Men det här uttrycket passar in på så många bra ställen och ja, nästan hela tiden. (Allra helst om man jobbar med prokrastinering..... ;) När jag bestämmer mej för vad bloggen ska handla om just den här kvällen så går jag alltid på känsla. Ja om det nu inte har hänt ngt alldeles extraordinärt förstås. Något som lägger sej över dagboksnivå naturligtvis. Men oftast har inte min dag varit så sjukt spännande att det skulle ge så mycket för er att läsa om, om jag bara rabblade min dag rakt av. Jao, det här har vi ju gått igenom.
Så. Jag går alltså på vilken känsla jag har för stunden, och det har troligen framgått oxå. Här mixas gladinlägg med arginlägg. Deepinlägg med ytliga inlägg. Nio gånger av tio funderar jag aldrig över vad jag ska skriva. Jag tänker överhuvudtaget inte under tiden jag skriver. När jag är färdig gör jag en snabb språkcheck och publicerar. Sedan måste jag läsa. Och i princip är inlägget lika nytt för er som det är för mej då jag läser det. Ja jag vet. Det låter konstigt. Men så funkar skriva för mej. Det kan vara oerhört läkande men någon gång oxå tufft. Inlägget jag gjorde om min pappa var ett av de tuffaste jag någonsin gjort, då fungerade inte avstängningsknappen som den alltid annars gör. Där slet varenda ord tag och ruskade om, men det var en del av processen. Jag läser dagligen mitt egna inlägg jag skrev då, den 31/10. Jag kan faktiskt inte läsa det utan att bli tårögd, det sliter tag i mej varje gång. Då är det ändå mina egna ord och jag vet inte varför det tar så som det gör. NOG om det.
Min känsla för kvällen skulle jag nämna och den går ju då att härleda till "inte nuuuuwh!"
Den kom vid 20.30. Barnen sover. Solsidan är slut. Tar en snabbtitt på fb, tänker att jag kan ta tag i bloggen nu.
Då. Som blixt från klar himmel.
Vad är det som känns? Blev jag hungrig? Mår jag illa? Magkatarr? Nej. Den börjar bli bekant nu.
Mitt i solar plexus, samma ställe som magkatarr-ontet sitter, just där knyter det sej. Det gör inte ont. Det bara knyter sej sådär lite lagom så att det blir lite jobbigt att andas. Som om man skulle rita runda ringar med fingret över magen, så går det runt. Fokuserar jag på känslan blir jag yr. Står jag inte emot och tvingar mej till djupandning kan det bli hypervent om en stund. Hjärtat ökar takt.
INTE NUUUUWH.
Kan inte låta bli att fundera på vad som är upphov till känslan. Det kan ju omöjligt bara komma hur som. Men jag kan intyga, att egentligen funkar det inte alls att grunna. Snarare tvärtom. Men kontrollfreaket vill veta, så jag grunnar ändå.
Det kan faktiskt handla om att jag är oerhört medveten om mitt val just nu. Igen. Väljer bloggen framför plugg som jag vet ligger på hög. Därför bör jag nog avsluta här strax och faktiskt ta itu med, istället för att bara säga att jag ska. KAN ju vara en bra idé? ;)
Ska bara, i sann Alfons Åberg-anda.
På eftermiddagen skrev jag på fejjan att jag skulle skaffa mej en bra eftermiddag och det gjorde jag.
Barnen och jag åkte till fam Jonnson/Karlsson som blivit 5 för en vecka sedan. Lilla Ida kom till världen och naturligtvis var vi ju tvungna att kika på sötisen!
Massa mycket grattis till hela familjen och välkommen Ida! <3
 |
| Sköningarna i soffan är ju rätt söta de oxå ;) Hugo, Charlie och Theo |
Väl hemma fick vi besök av mormor. Det var trevligt. Jag gjorde middag (!!!!!) och vi åt ihop. Alltid trevligt med sällskap till middagen, inte så ofta.
Jag ser fram mot en "ta-tag-i-vecka." Ta tag i plugg. Men främst me, myself and I. Ska ta en dag i taget och verkligen göra det jag känner för. Någon dag ska jag också göra det jag INTE känner för, men det hör till. Jag tror det blir en bra vecka. För hur skulle det se ut om man gick och tappade tilltron mitt i allt också? Nä. Det ska mycket till. Ta hand om er, så ska jag ta hand om mej - hej!
Have it King u all!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar