torsdag 1 januari 2015

Public event, en inbjudan till alla.

Jag slås av vilken verkan sociala medier kan ha. Eller har, naturligtvis, i många avseenden. Men tänk vilken hjälp man faktiskt kan ha av dessa, och precis nu syftar jag främst på Facebook. Mycket skit florerar där, mycket totalt ointressant, men visst händer det att man småler åt knasiga klipp eller faktiskt lär sej ett och annat ibland? Jag tycker fb är helt ok, det finns så många aspekter att diskutera, åt alla håll. Men nu skulle det faktiskt handla om detta med att nå människor, eller nå ut till människor. 

I min feed på fejjan finns nu ideligen ett visst event som poppar upp hela tiden. Eftersom jag tackat ja till att vara med i detta event, får jag upp allt som sägs och görs där hela tiden. Kanske får du oxå upp samma, om du och jag är vänner även om du inte är med just på detta event. 
Just nu ligger siffran antal inbjudna på närmare 2000 personer, det kommer bli en sån jäkla fest!!!

Fast. Varje gång eventet poppar upp får jag ont. I magen, i huvudet, i hjärtat, ja tame fan överallt. Jag skulle vilja blunda, tacka nej och avanmäla mej: 
"Vet ni, jag tror inte jag kan...har nog inte tid, har annat att göra. Hoppas det funkar utan mej oxå, lycka till".
Men det här eventet är unikt och något varken du eller jag kan blunda för. För det försvinner inte när jag blundar. Det blir bara ännu mer påtagligt. Det är vidrigt. Och så fyllt med kärlek. Låter det konstigt? Ja det stämmer. Det är väldigt konstigt. Dubbla känslor. Men vet du? Eventet är öppet för alla. Alla är välkomna, även just du även om du varken känner eventets värd, eller människan eventet handlar om.


https://www.facebook.com/events/909823539050952/?ref=br_rs 

Här har eventets värd skrivit en bakgrund. Om du klarar att läsa den vill säga. Jag får väldigt ont. Då har jag ändå läst den 10 ggr, minst. Inläggen på eventets sida svämmar över av kärlek. Många vill hjälpa till, att se det är underbart. För många gånger tappar man tilltron på medmänskligheten. 

Tiden går. För dej, för mej men kanske allra mest för Helena och Tim. Två år säger läkarna och statistiken att det finns kvar. Två år. Helt ofattbart. Tim har startat detta event med en vädjan om att hjälpa honom. Hjälpa honom hålla liv i Helena. De letar metoder och nya vägar. En tanke är att söka vård utomlands, men det kostar pengar. Pengar som i dagsläget inte finns. Jag tänker att det kommer kännas underbart att ha bidragit till Helenas tillfrisknande och hennes kamp. För Helena har bestämt sej för att bli den första att fixa det här. Men då behövs hjälp. 

Helena! Jag borde sova nu, jag ska ju upp å jobba imorrn, klockan är svinmycket! Inser att jag ger blanka fan i det, klockan ska inte få bestämma över mej. Vill jag skriva mittinatta fast jag ska upp tidigt, så gör jag väl det, right? 
Vet du vad? Jag tänker massor, verkligen jättemycket på dej. Nej, jag vet, vad Fn hjälper det. Jag vet inte vad som överhuvudtaget skulle kunna vara tröst i allt detta. Jag vet inte heller vad jag kan göra, säga eller ens tänka om det här. 

Vet du nåt mer som är alldeles förjävligt? Vi har fortfarande inte ätit jordgubbar!  Det är ju faktiskt vansinnigt. Det har vi ju bestämt. Så fort det blir jordgubbssäsong då kör vi. Sol i ansiktet och jordgubbar. Helena, jag önskar dej ett 2015 med framgång, framsteg, utveckling och mycket kärlek. Och jordgubbar ;)

Tim! Vem fan är du att göra så här?! Omänsklig? Nej naturligtvis inte. Styrka i massor till dej som finns för Helena 24-7. Otroligt fint och bra gjort av dej att styra upp detta event. Heder och respekt. 

Vi är många här ute som tänker på er båda två. Det känns maktlöst till stor del, men genom eventet kan vi iallafall få vara delaktiga och stötta så gott vi kan. 

Och till alla er som läst hela vägen hit ner. Hjälp nu Tim att hålla liv i Helena. Välkommen att delta i det viktigaste eventet som Facebook har. 

Have it King u all, and FUCK CANCER!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar