Nyfiken för mej är ett positivt laddat ord. För mej personligen innebär det att vara nyfiken "på". Få veta mer. Lära sej och utvecklas är ord jag kommer att tänka på. Jag är oftast nyfiken på människor i min omgivning. Tycker om att lära känna nya människor. Få ta del av en livshistoria. Kanske utbyta tankar om ämnen som jag tidigare vet något om men långt ifrån allt. Som sagt. Nyfikenhet är underbart, nästan alltid.
Det finns en liten sämre del av nyfiken också. Där nyfikenheten går till överdrift och kanske mer övergår i något slags kontrollbegär och i vissa fall nästintill förföljelsemani. Eller förresten. Nu heter det inte nyfiken längre. Nu kan vi nog kalla det.... ja jag vette fasen. Men någonstans mellan nyfiken och besatt kanske?
Jag skulle aldrig ha en allmän blogg om det inte var menat att folk skulle läsa den. Jag vill kunna skriva exakt vad som faller mej in och uttrycka mej relativt fritt. Det har jag inte kunnat göra sista tiden. För här läser tydligen ett gäng personer som endast har i syfte att se vad mina olika vänner har för sej. Personer jag inte känner och som inte känner mej öht. Detta har i dagsläget hamnat på någon slags fjortisnivå utan dess like där flera av mna vänner fått elände för saker jag skrivit här. Mycket märkligt kan jag tycka. För för det första har jag inte utelämnat något som inte varit ok för vederbörande som varit omnämnd. För det andra blir jag på ren svenska så jävla förbannad när jag hör mina egna ord komma åter till mina vänner i sarkastiska former, precis som om någon gjort något fel.
Jag har vid ett fleral gånger påtalat att om du stör dej på mej eller har åsikter om något jag skriver, hör gärna av dej på ett eller annat sätt. Alternativt läs inte. Detta gäller naturligtvis dessa överdrivet nyfikna "vännerna" till mina vänner också. Men. Det gör mej mer än lovligt förbannad när jag får höra att personer omnämnda här får skit för att de gjort si eller så. Sagt ditt eller datt. Vad är det här för jäkla trams? Egentligen? Sluta. Läs gärna här. Lämna gärna åsikt. Men gör det till mej, för det jag skriver här är mina ord, mina reflektioner och tankar och inte någon annans. Och kan du helt enkelt inte ge faan i att bli bitter över det du läser...Ja då är det nog dags att sluta läsa?
Herregud att man ens ska behöva bry sej i detta, men sista tiden har det helt enkelt varit för mycket.
Och du. Känner du dej träffad nu? En utmaning till dej: "Knip." Du lär inte göra dej själv någon tjänst genom att påtala att du läst detta och känt dej träffad om vi säger så. Hoppas inte jag behöver vidareutveckla för att du ska förstå.
Så. Nu har jag varit arg färdigt.
Förresten. Nu kom jag att fundera lite till på det här med att vara nyfiken på. Och nu återgår jag till den positiva sorten ;)
Jag kan lite känna att det här med att vara nyfiken kan vara en av nycklarna till personlig framgång. Och nu är detta högst personligt =) För jag tänker lite som så.... att den dagen du slutar vara nyfiken på saker och ting, eller människor i din omgivning, känns det inte ganska hopplöst då? Kan känna att nyfiken går att koppla samman med tex. längtan eller se fram emot på ett visst sätt. Och icke att förglömma bästa ordet: INPUT!! : )
Jag är nyfiken på:
Hur nästa termin med studier kommer gå/se ut?
Om halvplanerad resa till Oslo blir av?
Om ngt mer(?) planerad resa till Berlin blir av?
Om vi kommer ro iland stundande flytt?
När det blir varmare ute?!
När det känns ok att jobba fullt igen?
När jag ska orka skriva lite andra texter än detta?
Om den där plastbiten som lossnade under bilen i förra veckan verkligen är till min bil och..
Om den är det, var fn ska den sitta och vilken funktion har den?
När jag ska få sova ordentligt igen.
Och ja...en massa massa mer.
Sluta för guds skull inte vara nyfiken. Men nyfikenhetens huvudsakliga syfte ska alltid vara att det ska gynna dej själv. Dej personligen, inte inkluderat smutskastning av någon annan. Eller har jag fel där?
Have it King u all!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar