...wake me up...

Igår kväll hade jag så tråkit svårt att somna. Det kan troligen berott på den lilla powernapen jag tog på dagen på ca 1½ h... Men på dagarna är jag vansinnigt trött. Dels är jag fortfarande tagen av denna mycket envisa lunginlammation, dels har man ju två små som tycker att natt är otroligt onödigt att använda till att sova. Hur som. Igår kväll hade jag svårt att somna. Min gissning är att jag lyckades drömma iväg någonstans innan midnatt.
Förresten. En annan anledning till svåra insomningsproblem kan berott på att radion stod på i köket. För nu jäklar ska allt testas. Allt som möjligen kan få lilleman att låta bli att vakna. Att det inte blir tyst kan vara ett knep. Hur det gick? Sådär tycker jag.

Ca. kl. 00 somnar jag äntligen.
00.25 Charlie får en hostattack och behöver vatten.
01.21 Emmie har jobbiga eksem. Illskriker att det kliar.
02.05 Etapp fyrahundrafyrtioelva av tågrälsrenoveringen startar. Även alla tidigare etapper av denna renovering har pågått utanför mitt sovrumsfönster. Det tjuter och skriker och väsnas som f**n.
03.14 Emmie skriker att det är för varmt, tar av henne täcket.
03.55 Charlie hostar. Vill inte ligga kvar i sin säng. När jag bär över honom tittar han upp. Lyssnar. Säger: "Musiiiik mamma?" Svarar att: Ja, det är musik. "Musik?" Ja, det är radion som spelar musik.
Han konsterar: "Musik". Tittar på mej igen frågande: "Musik?" Svarar att "det är för att du ska kunna sova" och inser i samma stund att den där jäkla radion just haft totalt motsatt avsedd effekt. Klarvaken unge som undrar varför radion spelar mitt i natten. Efter en stund verkar han iaf acceptera radion och vi somnar.
05.10 Emmie ropar, troligen i sömnen, "Mamma vad ska vi göööra?" "SOVA!" svarar jag, vi kan säga.... ganska bestämt....
05.30 Charlie snurrar i sängen. Mumlar: "Mojjon?" "Nej!" svarar jag, återigen, vänligen men bestämt.
06.27 Dags för ett tåg att passera. Det plingar intensivt från tågövergången. Charlie sätter sej upp. "Mamma. Mojjon. Yoghurt." Men visst. Rise 'n shine barri. Går ut i köket, stänger av radion. Jag är så trött på den nu. Den har malt samma låtar om och om hela **** natten.
06.45 Emmie vaknar. Staplar upp. Går ut i köket. "Mamma! Det är ju jättetyst här! Varför är inte radion på?!"

Sova är ju då den bästa medicinen när man är sjuk. Tur att jag har mittt penicillin att förlita mej på. Sen om det kan bota sömnbrist det vet jag inte. Men man ju alltid hoppas.
Nu ska jag lägga mej på soffan. Njuta av tystnaden. Läsa lite. Undra hur många sidor jag kommer innan jag somnar?

 

Have it King u all!