Så ********* ARG!

Idagarna två har jag mest varit arg, förbannad, upprörd och något så vansinnigt frustrerad. Anledningarna är många och det gör det ännu värr. Jag skrev ju om datorhaveriet, det var väl där någonstans det började. Men det bara fortsätter jävlas. Om något litet elände kan gå emot så visst gör det det. Så jävla märkligt. Märker att jag redan på rad tre fått in ett par svordomar och jag ska försöka skärpa till språket.
Igår blev det aldrig tid eller ork för blogg. Jag har så sjukt mycket plugg att göra och det är säkerligen en annan anledning till uppstressat humör. Iofs ska jag vara ärlig och säga att det inte endast var plugg som tog upp min tid igår. Jag fick välkommet avbrott då Tank damp in på eftermiddagen efter hon slutat jobbet. DET var på tiden, hade ju inte setts på flera dagar ;)
En stunds deeptalk om livet i största allmänhet blandat med skratt till tårar och den människan vet hur man får en eftermiddag att bli i det närmaste perfekt. Det var nämligen en eftermiddag med det numer välbekanta ordet INPUT och som jag återigen bara vill säga: Det är så viktigt.
Naturligtvis åstadkom vi lite oxå. Som hårfärgning, solning samt middag. Det blev kväller innan jag återgick till datorn.....



Ingen som kunde gissa att priiiiisenten jag
köpte häromdagen var till T? ;) Jo.

Denna var till fina vännen.
 Som en liten reminder ;)



Åsså lite härfärgning!
T till vänster och jag till höger.
T har här panik att komma ur vanten.
Jag jäklas bara lite....
"Vänta ska bara ta kort.."

Här har vi Tank i ett nötskal.
Strumpor blev blöta.
Då låter man dem ligga i en hög hela eftermiddan?!
"Tror du att de torkar sådär?"
"Jaja!"
Åhhh, sucka....

Middag för två blev det. Myspys en onsdagkväll <3

Blev någon timme vid datorn innan Phalén messar och frågar om han kan komma förbi en sväng. Klockan hade hunnit bli 21 och han kom direkt från skivinspelning. DET ville han inte prata så mycket om då de hade haft datorhaveri. Jag nickade bara förstående samtidigt som jag känner en ilning av ilska med färskt minne från gårdagen. "Du. Vi pratar inte om det. Jag förstår precis." :P

Istället blev det en kväll med mycket skratt och en djup diskussion om att forskare hittat att befolkningen i Nigeria har en gemensam gen med finnarna (!!) Sjukt kul! "Ehh vänta vi kan vara släkt du å jag...?" "Å fn det kanske ingen kunde tro, vi är inte så lika?"
Nejvars jag vet inte alls vad detta handlade om egentligen. Men pigmentmässigt kan vi kanske vara överens om att det finns en del olikheter. Aja, kul kväll blev det, tack vännen!
När jag klarat av mina kaffe/te-gäster vara det bara läggdax kvar. Och viss irritation över att försummat plugg fanns där. Men. Det behövs ju lite annat också för att orka med det som går under kriteriet "måste".

Idag har jag inte varit utanför dörren. Fastvuxen i soffan. J_ä_t_t_e_k_u_l verkligen. Datorn har jävlats. Nej inga hästar idag. Men däremot tekniska bryderier då jag la nästintill en timme på att leta fram en teckenräknare. Mitt program ville envisas räkna tecken MED blanksteg och jag ville veta UTAN. Men fatta då. Höll på att bli trasig dator. Fick byta program och allt löste sej, men så onödigt tidsspill. Gah. Galsinnig.
Vid 16.30 fick jag kaffebesök igen! Jiha :) Äntligen fick jag till en date med fina Yasmine, min fd granne från Grebo. Det var 100 år sedan vi sågs kändes det som och det var en härlig pratstund. Tack för det du fina!
Min underbara kollega Camilla skickade ett sms med små omtankar och det gjorde mej glad. Tänk vad ett sms kan pigga upp <3
Men. Jag är fortfarande arg. Sjukt piss-irriterad faktiskt. Bara liksom bubblar av ilska och dessutom vill uppsatsen ha 4000 tecken till. Den SKA bli klar idag. Annars blir jag kanske jättearg. ;)



Vardag. Hela tiden.

Men tror att jag klarar mej iaf ett par timmar till ;)
Tack snälla Yasse!

Sjukt rolig bild. Om man har sjuk humor. Och om man är insatt i den sjuka humorn.
Puss påt!

Nu ska jag och min aggresivitet skriva 4000 tecken till. Sedan ett par seminarieinlägg och ett par responser. Jag vägrar att sitta i helgen. Därför tar vi ett nattpass idag. Det ska tammeFAN bli klart.

Jag ger mej aldrig.



Hoppas att ni där ute är lite gladare. Jag hoppas på bättring inom snar framtid. Eller ehh ja. Det har jag ju gjort ett tag, men just argheten tänker jag på nu ;)

 

 

Have it King u all!



Det är inte sant. Det är inte sant.
Gissa om denna kom nu när jag ska försöka skriva klart här?
Andas. Proooofyyyyylax.
JAG BLIR IDOT.

Du är så mysig, langar du fjärren?

Kan man ogilla att titta på film? Kan man vara anti allt vad tv heter? Svar ja. Står tvn på så kanske jag dumglor. Men det ÄR ju just det. Jag dumglor. Vad ger det? Åhh jag hör hur sjukt pretentiös jag låter. Det är inte min mening, jag bara grunnar lite, i vanlig ordning. Jag kan förstå att det finns anledningar till att se en film. Huvudorsaken är troligen; slappa. "Slappa och se på film." Nä. Så slappar inte jag. En anledning kanske kan vara att det är en viss genre, en viss skådespelare eller en viss regissör som tilltalar. Jo. Men kan ändå inte ta till mej grejen med att se på filmen. Om jag fascineras av något av dessa tre skulle jag leta fakta och ta reda på mer om dem. Kanske kan "drömma sej bort och gå in i en annan värld" vara en orsak till att se på film? Nä. Då kan jag komma på 100 andra sätt att göra på. Blunda är ett.

Om jag ska se film ska det vara "based on a true story" eller självbiografiskt på något sätt. En skildring av någons liv, en persons historia. Att få ta del av, att få bli delaktig.

Fy vilken tråkig cyniker jag är. Jag hör det. Men jag tycker vi ser det såhär. Jag kan vara ganska unik på detta. Jag ogillar verkligen att se på film. Jag kom på det häromdagen. Ungefär som med att bada. Allmänt vedertaget gillar alla människor att bada och se på film. Eh, nae.
Och nu kommer nog dagens input-tanke (Tjöööta!) Jag tror att jag hellre dammsuger eller diskar än att titta på film. Eller vänta. Jag har ett undantag. Skulle vilja se de senaste Johan Falk. För att Joel Kinnaman är så snygg. Nä, det var ingen orsak kanske.

Nej för mej är filmtittande waste of time. Precis som någon annan förmodligen tycker att det jag lägger timmar på, t.ex. skriva är just detsamma.
"Men det är ju så myyysigt att sitta och titta på film tillsammans!!"
Berätta för mej snälla någon. VAD är det som är så mysigt? Att sitta bredvid och titta framåt? Mmmm. Vad mysigt. Verkligen.
Kan inte tycka att det är mysigare att dricka te.... va fan skrev jag nu. Vad hände där? TE?! Hjälp. Reset.
Kan inte tycka att det är mysigare att dricka Kaffe!! eller ett glas vin, tända några ljus, äta något gott, och kanske till och med prata med varandra?
Där har vi en dos kvalitativt mys. Anser jag.

Fasen så King! Eller?

Däremot har jag absolut inte samma anti-inställning till böcker. Det behöver inte alls vara självbiografier el dyl. Men jag tror att det handlar om att en bok får hjärnan att måla egna bilder, i en film är allt så givet. Allt serveras. Bilder. Språk och tonfall. Karaktärerna visar med sitt kroppspråk hur vi ska tänka eller känna inför det som rullas upp. Musik och div. ljudeffekter som förstärker/förintar(?) alla eventuella egna känslor jag hade om den situation jag ser. Jag blir hela tiden tilldelad en känsla och tanke.
Så vill jag inte ha det. Jag vill inte gå på autopilot. Jag vill vara en egen individ som tolkar, tar in och känner saker. Jag får det inte från en film där handlingen är fiktiv.
Så. Nu har jag spytt galla nog om det ;)

Nu ska jag istället berätta om min hemska dag. Det blir ju jätteroligt.
Plugg och läkarbesök fm. Inget av dem gick spec. bra.
Efter lunch fick jag besök av en hästjävel som hette Trojan. Han låste hela datorn och ville att jag skulle betala en massa pengar för att låsa upp eländet igen. Ok tänkte jag och betalade med kortet. Allt för att låsa upp datorn liksom.
Nej klart jag inte gjorde. Jag blev fly förbannad. Hästen hävdade att jag porrsurfat, haft kontakt med terrorister och laddat ner massa film. Som om jag skulle ladda ner en enda film, hallååååå?!  ;)
På fejjan kallade Tollan mej för Porrterrorist. Tycker förvisso om nya ord, men det känner jag visst avstånd för.... Kanske borde ladda ner en film iaf ;)
Ringde polisen, då hästen menade att det var det stallet han tillhörde. Men såklart han inte gjorde det. Polisen ville att jag skulle göra en anmälan, så det gjorde jag. Min allra första polisanmälan. Och jag anmäler en häst. Fattades ju bara det.
Ringde Figge i panik 2 gånger under dagen. Hjälpte tillfälligt. När jag sedan messar över bilden på kvällen (på hästhelvetet) får jag teax: "Haha." Men hjälp mej då?! "Hahaha."
Figge you're a fuckin mean bastard!! Sååå kul var det INTE!
Nä. Tacket går istället till Marias man Andreas som redde ut det. Hoppas vi. För nu skrivs bloggen på Häst-datorn.
OJ! Har du öppnat och läst ända hit?! Mohahaha. Jag kanske har skickat över nån lite fölunge till dej, vem vet.
Nä fy. Vilken hemsk dag. Bara avrundningen blev bra. Chat med Bill, skrattar tills jag gråter. Underbart ordvrängeri och underförstådda långsökta skämt. DET är kvalité. Nu måste jag nog sluta här strax, måste lyssna på en liten ljudfil som damp in =) Gotta love it!

Daghelvetet i bilder

Anföll som en.... Ja jag skulle säga häst. Då jag sedan tidigare ogillar hästar och redan ansett det var i skällsordklassen..
Ja så passar det juh bra. Hästjävel.

Den tillåmed lurade mej att den var borta. Bara gömde sej lite visade det sej....

 

Och ja. Lika dålig hårdag som bilden visar hade jag. Tog skenbenet mot Fia för att kapa barret.

Har fått hangup på torgvantar. Köpte nya. Tog på mej dem idag för att försöka bli glad.
Hjälpte föga. Frös om fingrarna.

 

REGNIGT väder oxå. Här genom Tfors. Rätt märkligt att köra bil genom mobilkameran.
Prova inte. Jag skulle ALDRIG göra det.

 

Väl hemma igen upprättades ngn form av datacentral.
Jaja, är man datahacker så är man. Ehum. Doh.

 

Bara utifrån det underbara språket borde man ju förstå att detta kommer inte från polisen.
Inte heller att Regeringen skulle vara medverkande på något sätt borde vara rimligt.
Men ja, Det skrämde skiten ur mej. I en minut.
Sedan dess har jag varit as-förbannad.

 

Och som grädde på moset. Som pricken över i. Osv osv osv. Jag tror det pågår en komplott här i mitt hus. Jag är säker på det. Titt barre.

Som en liten nice surprise och som avrundning på detta aber till dag har tant Karlsson bokat tvättstugan efter mej.
IGEN.

 



Att jag sedan troligen fått en släng av förföljelsemani, det tycker jag vi kan diskutera en annan dag.

Nä ni. Vi siktar mot onsdag tycker jag. Onsdagar brukar alltid vara bra. Imorrn ska det tammefan bli en bra dag.

 

Have it King u all!

Men vad är det för fel på Magnus Uggla?

Det har jag faktiskt ingen aning om. Han har säkert fel och brister som alla andra människor men rubriken är skriven med tanke på hans medverkan i "Så mycket bättre". Hur kan människan ställa sej och framföra något sådant här nu? INTE NUUUUUWH! ;) Jag skojar naturligtvis, det han gör är alldeles fantastiskt. Att låten sedan kommer ut precis nu, mitt i allt det här är ju bara.... galet. Såg på facebook att han skrivit ett inlägg där han tackar för all respons han fått på sitt framträdande som visades i lördags. 25000 likes fick han på det. Har säkert stigit ännu mer nu. Träffande.

