En textrad av Mange Hellberg som envist maler om och om igen.
Ibland tar det bara stopp. Eller nja, man orkar jo oftast en bit till, även om det inte känns så. Pratade nyss med F och den stackarn fick lyssna på mej som lyssnat på alla andra en tid nu. Jag blev tvungen att häva ur mej en hög bitterhet, inget riktat mot honom, men på mycket annat runt omkring. Det har en tid varit mycket stötta och peppa människor runt omkring och efter ett tag drar jag på mej skiten själv, eller iaf dras med till viss del. Då blir jag rätt bitter. Och trött.
Nu ikväll har jag huvudvärk och är så mentalt slut att jag behöver sova. Många timmar. Jag märker att jag inte klarar att finnas där till 100 för människor runt omkring, i samma utsträckning som tidigare. Jag går liksom i mental strejk och tappar all ork om jag tar in för mycket av andras bekymmer. Ja gillart inte. Kan inte sluta bry mej, det vill jag ju inte. Men jag måste helt klart hålla igen lite, om jag ska stå pall själv....
Lagom är bäst. Vissa kommer jag alltid finnas för, som sagt så orkar man ju det hur man än mår.
Ikväll är det läge för ett bad. Det säger en del. Bada, blunda och bara vara.
Det bara är en sån kväll ikväll.
Ta hand om varandra, men glöm inte bort dej själv.
Imorgon ska jag vara på lysande humör. Jag ska vara sådär ettrigt glad. Dyngträlit, störande glad. Brukar funka på jobbet.
Det eller helt tvärtom. Som en go kollega sa idag: "snäääälla Carro, du kan väl ta striden?" (Vi hade ett litet bryderi att re ut)
Jag behövde aldrig spela ut hela registret, men lite strid blev det. DET får mej att må bra. Nej inte helt normalt kanske, men galet tillfredsställande. Sällan konflikträdd, ibland nästan sökande...
Kanske beror på omständigheterna.
Have it King u all!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar