Satan i gatan.

....vilken pissig dag. Jag kan ta dagar då jag är arg, sur och tvär. Inte speciellt svårt att hantera, man blir "lite" arg, kan skrika och bete sej lite, sen mår man oftast lite bättre.
Jag kan ta dagar som är av det oroligare slaget, då inget blir gjort och fokus sitter i en talltopp i skogen. Det går över det oxå, sova brukar var bästa knepet.
Naturligtvis finns det dagar då inget av dessa tillstånd infinner sej och allt bara är tipp-topp. Allra enklast naturligtvis.
Men dagar som den här, de hoppas jag inte återkommer alltför ofta. Ledsna dagar, då jag bara är allmänt pissigt låg och kan börja tjuta ifall någon säger "hej". Hantera det? Ingen bra lösning alls faktiskt. Dagens lösning blev att om det ändå ska tjutas kan jag väl lika gärna spä på och utsätta mej ännu mer. Bring it on. Möte klockan 8 inne i stan. Klart vid 9. Insåg redan vid 7 när jag klev ur sängen att detta är ett praktexemplar av en skitdag, och vid 9-hugget är jag lagom bottenlåg och borde åkt hem och lagt mej igen. Nähä då. Här ska utsättas och pinas lite. Åkte helt sonika upp till minneslunden som jag bestämt sedan länge att jag skulle göra. Kändes liksom läge, fast ändå inte.
Där var det iaf lugn och ro och inte en levande själ syntes till. Ingen annan heller för den delen, hehe :)

Jag har ingen aning om hur länge jag befann mej där, men det kändes läkande iaf. Däremot tog den otrevliga känslan tomhet och apati istället över. Att gå in på Ica för att köpa mjölk tog en evighet.
Väl hemma blev det soffan och ett par timmar sova, helt slut.
På eftermiddagen samlade jag ihop mej ngt sånär för en dos socialisering. Ibland behövs det ngt för att bryta tänk och mönster. Ibland behöver jag bara låsa om mej, dra täcket över huvet och bara va. Den första lösningen brukar dock fungera bättre för att ta sej framåt, uppåt.
Åkte hem till familjen Taikon på Järdala och började direkt fundera över om det är jag som har svagt hjärta eller om det är Tanya som är hyperaktiv. Nejvars, men ungefär såhär:
3 ungar.
Pepparkakshus byggs/dekoreras/äts/kladdas.....
Degen till lussebullarna jäser.
Potatismos och korv tillagas.

Och det bara är så jäkla skönt. I denna smärre hysteri tar man en kopp kaffe och bara njuter åt Taikons galenskaper. Mollan slänger pepparkakor på golvet. David äter mer godis än vad som hamnar på pepparkakshuset. Varje gång han ätit upp något säger han: "Ojdå."...precis som om det inte vore planerat. =) Bella försöker göra så fint hon kan medan hon ska styra upp lillebror och lillasyster som inte riktigt konstruerar enligt regelverket.
Jag bara njuter i denna röriga stund. Jag behöver inte göra ett dyft. Gör det jag vill, om jag orkar. Stannar så länge jag orkar. Jag stannar ett par timmar, får puss och kram av Mollan och åker hem och låser min dörr.

David och Bella gör så fint så :)

Mollan bidrar genom att äta :)

Lussebaket drogs igång

 

Tjusigt!!

Lagom glad. Jag hade iaf jättekul åt detta ;)



Helt klart oklart.

Men titt! Liten lucköppning till vänster....?

Snyggaste jag sett på länge!

Denna bilden är helt underbar.
Bella stör sej på att luckan inte går att stänga riktigt.
Lik sin mor, dvs handlingskraftig som få, sliter ungen fram
hammare och mejsel och börjar dona.
"Molly. Stör inte mekanikern nu."
Gotta love it!

Imorgon väntar en ny dag. Undrar bara vilken sort det är. Vi kan bestämma att det är en glad-dag?

 

Have it King u all!