 

Jag och min far - Magnus Uggla

Passerade. Stannade på håll. Kall och tom känsla. Det var augusti när vi satt där. Tog mej inte närmare idag, men tänker att jag kan inte invänta augusti innan jag sätter mej en stund. Men...."inte nu"

 

Vet ni vad? Och nu ska jag egoboosta en aning. Den senaste veckan har jag från tre olika personer fått höra att jag är intressant. Att prata med. Eller skriva med. Alla dessa tre personer är relativt nya bekantskaper och vänner som fått lyssna på min klagovisa angående min tillvaro och hur jag mår. Och ändå är jag intressant? Ehum.

Nu är det troligen såhär: MIN uppfattning är att jag bara babblar om elände. Men så är det nog inte. Då hade jag nog inte varit så väldigt intressant. Något bidrar jag väl med då för att de anser det. Kul! Och är inte det det bästa finns? Input. Det ordet säger så mycket, och jag kan egentligen inte hitta ordet på svenska som skulle beskriva det på samma sätt. Input från andra människor som leder till utveckling på ett eller annat sätt. Om det så bara handlar om en förändrad tanke, få en annan syn på saken, så är det underbar input. (Och förresten är det inte alls bara att lyckas förändra en tanke, tro mej!!) Jag vill ha input om allt. Kanske kan man jämföra det med åsikt på ett sätt. Eller din tanke om det, din syn på saken. Ge mej din input.

Och titt, inte heller ordboken har någon bra översättning. Ibland är engelskan i en klass för sej...

 

 

verb

input inputs, input, input, inputting

		Översättning
	Beskrivning, synonymer och exempelmeningar saknas.	lägga in inläsa

		Även då jag skriver annat används en hel del engelska. Uttrycken blir lite mer svävande då engelskan gärna har ett flertal betydelse för samma ord. (Underförstått igen, så jobbar vi ju gärna hehe) Men svenskan använder jag alltid för rakare budskap, som till exempel texten som skrevs för Niklas Griph. Där hade inte engelskan passat alls.   Idag blir det ett ganska rörigt inlägg känner jag, speglar kanske mitt fokus just nu. Några ord om LHC-låten "Forza Cluben" också. Då jag igår läste min besöksstatistik och vilka sökord som använts för att hitta fram till min blogg, eller vad man skrivit in och råkat hamna här kanske vi ska säga ;) ....så kom orden "Ny LHC-låt" upp i söklistan. DET var ju lite roligt. Ja här är väl enda stället det står omnämnt och då jag själv (naturligtvis!!!) googlar detsamma finns ingen annan info. Så, snabb chat med Gustav igår. Låten är stimmad och klar. Den spelas i CC. Kanske dax att Spotifya den, eller iaf dela den någonstans. Vi får väl se.   Bilder från idag.... Vackert utanför Louise Gylling Raka spåret in till stan     Lite ego-boost-shopping på hemvägen Denna var lixom lite jag ;)   Men lika roligt som det är att handla till sej själv är det att ge bort. Hittade något till en väldigt nära vän som betyder mycket. Hoppas vi ses imorrn mitt hjärta <3   Blev en myskväll på Vete. Saknade dock en annan vän en aning, hade varit ännu mysigare.   Nu ska jag fortsätta min kväll och bara njuta av tillvaron. Imorrn är det tisdag och det ser jag fram emot. Kalendern är tom. Ja förresten, det är den hela veckan. Och märk skillnad här mot vad jag skrev för en tid sedan. Då var varje dag inför kommande vecka planerad i detalj senast söndag kväll. Detta är en förändring som innebär att det blir lite lättare att andas. Så om nu någon i min omgivning skulle tycka att jag är knepig som aldrig kan boka eller bestämma tid och dag...så kan jag bara säga: Så är det. Jag håller varje dag öppen tills jag känner att/hur det funkar. Det tror jag de flesta skulle må bra av. Sänk kraven lite, hysterin att hinna med. Det som är viktigt för dej kommer du att göra iallafall. Det är jag övertygad om.   Have it King u all!

Men va fnnn, INTE nuuuuuuwh!

Uttrycket kommer naturligtvis från omtalade Spanien-resan och kom till när städtanten entrade rummet. Ja, har ni läst det inlägget är ni säkert med på vad jag menar.
Men det här uttrycket passar in på så många bra ställen och ja, nästan hela tiden. (Allra helst om man jobbar med prokrastinering..... ;) När jag bestämmer mej för vad bloggen ska handla om just den här kvällen så går jag alltid på känsla. Ja om det nu inte har hänt ngt alldeles extraordinärt förstås. Något som lägger sej över dagboksnivå naturligtvis. Men oftast har inte min dag varit så sjukt spännande att det skulle ge så mycket för er att läsa om, om jag bara rabblade min dag rakt av. Jao, det här har vi ju gått igenom.
Så. Jag går alltså på vilken känsla jag har för stunden, och det har troligen framgått oxå. Här mixas gladinlägg med arginlägg. Deepinlägg med ytliga inlägg. Nio gånger av tio funderar jag aldrig över vad jag ska skriva. Jag tänker överhuvudtaget inte under tiden jag skriver. När jag är färdig gör jag en snabb språkcheck och publicerar. Sedan måste jag läsa. Och i princip är inlägget lika nytt för er som det är för mej då jag läser det. Ja jag vet. Det låter konstigt. Men så funkar skriva för mej. Det kan vara oerhört läkande men någon gång oxå tufft. Inlägget jag gjorde om min pappa var ett av de tuffaste jag någonsin gjort, då fungerade inte avstängningsknappen som den alltid annars gör. Där slet varenda ord tag och ruskade om, men det var en del av processen. Jag läser dagligen mitt egna inlägg jag skrev då, den 31/10. Jag kan faktiskt inte läsa det utan att bli tårögd, det sliter tag i mej varje gång. Då är det ändå mina egna ord och jag vet inte varför det tar så som det gör. NOG om det.

Min känsla för kvällen skulle jag nämna och den går ju då att härleda till "inte nuuuuwh!"
Den kom vid 20.30. Barnen sover. Solsidan är slut. Tar en snabbtitt på fb, tänker att jag kan ta tag i bloggen nu.
Då. Som blixt från klar himmel.
Vad är det som känns? Blev jag hungrig? Mår jag illa? Magkatarr? Nej. Den börjar bli bekant nu.
Mitt i solar plexus, samma ställe som magkatarr-ontet sitter, just där knyter det sej. Det gör inte ont. Det bara knyter sej sådär lite lagom så att det blir lite jobbigt att andas. Som om man skulle rita runda ringar med fingret över magen, så går det runt. Fokuserar jag på känslan blir jag yr. Står jag inte emot och tvingar mej till djupandning kan det bli hypervent om en stund. Hjärtat ökar takt.
INTE NUUUUWH.
Kan inte låta bli att fundera på vad som är upphov till känslan. Det kan ju omöjligt bara komma hur som. Men jag kan intyga, att egentligen funkar det inte alls att grunna. Snarare tvärtom. Men kontrollfreaket vill veta, så jag grunnar ändå.

Det kan faktiskt handla om att jag är oerhört medveten om mitt val just nu. Igen. Väljer bloggen framför plugg som jag vet ligger på hög. Därför bör jag nog avsluta här strax och faktiskt ta itu med, istället för att bara säga att jag ska. KAN ju vara en bra idé? ;)
Ska bara, i sann Alfons Åberg-anda.

På eftermiddagen skrev jag på fejjan att jag skulle skaffa mej en bra eftermiddag och det gjorde jag.
Barnen och jag åkte till fam Jonnson/Karlsson som blivit 5 för en vecka sedan. Lilla Ida kom till världen och naturligtvis var vi ju tvungna att kika på sötisen!

 

Massa mycket grattis till hela familjen och välkommen Ida! <3

Sköningarna i soffan är ju rätt söta de oxå ;) Hugo, Charlie och Theo

Väl hemma fick vi besök av mormor. Det var trevligt. Jag gjorde middag (!!!!!) och vi åt ihop. Alltid trevligt med sällskap till middagen, inte så ofta.

Jag ser fram mot en "ta-tag-i-vecka." Ta tag i plugg. Men främst me, myself and I. Ska ta en dag i taget och verkligen göra det jag känner för. Någon dag ska jag också göra det jag INTE känner för, men det hör till. Jag tror det blir en bra vecka. För hur skulle det se ut om man gick och tappade tilltron mitt i allt också? Nä. Det ska mycket till. Ta hand om er, så ska jag ta hand om mej - hej!

Have it King u all!

Dagen då allas dåliga samvete ska stillas.....

Så blev det då Alla helgon. På sätt och vis är det bra att det finns en speciell dag. Då har man dagen på sej, och jag sköt bara upp utflykten till kl. 15 innan vi kom iväg. (Alltför illa. Sista timmen sittandes på soffan, kunde inte riktigt resa mej.) Men å andra sidan gillar jag inte den komersiella aspekten av det här, som det blivit. Halloween och Alla helgon är för mej två helt olika saker, även om jag naturligtvis förstår att det hänger samman. Men det ena ploj och det andra allvar. När man sedan kommer till kyrkogården pågår en hysteri istället för lugn. Eller är det min tolkning kanske?

För vår del innebar det leta parkering i 10 minuter, totalt bilkaos. Blev irriterad, gav fn och tog gräsmattan. Ur med ungar, som undrar var vi är - vad vi ska göra - varför - hur - och när ska vi åka hem? In till minneslunden som naturligtvis är bedårande vacker, men full med folk. Allas dåliga samvete ska stillas idag, även mitt.

Stunden blir ruskigt känslolös, kaoset är totalt och det enda som egentligen känns av är något sorts antiklimax. Jag hade fel sorts förväntningar på den här stunden och det borde jag naturligtvis insett på förhand. En stund av ro och eftertanke där minnen ska vara i fokus är inte lätt att frambringa mitt i allt detta. Det var en fin stund ändå vi hade där jag och barnen.
Emmie fick bestämma var morfars ljus skulle stå och just här är enda påtagliga känslan jag får under hela tiden vi spenderar där. En liten ilning passerar genom kroppen just när Emmie placerar ut ljusen. Genomtänkt och noga. Hon är oerhört noggrann med sin placering och hon vet exakt var de ska stå. Hon vandrar genom hela minneslunden med bestämda steg och tvärstannar vid en viss plats. Hon har aldrig varit här tidigare och jag vet inte vad jag ska tro, men vet vad jag vill tro. "Här mamma. Här vill morfar ha ljusen."

Den tanken och känslan tar jag med mej. För i nästa vecka behöver jag gå dit igen, bara för att uppnå det jag tänkt mej. Nämligen jaga ifatt några känslor. Men som sagt vackert var det:

 

 

 

 

"Här mamma. Här vill morfar ha ljusen."

 

 

Med varsitt ljus till morfar, mina fina två <3

 

Och nu gör vi då ett hopp från Alla helgon till Halloween.
Efter stunden på kyrkogården var det väntetid på att mormor skulle komma hem, Emmie ville i vanlig ordning sova där. Väntetiden spenderades helt otippat hos Tanya, som hade åtagit sej lite smink-jobb. Markus skulle på partaj och ett halvt ansikte skulle förvandlas till blodig massa. Hon är riktigt säker den där bruden på att sminka och det blev sjukt bra.
Han konstaterade torrt att det kommer bli dåligt med hångel ikväll, och vi höll med. Han såg riktigt trälig ut i ansiktet och jag blev rädd av att se honom på håll. DET kan vi kalla träliga förutsättningar ;)

 

Måste bara få nämna något om gårdagskvällen också. Fick kaffebesök ganska sent och hade en jättemysig pratstund. Alltid trevligt som sagt att få Irl:a och vara social även då man har barnen hemma. Blir lätt lite mindre av den varan annars, naturligtvis. Kanske kan gårdagen upprepa sej, det vore trevligt.

Kommer osökt att tänka på Linas kommentar häromdagen. "Tycker det är irriterande med folk som säger A men inte B. Ut med språket eller knip käft tycker jag!"

 

Så denna passar jag över till Lina ;) Så tycker du ja. Jag tycker det är kul att jävlas lite och inte lägga hela storyn. Och det där med att knipa käft, ah du vet darling ;)

Puss påt!

 

Summa: Bra dag!

 

Have it King u all!

Konstatering prokrastinering.

En sjukskriven fredag innebar plugg. Ställde klockan på 9 och sedan har jag suttit framför datorn fram till 16 ungefär. Kan ha varit på toa nån gång, vill minnas att jag faktiskt åt lite lunch oxå.
Confession of the day 1:
Jag hittade uppgifter som skulle varit klara v.42..... och v. 43..... och v. 44. Och det finns fler, en i veckan fram til jul på ett ungefär. Det är ETT av delproven. Samtidigt ska jag hinna med 2 delprov till. En ganska stor. Den har deadline söndag v. 45 kl 24.00. Vi kan liksom säga att jag har lyckats sätta mej i skiten rätt så jävla bra. Och jag har bara mej själv att skylla. För en tid sedan trodde jag att det enda jag hade att utföra innan jul var en tenta i december. Jo, den finns kvar. Just tentan är ju examinationen. Meeeen, det var ju som synes lite till att ta tag i.
Fick skicka ett panikmail till lärare och förklara läget. Fick ok på att hinna ikapp så gott jag kan med avstämning i november. King.

Confession of the day 2: Prokrastinering. Bill påtalade det häromdagen. Jag småskrattade åt det. Inte är väl jag sån? Hahaha. Jo fan. Ganska klockrent. När vi chattade skrev jag: Nää, nu måååste jag gå ner i tvättstugan. (Klockan var 23.30) Detta är dessutom så vansinnigt vanligt förekommande hemma hos mej att jag nästan blev mörkrädd när jag tänker på det. Jag är glad att Bill påtalade det. Nu kan jag ta tag i det, lägga upp planeringen och göra strategier för att komma ur det. Jag ska saxa en bit från wikipedia så får ni se hur jag alltför ofta beter mej:

Prokrastinering eller uppskjutarbeteende innebär vanemässig och kontraproduktiv senareläggning, förhalning eller undvikande av handlingar, beslut och arbetsuppgifter. Man substituerar viktiga aktiviteter med alternativa aktiviteter som kanske också måste göras men som har lägre prioritet, eller som inte alls bidrar till att man uppnår sina mål, exempelvis dagdrömmande eller datorsurfande på arbets- eller studietid. Prokrastinering inträffar ofta när ett val måste göras mellan en större uppgift och en mindre uppgift. Patologisk prokrastinering kan leda till bristande personlig produktivitet och stora problem att uppnå sina mål för såväl privatliv, studier som karriär. Beteendet påverkar allvarligt personens vardagliga liv och leder till psykologisk dysfunktion.

Nejmen ojdå. Har inte öppnat min pluggplattform sedan en bra stund innan vi åkte till Barca. Ville liksom inte ta med mej studierna i bakhuvet. Väl hemma..."Imorrn" Och så har det fortsatt. Detta bygger upp stress av att inte veta hur mycket som ligger där och väntar samtidigt som OM och NÄR jag öppnar kommer jag bli stressad över att se hur mycket det är. Snacka om att snärja in sej då.
Men som skrivet ovan. Öppnat, påbörjat och ska fortsätta. Stora frågan är ju bara varför jag just nu sitter och skriver blogg ist för seminarie-inlägg?! Åh sucka. Skaaa.

Kvällningen spenderades hemma hos Tanya tillsammans med alla våra barn. Och några till. En stund var vi 9 barn och 5 vuxna. 14 pers i lägenheten. Min blick var nog aningens stirrig en stund för Tanya skrattade åt mej ett par ggr. Tyckte vi fick busfabrikskänsla. Ett jäkla liv och rörigt som attan. Men trevligt oxå naturligtvis! Emmie var helnöjd att kusin Emma var där. Och Bella och Molly som hon älskar. Charles var lycklig och gick mest och åt chips hela tiden. Vi åt grön spagetti och korvar som skulle vara avhuggna fingrar. Halloween-party it was!

Fullt upp med chipsen

6 styck av 9 fångade på bild, här ngn lek på gång

Och imorgon är det Alla Helgons Dag. Jag ska till minneslunden. Bara av att skriva dessa ord och tänka tanken får det att knyta sej i magen och tåras i ögonen. Jag ska dit.
Jag är dock glad över att mina barn är med mej, det blir lite lättare då. Emmie har många funderingar över döden och det är både lite roligt att höra hennes funderingar men också tungt. Att höra henne säga "morfar" gör så sjukt ont, men gör mej lycklig på samma gång.
"Mamma. Ser morfar om jag vinkar upp till himlen? Kan han se mej fast inte jag ser honom?"
Säkert älskling, säkert.

Imorgon är det Alla Helgons Dag och jag ska hälsa på min pappa i minneslunden.

(Nej jag har inte fått alzheimer, jag behövde bara skriva det en gång till.)

Avslutar med en glad-bild! Den fick iallafall mej att le och det är värt mycket.

"Mamma! Det är ett spöööööke! Ett tjejspöke."

Hoppas ni får en happy halloween. En trevlig Alla helgon. Jag ska försöka göra det bästa av helgen. Men idag måste vi tillbax till ordningen! Så.....

Have it King u all!

Små omtankar

Oj så många fina samtal jag haft idag. Tror telefonen vuxit fast i örat på mej.
Mitt i allt som ibland känns tufft måste jag anse mej lyckligt lottad.
Jag har ju nyligen ondgjort mej över tjatiga enformiga bloggar och nu trillar jag väl dit själv. Har insett att jag allt som oftast drar ett tack-race och berättar vilka jag dryftat, spekulerat, diskuterat och helt enkelt samtalat med under dagen/kvällen. Tror jag gör det för att det betyder så mycket. Och för att jag skulle vilja skrika ut till hela världen hur bra dessa människor är. Det finns några stycken, det har jag tidigare sagt. Men till något fascinerande, det finns ju faktiskt fler än ett par stycken.

Klyschigt, jag vet, men riktiga vänner visar sej i sådana här lägen. Min telefon ringer mycket mer än vanligt. På sms och chat dimper det in små omtankar. Kommentarer här på bloggen. Naturligtvis spelar gårdagens inlägg in. Det var skrivet från hjärtat om och till min pappa. Jag delgav mina tankar och känslor, satte ord på dem och skickade ut det till allmän beskådan. Fel? För mej är det bearbetning. Jag söker eller jagar inte någons bekräftelse med att göra ett sådant inlägg. Jag är inte ute efter "tyck synd om mej".

Jag är ärlig, relativt öppen, frispråkig och dryftar med den jag har lust med. Jag lägger ut en hel del här och jag har förstått att det ibland rynkas på näsan åt att jag är så pass öppen som jag är. Varför?
Är det fel att berätta? Är det fult att inte må helt 100? Är det fortfarande, i Sverige 2012, så pass mycket tabu att tala om sånt som är av det tuffare och tyngre slaget? Eller är det just för att det är Sverige 2012 som det är fult? Vi är ett välfärdsland, där alla ska må bra, vi håller fasad, vi kör på, vi ler? Så fan heller.

Idag när jag klev in på jobbet och mötte mina fina kollegor fick jag frågan som vi ställer varandra varje dag. "Hej! Hur är det?" Och jag ger svaret som oftast ingen gör. "Hej, idag är det skit".
(Efter en gråtkväll igår, hade jag ju inte kunnat lurat en männsika med gråstarr.)
Mina kollegor är väl vid det här laget vana vid rättframhet, så därför kan jag svara dem på det viset.
När jag en stund senare pratar med Mia, svarar jag att det är ok. Men efter tre minuters samtal har vi konstaterat att vi är lika muntra båda två, sååååå... Så duktig är jag på att hålla fasad. Kanske är därför jag inte gör det förresten. För att jag inte kan, simple as that.

Kan tycka fenomenet "hålla fasad" är intressant. Och nu menar jag mot närmsta vänner och de man har i sin närmsta omgivning. Jag har sett och ser alltför mycket av människor som ska ge sken av att det är så bra, när det inte är det. Så gör väl de flesta. Menar inte att alla ska basunera ut sina problem åt höger och vänster. Men upphör med lögnerna. Oftast lyser det igenom. Jag är klart mer bekymrad för de vänner som håller fasad än för de som inte gör det. Den som vågar stå för sina känslor utåt vågar troligen erkänna dem för sej själv också. För vem ska du lura? Om du inte lyckas lura mej, betraktaren, kommer det i slutändan bara drabba dej själv.
Min filosofi, mina tankar om det. Säger inte att det är rätt och tillvägagångssättet för alla. Men jag tror att vi vinner på att överlag vara lite ärligare, mot vår omgivning, såväl som mot oss själva.

Idag har jag som sagt haft så många fina samtal.
Fina kollegor, ni är bäst. Pia, Pia, Camilla, Eva, Malin och Zane. Guld värda i alla lägen och alltid så förstående. Ni förstår ju tydligen bättre än jag själv, då jag idag blev hemskickad ;)
Tanya, Karin (2 tim!!) Bill, Phalén, Oscar, Becca, Daniel. Alla har fått stå ut en stund. Fått en del, en del mer en del mindre. Allt lika mycket värt.
Skickar över en bamsekram till Mia och tackar för stunden imorse då vi pratade lite snabbt. Lika mycket styrkekram till dej som du skickade till mej.

Nej Lina, idag blir det inga bilder. Har inget direkt som passar in på texten ovan.
Inte heller passar "Have it King u all" in. Varken igår eller idag. Naturligtvis vill jag önska alla att ha det King. Men att avsluta med det knyter inte riktigt ihop det här. Jag tror jag asvlutar med det här istället:

Om du ständigt vänder dej om för att titta bakåt kommer du snubbla på den stig som ska ta dej framåt.

Någon gång bör du kanske se åt sidan för att böja grenarna som vill piska dej i ansiktet.

 

 

Eller: En del skit kan du slå ifrån dej och ta avstånd ifrån. Vissa måste du dock möta och ta itu med.