Det blir ju vad jag gör det till?

Är det så? Ännu en sån här underbar(!) fras som ofta dras till med. Och visst är det väl så till viss del. Jag som aaaaldrig (hehe) använder mej av klyschiga uttryck ska nog erkänna att denna används ibland. Oftast i bitter ton. Lite fnysande sådär. För sån är jag ibland. Men när jag förrut grunnade på detta tänker jag lite som såhär... Ja. Naturligtvis handlar det till stor del vilken inställning jag har då jag vill "ha ett visst resultat" av någonting. Men. Jag själv som individ kan ju inte alltid vara orsak till saker som händer runt mej? Allt är ju inte påverkbart av min inställning? Att säga att saker och ting blir vad jag gör det till är ju egentligen lögn? Och nu tänker jag på situationer där en annan människa på något sätt är inblandad. (Frågan är förresten om situationer som inte inbegriper samspel med någon annan, kan bli vad jag gör det till? Bara genom att göra rätt, så blir det som jag vill?)

Om jag ska gå på ett möte, som jag inte alls känner för att gå på, kan jag väl inte säga att det blir vad jag gör det till? Hur ska jag kunna påverka de andra människornas inställning, uttalanden, tankar, planer mm mm? Vi är en grupp som ska ta ett gemensamt beslut. Menatteeee. Det blir vad jag gör det till. Skitbra : )
Nej jag vet. Uttrycket syftar väl till hur min inställning bör vara. Att jag bör gå in med positivt tänk, vara openminded osv. Men jag kan inte hjälpa att jag tycker uttrycket blir något avigt när det används i de situationer som faktiskt inbegriper fler människor än mej själv.

Jo. Min situation är ofta påverkbar. Men att säga att det blir vad jag gör det till, är fel.

Fast vad vet jag. Jag kan ju ha fel. Men jag kanske ska ändra min inställning? Det kanske blir vad jag gör det till? Eller vänta... Hm.

Have it King u all!