Konstatering prokrastinering.

En sjukskriven fredag innebar plugg. Ställde klockan på 9 och sedan har jag suttit framför datorn fram till 16 ungefär. Kan ha varit på toa nån gång, vill minnas att jag faktiskt åt lite lunch oxå.
Confession of the day 1:
Jag hittade uppgifter som skulle varit klara v.42..... och v. 43..... och v. 44. Och det finns fler, en i veckan fram til jul på ett ungefär. Det är ETT av delproven. Samtidigt ska jag hinna med 2 delprov till. En ganska stor. Den har deadline söndag v. 45 kl 24.00. Vi kan liksom säga att jag har lyckats sätta mej i skiten rätt så jävla bra. Och jag har bara mej själv att skylla. För en tid sedan trodde jag att det enda jag hade att utföra innan jul var en tenta i december. Jo, den finns kvar. Just tentan är ju examinationen. Meeeen, det var ju som synes lite till att ta tag i.
Fick skicka ett panikmail till lärare och förklara läget. Fick ok på att hinna ikapp så gott jag kan med avstämning i november. King.

Confession of the day 2: Prokrastinering. Bill påtalade det häromdagen. Jag småskrattade åt det. Inte är väl jag sån? Hahaha. Jo fan. Ganska klockrent. När vi chattade skrev jag: Nää, nu måååste jag gå ner i tvättstugan. (Klockan var 23.30) Detta är dessutom så vansinnigt vanligt förekommande hemma hos mej att jag nästan blev mörkrädd när jag tänker på det. Jag är glad att Bill påtalade det. Nu kan jag ta tag i det, lägga upp planeringen och göra strategier för att komma ur det. Jag ska saxa en bit från wikipedia så får ni se hur jag alltför ofta beter mej:

Prokrastinering eller uppskjutarbeteende innebär vanemässig och kontraproduktiv senareläggning, förhalning eller undvikande av handlingar, beslut och arbetsuppgifter. Man substituerar viktiga aktiviteter med alternativa aktiviteter som kanske också måste göras men som har lägre prioritet, eller som inte alls bidrar till att man uppnår sina mål, exempelvis dagdrömmande eller datorsurfande på arbets- eller studietid. Prokrastinering inträffar ofta när ett val måste göras mellan en större uppgift och en mindre uppgift. Patologisk prokrastinering kan leda till bristande personlig produktivitet och stora problem att uppnå sina mål för såväl privatliv, studier som karriär. Beteendet påverkar allvarligt personens vardagliga liv och leder till psykologisk dysfunktion.

Nejmen ojdå. Har inte öppnat min pluggplattform sedan en bra stund innan vi åkte till Barca. Ville liksom inte ta med mej studierna i bakhuvet. Väl hemma..."Imorrn" Och så har det fortsatt. Detta bygger upp stress av att inte veta hur mycket som ligger där och väntar samtidigt som OM och NÄR jag öppnar kommer jag bli stressad över att se hur mycket det är. Snacka om att snärja in sej då.
Men som skrivet ovan. Öppnat, påbörjat och ska fortsätta. Stora frågan är ju bara varför jag just nu sitter och skriver blogg ist för seminarie-inlägg?! Åh sucka. Skaaa.

Kvällningen spenderades hemma hos Tanya tillsammans med alla våra barn. Och några till. En stund var vi 9 barn och 5 vuxna. 14 pers i lägenheten. Min blick var nog aningens stirrig en stund för Tanya skrattade åt mej ett par ggr. Tyckte vi fick busfabrikskänsla. Ett jäkla liv och rörigt som attan. Men trevligt oxå naturligtvis! Emmie var helnöjd att kusin Emma var där. Och Bella och Molly som hon älskar. Charles var lycklig och gick mest och åt chips hela tiden. Vi åt grön spagetti och korvar som skulle vara avhuggna fingrar. Halloween-party it was!

Fullt upp med chipsen

6 styck av 9 fångade på bild, här ngn lek på gång

Och imorgon är det Alla Helgons Dag. Jag ska till minneslunden. Bara av att skriva dessa ord och tänka tanken får det att knyta sej i magen och tåras i ögonen. Jag ska dit.
Jag är dock glad över att mina barn är med mej, det blir lite lättare då. Emmie har många funderingar över döden och det är både lite roligt att höra hennes funderingar men också tungt. Att höra henne säga "morfar" gör så sjukt ont, men gör mej lycklig på samma gång.
"Mamma. Ser morfar om jag vinkar upp till himlen? Kan han se mej fast inte jag ser honom?"
Säkert älskling, säkert.

Imorgon är det Alla Helgons Dag och jag ska hälsa på min pappa i minneslunden.

(Nej jag har inte fått alzheimer, jag behövde bara skriva det en gång till.)

Avslutar med en glad-bild! Den fick iallafall mej att le och det är värt mycket.

"Mamma! Det är ett spöööööke! Ett tjejspöke."

Hoppas ni får en happy halloween. En trevlig Alla helgon. Jag ska försöka göra det bästa av helgen. Men idag måste vi tillbax till ordningen! Så.....

Have it King u all!