enkelt bli bra. Vad har man för val? Simma eller sjunk :)

Några bilder från fredag och lördag....

Hämtade hem två fina i fredags em

 

 

Varav den ene ska göra sej extra snygg ;)

Middag i EKH. DEN hallen ni. Bella hade tre kompisar hemma.
Så..Bella+3, Davva, Molly, Emmie, Charlie jag och T.
Tur vi är utbildade på området.
Ja inte städa hall alltså, där gick vi bet ;) 

T hade fått fram staken. Men alltså....?
Har denna övervintrat, eller..nae får inte ihop det alls.

Slocknat i sin "nya" säng <3 Al'a Pippi-style, som alltid.

Slocknat i sin nya säng <3

Tog ett snack med tomten nere på stan idag.
Emmie bedyrade att hon varit snäll.

Varsin kalender inhandlades. Charles fick sin i handen -
och tvärsomnade.

En sväng på stan och Emmie följer sin vana trogen och sover hos mormor inatt. Jag och Charles åkte till Taikons på middag. Kött och potatisgratäng, thanx dear!!
Imorgon ska vi då tända på ett ljus. Ska bara fixa till staken. Ska bara skjuta på det en stund till...

Måste bara avsluta med en bild som jag tyckte var kul. I sammanhanget kan det kanske verka makabert, men humor måste vi ju alltid ha med oss i behåll, right? =)

Tyckte detta var lite jag hehe ;)

Nu ska jag läsa ett par artiklar som en vän länkat, se om vi kan få fart på ngn diskussion om dessa. Tror vi klarart ;)

Have it King u all!