onsdag 24 april 2013

Master of disaster....

Det här uttrycket har jag säkert använt i 10 år och det är faktiskt användbart titt som tätt.
Dock ingen höjdare när jag om och om igen får upp raden "My mind is a master of disaster"i huvet.
Här har vi återigen en form av hangup, dels att raden träget återkommer och dels för att det faktiskt är så som det är just nu. Nja, disaster är kanske att ta i. Men jag kan inte annat än att bara sucka åt mej själv och åt dessa disasters som jag faktiskt skapar alldeles själv de flesta gånger.
Det mest troliga, som jag nu rätt krasst får konstatera, är att dessa disaster-moments kommer att finnas med kanske för alltid. Kanske alla har dem förresten, vad vet jag.

Idag har det varit full rulle. Upp vid 9, tvättstuga, tvätta bil, gym i två långa timmar, klipp hos Fia på kvällningen. Efter det hade jag planerat att möta upp Phalén och co för att gå till Yngves en sväng.

Menatte. Då börjar jag grunna på något. Detta något har iofs varit efterhängset i ett par dagar, men helt plötsligt så tar det bara tvärstopp. All lust till att hitta på ngt kul försvinner. För att ta till en klassiker så är det verkligen: Like a fuckin highfive in the face. Och jag kan bara gilla läget, för vad fan ska man göra....
Visst det finns saker som hjälper och kanske iaf tillfälligt funkar. Prata kanske. Men det känner jag inte alls för. Och förresten finns det bara en som är rätt att prata med om detta, men det går inte just nu iaf.
Åh, vad lagom kryptisk jag är, ja vet.  Men när jag skriver det här, gör jag det endast för att det inte är möjligt att prata. För övrigt är jag inte alls speciellt bra på att prata. Om mej själv och mitt alltså. Skitdålig faktiskt. Borde gå en kurs nånstans.

Imorrn är det torsdag säger kalendern. Två arbetsdagar till. Det bara ska jag klara. Jag klarade ju måndag tisdag. Det tvetydiga i den här skiten är att jag älskar mitt jobb. Det är så oglamouröst som det  bara går. Leriga ungar och målarfärg överallt. Men jag älskar det ju. Sedan spelar inte det någon roll tyvärr när inte huvet riktigt är med. För då är vardag tufft. Det är vissa dagar en kamp att ta sej dit. Men jag är ju ganska envis och jag ska försöka att inte ge mej.

Det finns dock några glädjeämnen, nu ska jag lägga fokus där ist!

*Snart minisemester, KristiHim-helgen gör vi som han den där omtalade gjorde. Flyger iväg alltså.
*Gym, träning och kost börjar klaffa igen, efter en period av avslaget tillstånd.
*Helgen är helt oplanerad, sjukt skönt.
*Studierna troligen klara för denna termin, så fort jag får godkänt (?!) har jag sommarlov.
*Kvällar som igår, då jag blir lite ompysslad med mat och vin, kan jag leva på länge.

Men det kanske allra bästa just nu:
*Godnatt-sms :)

Nu önskar jag mej bara ett god morgon-sms också så är nog listan ganska komplett.
Eller ja. Det finns väl ett par saker till jag önskar mej. Som en varm sommar. Som glada vänner. Som ett mindre disaster-artat tänk. Som att KristiHim vore imorrn.
Och att jag hade helst sluppit få för mycket info, om saker jag inte vill veta. Eller att det aldrig hade hänt.

Men man kan ju inte få allt här i livet. Jag har fått ett huvud som kan grunna på saker. Jag får nöja mej med det. Hellre det än att vara tanklös?! ;)

Nu ska jag vika ihop skenbenen, krypa ner i sängen och ladda för jobb och träning imorrn. Tomorrow, I will be awesome. Bara för att jag kan, när jag vill =)

Bara lyssna på denna. Ska ses på Sweden i sommar. Ett måste på mitt schema :)


Have it King u all!

2 kommentarer: