fredag 14 december 2012

Definiera snäll, är du snäll?

Ibland så blir man bara så trött på sej själv. Eller ja i mitt fall inträffar det lite oftare än "ibland". Och just nu funderar jag på varför man... eller iaf jag då, lägger energi att bli irriterad på så till synes onödiga saker. Brukar få till mej: "Inte fel att vara sur, arg eller irriterad. Men rikta det mot saker som du har möjlighet att påverka." Så att vara tvärförbannad över att det tex. snöar är ju ganska lönlöst. Det ger ju faktiskt ingenting. Om det är något jag kan påverka, ja då kan jag ju ha vinning av min irritation och faktiskt omvandla det till något konkret, positivt... Men oj vad jag ofta går bet här.
Spelar ingen roll att jag inser att det "inte hjälper" att bli irriterad på saker jag inte kan styra. Jag blir det iaf.
Morgonen, ehum läs fm, startade vid köksbordet med Corren. Först läste jag recensionen av Sabatons spelning och ja, recensionen var bra. Om man nu lyckas bortse från att recensenten hade en bakomliggande personlig positiv inställning till bandet. Lyckades dock skapligt att dölja det och då jag inte alls vill dissa varken recensionen i sej eller framhäva att det var dåligt skrivet, lägger jag helt sonika ner detta och håller med. Ja, det var en skitbra spelning och band och publik var i symbios. (Kan dock anse ordvalet märkligt. Men sluuuuta nu då, ja jag ska.)

Nu till det som irriterade mej något så vansinnigt och fick mej att sura ur halva förmiddagen.


Åh nu när jag ser den igen blir jag knäpp igen.
Hur i hela världen kan en så intetsägande artikel ens publiceras? Små fakta kastas in, som utan sitt sammanhang bara blir löst hängande i luften:
Fysisk/emotionell aggression. En definition hade varit bra? Senare i texten skrivs att "...hade inte utsatt något annat barn för vare sig fysisk eller icke-fysisk aggression." Nu hjälper ju inte det läsaren att förstå vad det är vi pratar om här eller exakt vad det är de har valt att avse som fysisk aggression?
Gissningsvis menar de slag o dyl, jag förstår troligen, men ogillar att behöva gissa.
På det stora hela? Vad är det huvudsakliga syftet? Att se att pojkar är mer våldsamma än flickor? Att just barn mellan sju och tio år är de som innehar dessa beteenden?  Att de är från olika samhällsklasser? Eller handlar det om att påvisa från vilka länder de lugnaste barnen kommer?
Undersökningen har genomförts genom intervjuer. Fint det. Och det är den enda empiriska metod som använts? Att barnet självt får uttrycka vad de anser. Observationer? Förkastligt?
Nej jag förstår naturligtvis att mer fakta skulle framgå om jag läste hela materialet till undersökningen. Det jag bara menar är att denna artikel inte sa ett enda dugg och tog upp en onödig ruta i dagens tidning.
Det bästa spar vi till sist: Att anse att barn som inte har några aggressioner är de som är snälla?
Ja det är ju så logiskt så att jag bara vill lägga mej ner och gråta. Jag hoppas att tomten hittar fram till de barn som är arga och har aggressioner också. För förresten, det kan väl aldrig ha något med föräldrarna att göra hur våra barn mår? Nej just ja, det är ju steg två i utredningen. Det hade ju varit synd att ta med det som en aspekt i inledningen av undersökningen?

Nä, jag ska ge mej, jag lovar. Men detta triggar något vansinnigt. Dels ämnet, sedan är detta med forskning och undersökning sjukt intressant. Att sedan misshandla en undersökning, som faktiskt kanske är bra (?) på det här sättet gör mej tokig. Om det inte framgått alltså. Måste förmodligen snoka reda på hela materialet för att se hur snett det hela har vinklats. För något sånt här kan inte lämnas "halvdant" det förstår väl alla? :P

Nu ska jag hämta mina barn och se om de varit snälla på förskolan idag. För något annat skulle jag aldrig aceptera. Gud förbjude att de vid något tillfälle varit arga. Så kan vi ju inte ha det.

Have it King u all!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar