lördag 9 mars 2013

Maxat?

Just nu går mina dagar i 300, minst sagt. Minsta lilla tidsfrist går åt till planering och strukturering. Jag har det säkert inte körigare än någon annan och ni vet väl att allt blir vad man gör det till? ;)
Men, när jag igår kväll konstaterade att mina kuddar i soffan är precis lika piffade som när Rutan var här sist...inser jag att: Nej just det. Jag har inte suttit i soffan sen Rutan var här sist. Vänta nu, nästan två veckor sedan. Det är fasen inte normalt va? Jobba, äta, träna, sova. Sen är jag ju en obotlig köksmänniska, så sätter jag mej ner 5 minuter är det i köket. Men det är knappt sista tiden.
I onsdags var jag med Åsa för ett styrkepass på EFC. Ja alltså pass, träning i grupp. Draaaaaa ååååååt helveeeeeete. Där fick jag så jag teg. Tjejen som ledde passet var übermenschen personifierad. Hantlar ingick i vissa övningar. När vi "svingade" 2kg-vikter slängde hon omkring med 5kg's. När jag hade gjort 10 armhävningar hade hon gjort 20 och skriker helt förvildad: 16 TILL...JOBBA!
Jobba? Jag dog nyss? Jag låg och kved i en liten hög. Armar och skenben darrade, ni vet så jäkla stadig är jag ju inte. Jag är en ganska späd person som är kaxig så länge ingen sätter mej för hårt på prov. Och med det menar jag just detta med träning i grupp. Jag anser det vara bland det värsta som finns. Kan inte alls pusha mej själv då någon annan står och gapar och stänker svett omkring sej...och mej. Blir mest stressad att alla ska göra samma saker på beställning. Nä tacka vet jag maskinerna. Monotona rörelser. Maskinerna ser till att jag gör likadant på höger och vänster sida, vilket annars är en omöjlighet.

På måndag börjar lite plugg igen, ska bli otroligt kul. Dax att läsa specialpedagogik och här har vi ju lite av mina hjärtefrågor. Här kommer utmaningen i att hjälpa det individuella barnet i sin utveckling utifrån dess förutsättningar. Här talas det ju oftast om de barnen som har speciella behov av olika sort. Troligen är det inom detta område jag kommer att gå vidare när jag fortsätter min utbildning. Jag har ju liksom bara två år kvar, måste ju börja fundera på vad jag ska läsa sen ;) Inom specialpedagogiken finns otroligt mycket utmaning då det är så oerhört brett och här lämpar det sej även att kombinera med lite forskning... Ehum, jorrå. Planerna är stora, många och inte helt säkert helt genomtänkta ;)
Men att vilja verkar bättre än att drömma? Säger inte att det SKA bli på ett eller annat sätt. Men viljan är det inget fel på. Och det är jag helt enkelt skitnöjd med =)

Så slutsats: Livet är maxat just nu. Går jag in i något som jag bestämt mej för att göra, gör jag det aldrig halvdant. Inte träningen, inte plugget. Det finns dock en skillnad mellan dessa två. I träning finns inga genvägar. Det gör det i plugg. Man kan välja att lägga krut där man har sitt intresse, och det passar mej alldeles utmärkt. Jag har fram tills idag glidit med rätt bra i plugget. Jodå jag har kämpat oxå. Nu lät det som jag sa emot mej själv märker jag. Nej halvdant gör jag inte plugget, bara med minsta möjliga ansträngning med målet att få bästa möjliga resultat. Ja rer´t, trust me ;)

Have it King u all!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar