Mitt i allt som ibland känns tufft måste jag anse mej lyckligt lottad.
Jag har ju nyligen ondgjort mej över tjatiga enformiga bloggar och nu trillar jag väl dit själv. Har insett att jag allt som oftast drar ett tack-race och berättar vilka jag dryftat, spekulerat, diskuterat och helt enkelt samtalat med under dagen/kvällen. Tror jag gör det för att det betyder så mycket. Och för att jag skulle vilja skrika ut till hela världen hur bra dessa människor är. Det finns några stycken, det har jag tidigare sagt. Men till något fascinerande, det finns ju faktiskt fler än ett par stycken.
Klyschigt, jag vet, men riktiga vänner visar sej i sådana här lägen. Min telefon ringer mycket mer än vanligt. På sms och chat dimper det in små omtankar. Kommentarer här på bloggen. Naturligtvis spelar gårdagens inlägg in. Det var skrivet från hjärtat om och till min pappa. Jag delgav mina tankar och känslor, satte ord på dem och skickade ut det till allmän beskådan. Fel? För mej är det bearbetning. Jag söker eller jagar inte någons bekräftelse med att göra ett sådant inlägg. Jag är inte ute efter "tyck synd om mej".
Jag är ärlig, relativt öppen, frispråkig och dryftar med den jag har lust med. Jag lägger ut en hel del här och jag har förstått att det ibland rynkas på näsan åt att jag är så pass öppen som jag är. Varför?
Är det fel att berätta? Är det fult att inte må helt 100? Är det fortfarande, i Sverige 2012, så pass mycket tabu att tala om sånt som är av det tuffare och tyngre slaget? Eller är det just för att det är Sverige 2012 som det är fult? Vi är ett välfärdsland, där alla ska må bra, vi håller fasad, vi kör på, vi ler? Så fan heller.
Idag när jag klev in på jobbet och mötte mina fina kollegor fick jag frågan som vi ställer varandra varje dag. "Hej! Hur är det?" Och jag ger svaret som oftast ingen gör. "Hej, idag är det skit".
(Efter en gråtkväll igår, hade jag ju inte kunnat lurat en männsika med gråstarr.)
Mina kollegor är väl vid det här laget vana vid rättframhet, så därför kan jag svara dem på det viset.
När jag en stund senare pratar med Mia, svarar jag att det är ok. Men efter tre minuters samtal har vi konstaterat att vi är lika muntra båda två, sååååå... Så duktig är jag på att hålla fasad. Kanske är därför jag inte gör det förresten. För att jag inte kan, simple as that.
Kan tycka fenomenet "hålla fasad" är intressant. Och nu menar jag mot närmsta vänner och de man har i sin närmsta omgivning. Jag har sett och ser alltför mycket av människor som ska ge sken av att det är så bra, när det inte är det. Så gör väl de flesta. Menar inte att alla ska basunera ut sina problem åt höger och vänster. Men upphör med lögnerna. Oftast lyser det igenom. Jag är klart mer bekymrad för de vänner som håller fasad än för de som inte gör det. Den som vågar stå för sina känslor utåt vågar troligen erkänna dem för sej själv också. För vem ska du lura? Om du inte lyckas lura mej, betraktaren, kommer det i slutändan bara drabba dej själv.
Min filosofi, mina tankar om det. Säger inte att det är rätt och tillvägagångssättet för alla. Men jag tror att vi vinner på att överlag vara lite ärligare, mot vår omgivning, såväl som mot oss själva.
Idag har jag som sagt haft så många fina samtal.
Fina kollegor, ni är bäst. Pia, Pia, Camilla, Eva, Malin och Zane. Guld värda i alla lägen och alltid så förstående. Ni förstår ju tydligen bättre än jag själv, då jag idag blev hemskickad ;)
Tanya, Karin (2 tim!!) Bill, Phalén, Oscar, Becca, Daniel. Alla har fått stå ut en stund. Fått en del, en del mer en del mindre. Allt lika mycket värt.
Skickar över en bamsekram till Mia och tackar för stunden imorse då vi pratade lite snabbt. Lika mycket styrkekram till dej som du skickade till mej.
Nej Lina, idag blir det inga bilder. Har inget direkt som passar in på texten ovan.
Inte heller passar "Have it King u all" in. Varken igår eller idag. Naturligtvis vill jag önska alla att ha det King. Men att avsluta med det knyter inte riktigt ihop det här. Jag tror jag asvlutar med det här istället:
Om du ständigt vänder dej om för att titta bakåt kommer du snubbla på den stig som ska ta dej framåt.
Någon gång bör du kanske se åt sidan för att böja grenarna som vill piska dej i ansiktet.
Eller: En del skit kan du slå ifrån dej och ta avstånd ifrån. Vissa måste du dock möta och ta itu med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar