(Tilläggas bör att detta även är ett internskämt igen, just "ångrar mej", men nej, ska inte berätta om det!)
Men just nu ångrar jag bitter gårdagens rubrik på mitt inlägg. "Käkat taggtråd?"
Be careful what u wish for, lite så känns det nu. Inte för att det var en önskan och inte för att jag är arg som att jag skulle käkat taggtråd, MEN.
För en stund sedan värmde jag gårdagens mat till lunch. Fisk och potatis, inget fancy alls. Det hela blev dock rätt intressant när det liksom började blixtra inne i micron. Vad är det första jag gör? Nej, inte stänger av... Jag räddar kameran som ligger uppepå micron inför eventuell explosion. Bra där, bra.
Sedan kommer jag på att stänga av micron. Hej mental närvaro.
Men hungrig är man, och äta bör man. Potatis lite bränd i kanten kan ju petas bort liksom.
Börjar äta och inser ganska omgående att hjärnan återigen har haft ett litet haveri. För det är just då, efter första tuggan som jag lägger ihop ett och ett. Ngt fick micron att starta fyrverkeri. Metall av ngn form kanske. Jag är övertygad vid det här laget för efter första tuggan har jag spänningar i hela tänderna som att jag tuggat metall. Tilläggas bör att jag har "kronisk ;) tandställning", dvs en metalltråd bakom tänderna. Det som hänt är att jag alltså får en metallreaktion i munnen. Överspänning kanske? :) Underbart. Inte ger det sej heller. Det var liksom en timme sedan.
Vågar inte titta spegeln heller. Troligen ser jag ut som killen med metalltänderna i Bond-filmerna.
Gissa om jag ångrar mej?
Have it King u all!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar